Staten og politiet feiler. Nu vil hver femte svenske ha skytetrening

En femtedel av svenskene ville ha følt seg tryggere om de kunne skyte, viser en opinionsundersøkelse fra Novus.

– Dette har ikke skjedd i et vakuum, det er en reaksjon på det som skjer i Sverige, skriver Torbjörn Sjöström, administrerende direktør i Novus.

Ønsker skytetrening

En stor andel av svenskene ville ha følt seg tryggere hvis de hadde kunnet skyte og de ønsker at det legges bedre til rette for å trene skyteferdigheter.

– Med daglige rapporter om skyting ønsket vi å undersøke borgerens rolle i sammenhengen mellom våpen, skyting og alvorlige voldsforbrytelser.

– Nesten 1,4 millioner svensker ville føle seg sikrere mot kriminelle hvis de selv hadde kunnet skyte. Et spørsmål som jeg ikke engang trodde at jeg ville tenke på å undersøke for bare et år siden. Enda litt flere, 1,5 millioner, mener at det bør være lettere å få øvelse i å skyte. Det er en enorm forandring i forhold til hva vi er vant til å se i Sverige.

– Det kommer også frem av undersøkelsen at folk tror de kriminelle bruker ulovlige våpen, sier Torbjörn Sjöström.

Ansvarsforflytning fra stat til individ

Resultatet viser ifølge Sjöström at svenskene ikke lenger stoler på at samfunnet vil stille opp når det virkelig gjelder, man må ta vare på sin egen sikkerhet. Samfunnet legger også større ansvar på den enkelte for sin egen selvforsyningsgrad. Man forventes å klare seg nesten en uke på egenhånd ved krise eller krig. Det er også opp til den enkelte å klare seg selv med skyhøye strømpriser.

– Det er mange eksempler på ansvarsforskyvning fra samfunnet til den enkelte de siste årene. Det er mange tegn på økt individuelt ansvar og mindre tillit. Derfor føler man at samfunnet ikke vil forsvare en når det virkelig gjelder, sier Sjöström.

Lyckliga gatan, du finns inte mer
sang av Anna-Lena Löfgren fra 1967

Minnena kommer så ofta till mig
Nu är alla borta, jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hängde

Lyckliga gata du, som varje dag hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram

Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?

Ja, allt är borta och det är bara så
Ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll som ju alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta, huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden

Lyckliga gata, det är tiden som här dragit fram
Du fått ge vika nu för asfalt och för makadam

Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?