Rädda Barnen advarer om at barn med innvandrerbakgrunn havner i barnefattigdom. Men det er urimelig å forvente noe annet i et land der store grupper av migranter ikke klarer å forsørge seg selv.

Rapporten Guaranteeing Children’s Future, som ble sluppet onsdag, sendte en sjokkbølge gjennom svenske medier. Rädda Barnens studie viste at hvert fjerde barn i Sverige lever i såkalt relativ barnefattigdom, og at svenske barn har større risiko for å havne i fattigdom enn barn i de andre nordiske landene.

Barn med minst én forelder som er født i utlandet har også en betydelig høyere risiko for å vokse opp i sosioøkonomisk sårbarhet enn barn hvis foreldre er født i Sverige. Risikoen er oppgitt til henholdsvis 43,7 og 7,3 prosent, som er den største forskjellen i hele EU.

Dette er sjokkerende nyheter for et land som kaller seg en «humanitær supermakt» og som har gjort det til sitt kjennetegn å kjempe for barns rettigheter på den internasjonale arena.

Kritiserer det svenske sammfunnet

Rädda Barnen er sterkt kritiske til det svenske samfunnet og mener at Sverige «ikke har lagt fram tilstrekkelig store reformer for å redusere sosioøkonomisk sårbarhet og sosial ekskludering», og at landet ikke har gjennomført tilstrekkelig store reformer.

”Vi ser bland annat hur barn- och bostadsbidrag som ska vara fattigdomsreducerande inte har samma utjämnande effekt i dag som under 1990-talet. Socialbidraget anpassas heller inte till majoritetens ökade standard över tid. Detta innebär att barn som lever i familjer som är beroende av familjestöd i allt mindre utsträckning får tillgång till ett liv som de flesta barn tar för givet. Barn med olika ekonomiska förutsättningar lever i allt större utsträckning i helt olika verkligheter”, skriver Rädda Barnen i sin pressemelding.

Rädda Barnen utelater imidlertid viktige faktorer fra diskusjonen: Sveriges ekstremt store innvandring og manglende integrering. Ønsker du et mer nøyaktig bilde, bør du derfor også lese en annen rapport, nemlig Entreprenörskapsforums rapport När blir utrikes födda självförsörjande? fra 2020.

Lav selvforsyning gir høy trygdeavhengighet

Beregninger viste da at mellom 1,3 og 1,8 millioner innbyggere i yrkesaktiv alder (18 til 64 år) ikke var selvforsørgende, til tross for at kravene var svært lave. For at en person skulle anses som selvforsørget, ble det enten påkrevd at han eller hun var selvstendig næringsdrivende eller hadde en lønn på 15.500 svenske kroner per måned. Det tilsvarer halvparten av medianinntekten i Sverige.

Konsekvensen av lav selvforsyning er høy trygdeavhengighet. Rapporten rapporterte at tilsvarende 772.000 mennesker i arbeidsfør alder forsørget seg på trygder og sosialhjelp. Det tilsvarer 13,3 prosent av arbeidsstyrken i Sverige.

Flertallet av innvandrere kan ikke forsørge seg selv

Entreprenörskapsforums rapport viste også store forskjeller mellom ulike grupper i samfunnet. Allerede i forordet til rapporten oppgir forfatterne en viktig årsak til den bekymringsfulle situasjonen:

”Sverige har under lång tid haft hög invandring och idag är andelen utrikes födda nästan 20 procent av befolkningen. En stor andel av dessa invandrare har inte etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden, vilket medfört att Sverige 2018 hade det högsta sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Europa.”

Rapporten sier videre:

”En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 var drygt 600.000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Högt räknat var 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern självförsörjande 2016. Motsvarande uppskattningar för inrikes födda och individer från våra nordiska grannländer låg på 73 procent.

Sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda är ett av de största i Europa. Arbetslösheten var 2018 3,8 procent bland inrikes födda och 15,4 procent för utrikes födda (15–74 år).”

Ordlyden gjenkjennes fra Rädda Barnens rapport: Gapet mellom innenlands- og utenlandsfødte er størst i Europa – enten det er voksen-arbeidsledighet eller relativ barnefattigdom.

Enkel logikk

Det er enkel logikk: I familier der de voksne er avhengige av månedstrygden i stedet for månedslønnen, vil ikke barna ha de samme økonomiske mulighetene som barn i familier der foreldrene er selvforsørgende. Sånn er det – og sånn skal det være, for det er ikke rimelig at funksjonsfriske voksne i år etter år skal kunne stå utenfor arbeidsmarkedet og fortsatt ha samme økonomiske status som dem som jobber.

Problemene er derfor ikke, som Rädda Barnen hevder, at trygdene har blitt hengende etter – men snarere at trygdene er så store at det er mulig å leve av dem i flere tiår.

Lønner seg ikke å jobbe

I august i år intervjuet Expressen en seksbarnsmor, Shukri fra Somalia, som har bodd i Sverige i åtte år. Hun fortalte, via tolk, at hun fikk 32.000 svenske kroner i trygd hver måned (skattefritt!). Det vil si mer enn det dobbelte av hva noen må ha i lønn (før skatt) for å regnes som selvhjulpen, og mer enn en sykepleier på heltid tjener. Til tross for Shukris trygder lever barna hennes i relativ barnefattigdom i henhold til Rädda Barnens definisjon, da de må dele rom med hverandre.

Problemet er i stedet dels Rädda Barnens definisjon av «relativ barnefattigdom» og dels problemstillingen Entreprenörskapsforum tar opp, nemlig at det for store gruppers vedkommende ikke lønner seg å jobbe.

– Det måste löna sig att arbeta. Därför bör det skapas ett respektavstånd mellan lön och bidrag. Det är inte hållbart att så många individer lever på andra. Titta bara på vårt pensionssystem som av allt att döma kommer belastas hårt framgent just för att alldeles för många inte är ekonomiskt produktiva i samhället. Om självförsörjningsgraden fortsätter att falla hotas på sikt den svenska välfärdsmodellen, sier professor Johan Eklund, som er administrerende direktør i Entreprenörskapsforum i et intervju med Tidningen Näringsliv.

Høy innvandring er det grunnleggende problemet

Derfor må de ulike rapportene leses i sammenheng. Grunnproblemet er det samme: Sverige har tatt imot to millioner innvandrere de siste 20 årene, integreringen har ikke fungert, og store grupper av innvandrere kan ikke, til tross for mange år i Sverige, forsørge seg selv, men er avhengige av trygd og sosialhjelp. Av dette følger barnefattigdom blant innvandrerbarn som en logisk konsekvens.

Hvis Rädda Barnen vil redusere barnefattigdommen i Sverige, bør de ikke kjempe for høyere trygder, men for redusert innvandring. Dét er det eneste som seriøst kan forbedre situasjonen for barna de beskytter.

 

 

Kjøp Alf R. Jacobsens politiske bombe «Stalins svøpe: KGB, AP og kommunismens medløpere» her!

Vi i Document ønsker å legge til rette for en interessant og høvisk debatt om sakene som vi skriver om. Vennligst les våre retningslinjer for debattskikk før du deltar 🙂