Sverige er et land som fremstår som en dårlig tegneserie. Dette symboliseres ved to etterfølgende nyheter i Samnytt. Investorer jages ut av landet, mens utviste afghanere får bli.

Den ene saken forteller hvordan investorer gir opp kampen mot byråkratiet, og dropper planlagte investeringer i Sverige. De tar med seg pengene og arbeidsplassene ut av landet.

Först väntar långa tider från ansökan till besked, en process som dessutom präglas av krångliga regler och minimal hjälp från myndigheterna. Det var något som nyligen drabbade Cementa.

Sedan råder osäkerhet kring om tillståndet ens kommer att beviljas. De aktörer som vet att det hela kommer dra ut på tiden och har möjlighet att förlägga sin investering annorstädes kommer att göra det.

Dette gjelder både små og mellomstore bedrifter, som ikke har råd til et kobbel av advokater i administrasjonen. Sverige taper investeringer som kunne skutt fart i den svenske økonomien, sier Nicklas Skär til Tidningen Näringslivet.

– Det är under all kritik. Myndigheterna klagar på att det är dåliga ansökningar men de är inte beredda att ange vad som är en bra ansökan. I det här fallet borde myndigheterna och domstolen ha förtydligat vilka krav man ställer. Detta är en bidragande orsak till att tillståndsprocesser ofta tar flera år

Selskapet Boliden valgte å investere syv milliarder i Norge, siden Sverige stakk kjepper i hjulene. Dette er bare ett av mange eksempler. Problemene skyldes i stor grad uklare regler rundt hensyn til miljøet, hvor både nasjonale og lokale myndigheter har sine definerte krav.

Men utviste afghanere blir man ikke kvitt

Samtidig rapporteres det at utviste afghanere slippes fritt ut i det svenske samfunnet på ubestemt tid. Til tross for at det er en risiko for at disse personene forsvinner sporløst, forsikrer sjefen for grensepolitiet at utvisningene skal iverksettes en eller annen gang i fremtiden.

I mitten av juli uppmärksammade Samnytt att Migrationsverket stoppat alla utvisningar till Afghanistan med omedelbar verkan. Detta med hänvisning till ett försämrat säkerhetsläge i landet.

När statsradion rapporterar om händelsen ligger fokuset på att migranterna som har utvisningbeslut och nu kommer ut i samhället känner sig ledsna, saknar pengar och ett hem.

Det er så synd på «Reza», som har sittet i forvaring i åtte måneder. For når han nå slipper ut har han ikke noen penger og ikke noen adresse, skriver SVT.

– Den tiden jag höll på att packa mina grejer och komma ut så kändes det jättebra. Äntligen ska jag ut. Det kändes jättebra, men så fort jag kom ut ur förvaret kändes det inte bra längre.

– För att när jag kom ut kände jag mig värdelös, typ. För att jag hade inga pengar. Ingen riktig adress. Det var en jättesvår känsla. Hur ska jag beskriva? Det var jobbigt, säger Reza.

Hvorfor har Reza sittet innelåst i åtte måneder? Detfår vi ingen forklaring på, utover at Migrationsverket har bestemt at han ikke har rett til asyl i Sverige. Det har selvsagt ingen betydning.

Patrik Engström er sjef for grensepolitiet. Han sier utvisningene skal gjennomføres, en eller annen gang.

– Beslutet. Utvisningsbeslutet fortsätter att gälla. Det är inte så att det här beslutet från Migrationsverket betyder att tidigare utvisningsbeslut upphör att gälla, säger Engström till SR.

Men Afghanistan nekter å ta imot sine egne borgere. Alle vet at det Engström sier er (unnskyld uttrykket) bullshit. 

Afghanere er så populære blant den svenske eliten at de innførte en helt egen, ulovlig lov for å beholde nesten 10.000 unge afghanere, slik at de kunne gjennomføre videregående opplæring før de ble utvist.

Kun noen få prosent av disse klarte å fullføre gymnaset, mange forsvant inn i kriminaliteten. Nesten ingen klarte å skaffe seg en jobb.

Les også: Stygg integrerings­fiasko i Sverige: Kun 68 av 7000 afghanere har jobb

Jeg vet ikke om noen av disse, som ikke hadde asylgrunn, er sendt ut av landet etter mange år.

Vårt naboland skremmer vekk entrepenører og investorer, men gjør alt for å beholde kriminelle, voldelige analfabeter som ikke er i stand til å forsørge seg selv.

Man vet ikke om man skal le eller gråte, men morsomt er det ikke for de involverte.

Kjøp «Et vaklende Europa» av Carl Schiøtz Wibye her!

Vi i Document ønsker å legge til rette for en interessant og høvisk debatt om sakene som vi skriver om. Vennligst les våre retningslinjer for debattskikk før du deltar 🙂