Kommentar

Fouad Saleh er dømt for tre drap. Her sammen med sin advokat i retten. Foto: Sven Lindwall / Expressen

Jag gick in, jag såg henne, jag slog henne, jag dödade henne, det var roligt.

Mammaen i familien blir slaktet i sitt eget hjem av Fouad Saleh, den skrattande mördaren. Begge halspulsårene kuttes av kniven.

Når politiet ankommer, sitter Saleh overskrevs over pappaen og hugger kniven i kroppen hans. Igjen og igjen.

Situasjonen er akutt, politiet åpner ild. Saleh reagerer ikke. Han fortsetter å hugge med kniven. Frenetisk, som i transe.

Det er marerittscener.

Drapene på paret skjedde for snart tre år siden; jeg skrev om det den gang: Stockholm: To drept – politiet åpnet ild.

Lite visste jeg da om de rystende detaljene som kom senere.

Scenene hjemsøker meg ennå. Beskrivelsen av det som skjedde i Hallonbergen i Stockholm 7. mars 2017 får det ennå til å gå kaldt nedover ryggen.

Det er ultravold, A Clockwork Orange.

Mannen (39) visste for mye. Han hadde sett seg lei på forfallet i nabolaget, og da han observerte en voldshendelse som senere endte med drap, meldte han seg for politiet som øyenvitne. Men han fikk ingen beskyttelse.

Seks uker senere ble både han og hans kone drept på ytterst bestialsk vis.

Umenneskelig, dyrisk.

Politiet rykket ut med store, tungt væpnede styrker til Hallonbergen i Stockholm.

Ble jaktet på helt til sykehuset

22. januar 2017 kom en alvorlig skuddskadet mann til Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

25-åringen hadde blitt skutt flere ganger i en garasje i Sundbyberg, men klarte å flykte.

Fra sin altan observerte 39-åringen flere unge menn som sprang etter den flyktende mannen. Han gjenkjente flere av dem.

25-åringen fikk stoppet en bil og ble kjørt mot Karolinska sjukhuset. Mennene fulgte etter. Etter en biljakt innhentet de ham like utenfor sykehuset.

Der skjøt de ham igjen, i hodet, med minst to forskjellige våpen, ifølge politiet. 25-åringen døde på sykehuset.

Jeg skrev om likvideringen den gang, selvsagt uten å ane sammenhengen: 25-åring skutt og drept i Stockholm

39-åringen pekte ut mennene for politiet.

Seks uker senere, 7. mars, var både han og hans kone drept.

Det er som en undergangsvisjon, en beretning fra et samfunn i oppløsning. Et samfunn hvor jungelens lov gjelder, og  ikke menneskenes lov.

Man jakter på et såret dyr, og gir seg ikke før det er nedlagt, drept.

Etterpå oppsøker man vitnet til jakten i hans hjem, men finner bare hans kone. Hun slaktes som et dyr, på halal-vis. Mannen, som har vært ute og luftet hunden, kommer hjem. Han oppdager at noen har brutt seg inn i familiens leilighet. Der inne ser han at noen har knivstukket hans kone til døde. Skrekkslagen løper han fra stedet, men drapsmennene tar opp jakten.

39-åringen ringer 112:

– De håller på att bryta sig in i mitt hem … min fru är i hemmet.

Før han blir innhentet, rekker han å navngi to personer, to av dem han tidligere hadde pekt ut ved garasjen: Fouad Saleh och Mikael Chamoun.

Noe av det siste man hører på opptaket, er 39-åringens bønn:

– Snälla, jag vill inte dö.

Gjengen gir seg til å sparke ham og slå ham med stokker.

En politipatrulje befinner seg i nærheten og kommer raskt til stedet.

Når politiet ankommer, ligger mannen på bakken. Fouad Saleh sitter over ham og hugger og hugger som i transe, i blodrus. Han enser ikke at politet skyter mot ham, han bare hugger, hugger.

«Den skrattande mördaren»

– De satt och skrattade när de kom in till polisstationen, sa en kilde i politiet til Nyheter Idag.

Fouad Saleh smiler og ler mot kamera når politiet fotograferer ham. Han blir kjent som «den skrattande mördaren».

– Jag träffade några. Jag visste jag skulle gå in, jag gick in, jag såg henne, jag slog henne, jag dödade henne, det var roligt, sa Saleh i politiforhør.

Saleh har erkjent at det var han som knivdrepte paret i Hallonbergen. Han hevder at det skjedde i psykose: Han oppfattet paret som farlige demoner. Stemmene i hodet hans beordret ham til å drepe dem.

Rettspsykiaterne avviste forklaringen hans som en etterhåndskonstruksjon. De mente han led av en personlighetsforstyrrelse som preges av «fysisk grymhet» og «uppflammande aggressivitet», men ingen lidelse som hindret tingretten i å dømme ham til fengsel.

Mikael Chamoun, Munir Nooraldin, Amir Jabbari Taklar og Fouad Saleh ble alle dømt til fengsel i tingretten. 17-åringen er sladdet.

Også vennene Mikael Chamoun, Munir Nooraldin og Amir Jabbari Taklar dømmes til fengsel, mens en 17-åring får ungdomsstraff.

Tingrettens dom ble anket, og hovrätten avsa sin dom i juni i fjor:

Sammanlagt åtta män åtalades för inblandning i morden. Sex av dem åtalades för mordet på mannen i 25-årsåldern, fyra av männen åtalades för dubbelmordet. Under tingsrättsförhandlingen som hölls i säkerhetssalen på Stockholms tingsrätt beslutade rätten att tre av männen skulle försättas på fri fot.

Tingsrätten dömde 22-årige Fouad Saleh till livstids fängelse för tre mord och nu väljer hovrätten att fastställa straffet.

När det gäller mordet på mannen i 25-årsåldern utanför Karolinska fastställer hovrätten tingsrättens dom beträffande alla åtalade, bortsett från att en av männen döms för medhjälp till mord i stället för mord.

När det gäller mordet på paret i Hallonbergen döms, förutom Fouad, två andra män för mordet på mannen – men frikänns från delaktighet i mordet på kvinnan:

En 18-åring, som i tingsrätten frikändes för mordet på vittnet den 7 mars, döms nu av hovrätten för det mordet. Han döms till sluten ungdomsvård i tre år.

En 22-årig man döms till 14 års fängelse för mordet på vittnet, men frikänns från mordet på kvinnan.

När det gäller mordet på mannen i 25-årsåldern den 22 januari döms en 18-åring till sluten ungdomsvård och en 20-åring till tio års fängelse. (Aftonbladet)

– Det rasade ihop. Han ville få stopp på det.

TV4 intervjuet sønnen til det drepte paret. Han forteller om en far som hadde sett forfallet i nabolaget, en far som hadde fått nok:

– Han (faren, red. anm.) berättade (til politiet, red. anm.) för mig, min lillebror och min mammas skull. Han märkte att det höll på att rasa ihop där vi bodde och han ville få stopp på det, säger sonen och fortsätter:

– Min mamma förtjänade inte det som hände. Hon hade ett hjärta av guld. Hon pushade mig. De lärde mig att inte ge upp. Att oavsett vad fortsätta.

Slik ser det ut:

Borgere som viser sivilt mot, som vil bidra i kampen mot det som truer selve samfunnets fundament, tryggheten og sikkerheten, kan ikke regne med statens beskyttelse.

Hallonbergen er et dystert omen.

 

Støtt Document

Du kan enkelt sette opp et fast, månedlig trekk med bankkort:

Eller du kan velge et enkeltbeløp:

kr

Du kan også overføre direkte til vårt kontonummer 1503.02.49981

Vårt Vipps nummer er 13629

For Paypal og SMS se vår Støtt Oss-side.

Kjøp Kjell Skartveits bok her!