Sakset/Fra hofta

For å oppklare gjengmordene i Sverige, er politiet helt avhengige av at folk tør å vitne. Men det er det stadig færre som tør. De kriminelle innvandrergjengene har store nettverk, og selv om man skulle få fengslet gjerningspersonene, er det alltid flere fra samme gjeng som står klare til å «ta seg av» eventuelle vitner.

Effekten av dette blir at antall drap øker og at den organiserte kriminaliteten vokser. I «2018 drabbades Sverige av 300 skjutningar, 44 döda och 135 skadade», skriver Expressen. Som om denne kriminaliteten var en form for ekstremt snøvær eller kuldesjokk som svenskene ikke hadde noen som helst kontroll over. Kontrollen er forsvunnet, det er riktig, men alle så hvordan kriminaliteten blant innvandrergjengene økte år for år. Og fortsetter å øke, for den saks skyld.

Overvåkningskameraer settes opp både her og der, akkurat som i Storbritannia og Frankrike for lenge siden. Ingen tør å fortelle hva de har sett og hvem som er involvert.

Påtalemyndigheten sa vinteren 2018 at «det i särklass viktigaste för att klara upp olösta gängmord är att få människor att våga prata med polisen.»

Men de som våger, slike som «Jenny», angrer på at de vitnet. Jenny sier at hun er utsatt for press både fra de kriminelle og fra politiet, som tror at «hun vet mer». Livet, slik hun kjente det, er borte. Hun er blitt flyttet til en hemmelig adresse langt unna der hun vokste opp og bodde. Hun får ikke engang fortelle familien sin hvor hun befinner seg.

”Du får packa ner en väska”, hade poliserna sagt när de hämtat Jenny, deras värdefulla vittne i ett mordfall.

Sedan kör de i flera timmar.

När de kommer fram får Jenny bo i en möblerad lägenhet i ett vanligt bostadsområde.

Hon utrustas med överfallslarm och får 1 500 kronor varannan vecka.

Hon får inte berätta för någon, inte ens familjen, var hon befinner sig.

Då och då hämtar polisen henne, kör till förhör och sedan tillbaka till lägenheten igen.

– Polisen säger att folk måste prata men ingen tar hand om vittnen. Av hela mitt hjärta avråder jag alla från att vittna, säger hon i dag.

– Jag är ett levande exempel på varför folk inte pratar med polisen, säger hon.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna og Sverigedemokraterna vil at regjeringen skal utrede det omstridte spørsmålet om å tillate anonymitet i svenske domstoler. Men justisministeren er skeptisk: «Försvarsadvokater måste kunna kontrollera om det funnits kopplingar mellan åtalade och vittnen.»

Jenny er positiv til anonymitet. Det er som å skrive under på sin egen dødsdom å samarbeide med politiet, sier hun.

– Jag tycker anonymitet låter bra, säger Jenny. Men bara domare och åklagare ska veta vem vittnet är. I dagens läge kommer folk åt en med hot eller pengar om försvarsadvokaten får veta vem som ska vittna. Det är som att man skriver på sin egen dödsdom när man samarbetar med polisen.

Det var Jennys kjæreste som ble myrdet. Kort tid etter følte Jenny at hun ble iakttatt og at biler fulgte etter henne. Politiet sa at det var noe hun innbilte seg. Noen uker senere ringte en venn som skulle hente henne og som hadde parkert like ved der hun bodde. Det var heldig for Jenny.

«Gå inte ut. Det står en kille vid porten på ett skumt sätt», sa vännen.

Jenny tvekade inte att ringa polisen. När en patrull bromsade in utanför huset grep de den skumme killen, en tonåring. Intill honom fann de en skarpladdad pistol.

– Han var en springpojke. Han hade tur som inte lyckades mörda mig. Hans liv hade ju också blivit förstört.

När Jennys familj skulle byta bildäck hittade mekanikerna en GPS-tracker under fordonet som någon hade placerat för att följa henne.

Det er farlig å være uten politibeskyttelse når man vitner. I 2017 ringte en 39 år gammel mann til politiet og fortalte at han hadde vært vitne til et mord i Hallonbergen. Han fikk ikke politibeskyttelse, og han og hans kone ble hugget ihjel seks uker etterpå.

En tisdagsmorgon var 39-åringen ute och gick med sin hund.

När han kom hem larmade han SOS:

– De håller på att bryta sig in i mitt hem… min fru är i hemmet, sa han – och namngav två av personerna han pekat ut vid garaget: Fouad Saleh och Mikael Chamoun

Bland det sista som hörs är 39-åringens vädjan:

– Snälla, jag vill inte dö.

Frun höggs ihjäl i lägenheten.

Maken på gatan utanför.

Drapsmennene fra Hallonbergen. Det sladdede bildet er av en mindreårig. Fouad Saleh, helt til høyre, ble i tillegg til å bli dømt for tre mord, også dømt for grovt overgrep da han strømmet en voldtekt av en svensk jente på Facebook:

Expressen

Bestill Douglas Murrays bok “Europas underlige død” fra Document Forlag her!