Sakset/Fra hofta

Janne Josefsson og Wilhelm Agrell (innfelt) legger ikke fingrene imellom når de beskriver Sveriges tilstand og hvilken vei det går. Fotomontasje: Samtiden.

To tunge svenske opinionsdannere, journalisten Janne Josefsson og professor i etterretningsanalyse Wilhelm Agrell, slår alarm. Den væpnede, kriminelle volden får effekter som ligner mer og mer på terrorismens, skriver Agrell.

Janne Josefsson skriver at «Det osar krutrök i väldens bästa land» i Dagens Nyheter (bak mur).

Vi kallar det mångkultur men i själva verket har vi skapat en social, ekonomisk och mänsklig apartheid i Sverige. Oavsett vilken regering vi haft så har segregationen tilltagit.

I Sjumilaskolan på Hisingen i Göteborg har mindre enn én prosent svensk som morsmål – kanskje fire elever av 500.

En komplett politisk fiasko

Sverige er ikke et land lenger, det er adskilte verdener, og «ett politiskt fulländat misslyckande». Men når fornektelsen endelig begynner å smuldre opp, tyr regjeringen og innenriksminister Morgan Johansson (S) til ord som «avskyvärda odjur». Ordene blir verre «ju mindre de vet hur det sociala läget i landet ska kunna lösas», skriver Josefsson.

Skolene er «löpande band» som leverer gutter til de kriminelle gjengene. I Sjumilaskolan var 26 prosent av guttene straffedømte noen år etter avsluttet skolegang. «Vi får det samhälle vi förtjänar», avslutter Josefsson.

Den indre, væpnede konflikten skyter Sverige i senk

Statens voldsmonopol finnes ikke lenger, skriver professor i etterretningsanalyse Wilhelm Agrell i Svenska Dagbladet: «Vi måste agera för att rädda landet» (bak mur):

Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Det väpnade kriminella våldet får effekter som alltmer liknar terrorismens.

Han skriver at «fenomenet inre väpnad konflikt kan bidra till att synliggöra dynamiken i ett skeende med stor destruktiv potential för ett samhälle. I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol.»

Sammenligner med Libanon og Balkan

I slike situasjoner eskalerer volden, fordi det er enklere enn å trekke seg tilbake. Man mister sperrene, og volden får sin egen dynamikk. Agrell nevner Libanon på 1980-tallet og Balkan på 1990-tallet som eksempler hvor indre, væpnet konflikt trappes opp til krig. Ved indre væpnet konflikt ødelegges samfunnsfunksjoner. De som kan, flykter fra landet.

Agrell mener at voldsutviklingen har kunnet pågå uforstyrret altfor lenge fordi både borgere og politikere har betraktet Sverige som et trygt land. Det går veldig langsomt for myndighetene å oppfatte grov, organisert kriminalitet som en trussel mot samfunnet.

Statsmakten finnes ikke lenger

«Våldet blir inte bara allt brutalare och upptrappat, offren kan bli vem som helst som råkar komma i vägen eller vem som helst som uppfattas stå i vägen. För varje tomhylsa som slamrar i gatan skjuts Sverige i sank.» Statsmakten er uthulet bit for bit og finnes ikke lenger. Landet går i stykker.

Agrell skriver at det er «den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas.» Han krever en krisehåndtering som viser at man forstår alvoret og setter inn tiltak – nå! Ellers kommer det snart til å bli verre.

– Vil de våkne nå? Nei.

– Kommer regeringen att vakna nu? spør kommentatoren Dick Erixon i Samtiden:

Kommer regeringen med dess stödpartier att vakna och ta till sig av det faktum att nu också personer inom etablissemangen slår larm om att läget är synnerligen allvarligt och akut?

Han svarer selv: «Nej».

Att erkänna situationen är att ge Jimmie Åkesson rätt. Då låter de hellre Sverige gå under.

 

Støtt Document

Du kan enkelt sette opp et fast, månedlig trekk med bankkort:

Eller du kan velge et enkeltbeløp:

kr

Du kan også overføre direkte til vårt kontonummer 1503.02.49981

Vårt Vipps nummer er 13629

For Paypal og SMS se vår Støtt Oss-side.