Sakset/Fra hofta

Det ser ut til at Sylvi Listhaugs besøk i Sverige har bidratt til å starte en debatt om hvordan virkeligheten der egentlig fortoner seg. Dette er noe svenskene ikke har vært så begeistret for å snakke om og alle som har forsøkt har blitt stemplet som de onde menneskene de nødvendigvis må være hvis de ikke ønsker hele verden velkommen til landet hvor verdensmestrene i humanitet bor.

Vi har tidligere sett at avisen Expressen av og til lufter noen «farlige» meninger, men idag har også Gøteborgposten klemt til. De går til angrep på sin egen innvandringsminister Hélene Fritzon og sier at «hon har gjort bort sig». Hun skulle ha tatt imot Sylvi Listhaug. Og nå bør hun be, ikke bare sin kollega Sylvi Listhaug om unnskyldning, men også de menneskene som opplever den virkeligheten som Listhaug har beskrevet.

Migrationsminister Hélene Fritzon gjorde bort sig när hon avfärdade sin norska kollega Sylvi Listhaug. Fritzon bör be om ursäkt inte bara till den norska invandringsministern utan också till de människor vars verklighet hon avfärdat.

Gøteborgposten finner at det Listhaug har beskrevet er det samme som politiet selv sier.

Så vad är det för osanna och missvisande uppgifter Listhaug spridit om Sverige? I samband med sitt besök skrev hon en debattartikel i Aftonbladet. Bland annat skriver Listhaug om de områden som klassas som utsatta och problematiken där: ”’Det svenska tillståndet’ är i mina ögon laglösa områden som har kommit ut av okontrollerad invandring och dålig integration. Det är områden där polisen inte har kontroll och tryggheten är starkt reducerad på grund av kriminella gäng, mord på öppen gata, bilbränder och stenkastning. Andra lagar än de svenska regerar i dessa områden.” (29/8).

Låter ovanstående bekant? I så fall är det kanske för att det Listhaug beskriver sammanfaller med Polisens kriterier för ”särskilt utsatta” och ”utsatta” områden.

Ja, det så vi jo på Uppdrag Granskning igår. En politisjef som ikke engang kunne avkrefte at tjenestemenn var redde for å forlate politistasjonen.

I et forsøk på å avlede debatten har mange fokusert på hva som ligger i begrepet no-go soner. Offisielt foretrekker svenskene utsatte områder eller særskilt utsatte områder. Men det spiller egentlig ingen rolle hva man kaller det. Det er ikke merkelappen som er problemet her. Poenget er at det er blitt farlig for offentlige tjenestemenn å oppholde seg i områdene, enten de er bussjåfører, ambulansepersonell, brannmenn, postbud eller politi.

Fritzon gör emellertid bort sig när hon enkelt avfärdar Listhaug. Nog för att «no-go-zoner» inte är ett begrepp som används officiellt om de svenska områden som klassas som utsatta. Men det finns parallelsamhällen och den problematik som Listhaug beskriver finns i hög grad i de områden som klassas som särskilt utsatta och förekommer även i de områden som klassas som utsatta. Dessa områden är 61 till antalet och hade ovan nämnda problem inte funnits där hade de inte heller klassats av Polisen som utsatta.

Konklusjonen Gøteborgposten trekker er at det slettes ikke er Listhaug som bør be om unnskyldning, men migrationsminister Hélene Fritzon og Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård.

Det är inte Listhaug som borde be om ursäkt, utan Wanngård och Fritzon. Dock bör ursäkten inte främst vara riktad till den norska invandringsministern, även om man behandlat henne felaktigt, utan till de som lever i utsatta områden och som fått sin frihet inskränkt av kriminella – för att sedan få höra att deras verklighet är nonsens.

Svenske sosialistiske politikere kommer sannsynligvis aldri til å forstå hva de har påført Sverige. Det kommer ingen «ursäkt» fra den kanten. Noen gang.

Gøteborgposten