Nytt

Indspilning i fuld skærm 19-10-2014 230558Lars Vilks intervjues av Adam Holm for Danmarks Radio. Det er en meget instruktiv samtale. Vilks svarer godt for seg. Holm spiller djevelens advokat og forsvarer ytringsansvar og anstendighet, men får ikke tak på Vilks. – Hvorfor skal du eller Dan Park angripe svake grupper, hvorfor ikke kritisere de sterke – som kapitalen? spør Holm.

– Men muslimene er da ingen svak gruppe, kontrer Vilks. De utgjør én milliard. Skal de leve blant oss i Vesten må de modernisere sin religion. De kan ikke blande politikk og religion i et moderne samfunn for det vil medføre at man tvinger andre til å rette seg etter deres bud.

Vilks er en sjelden blanding av en kunstfaglig sterk person, som samtidig har politisk innsikt: Den politiske korrekten er en type stivnet struktur som ber om å bli angrepet. At kunstnere ikke gjør det vitner om et demokratisk underskudd.

Kulturradikal

Den moderne kunsten er kjennetegnet ved å være overskridende. Den bekreftende kunsten vekker ikke oppmerksomhet. Det er ikke den som setter spor etter seg. Det er den som bryter.

Det gjør Dan Park og Vilks selv, fordi de har overskridelse som prosjekt. Men det er stor forskjell på dem: Vilks er mer teoretisk og jobber innenfor galleriene, Park er en street artist. – Det er tuffare ute på gatan, sier Vilks. Da Park forsøkte å ta steget inn i galleriverdene, slo politiet til.

Når man sitter og lytter til Vilks slår det en at han potensielt har en partner som sitter usynlig på venstre skulder: historiens dom. Hos representanter for den gode smak, som Holm, merkes en underliggende panikk. De vet at det ikke er makten som vinner i det lange løp, men de som våget å utfordre den.

Politisk korrekthet

Den politiske korrekthet er blitt altfor sterk, særlig i Sverige, men jevnt over i hele Vesten. Det er visse ting man ikke får si, og det meste må sies på bestemte måter. Dette har antatt former som er helt groteske i Sverige. Korrektheten ber om å bli angrepet. Noen vil gjøre det, det ligger i kunstens radikale tradisjon.

I stedet for å forstå denne konteksten velger en domstol å fengsle Dan Park i et halvt år. Den viser ingen sosialpolitisk bevissthet overhodet. Det er dette som er skremmende.

Vilks kommenterte dommen på sin blogg, vilks.net:

Frågan är dock fortfarande huruvida det handlar om hets mot folkgrupp och därmed rasism. Om jag rätt förstår Parks infallsvinkel menar han att ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, Jallow Momodou (som dock bara är ett exempel av ett stort antal aspekter på samhället och dess politiska korrekthet), inte är något offer utan tvärtom en person med avsevärd makt uppbackad av samhällsmakten. Men då den makt han besitter är beroende av hans etnicitet och att han agerar i etnicitetens namn (åberopande sin och etnicitetens offerroll) är det självklart att en kritik av detta får en etnisk manifestation som sedan enkelt kan benämnas hets mot folkgrupp även om konstnärens syfte var något helt annat. Därmed får man säga att det handlar om yttrandefrihet: Vad är berättigad kritik och vad händer om den kolliderar med den svårhanterliga paragrafen ”hets mot folkgrupp”?

Men er ikke faren at du blir omfavnet av krefter du helst vil unngå og som vil bruke deg til sitt formål? spør Holm.

– Naturligvis eksisterer den faren. Man må hele tiden vurdere, svarer Vilks. – Man vil helst inn hos de etablerte, men møter stengte dører og kan ikke forhindre at andre tar hansken opp. Slik er det, men man får vite hva man gjør.

Det er ikke sikkert Park forstår det. Kan hende har han som prinsipp å blåse i hvilket selskap han havner i. Han har marsjert i demonstrasjonene til ytterste høyre, Svenskarnas parti. Da stiller man seg laglig til for hogg og gjør det heller ikke lett for den som vil forsvare ens rolle.

En viss distanse synes på sin plass.

Med Lars Vilks er det annerledes. Han synes å ha full kontroll over hvor han befinner seg. Det er en utsatt posisjon, men når man hører hans utlegninger opp mot programlederens spørsmål, som stanser opp og ikke kommer videre, kan man ikke fri seg fra å tenke at historien vil gi ham rett.

 

Lars Vilks kommer til Deichmanske bibliotek i Oslo torsdag 23. oktober for å snakke om Park-dommen og politisk korrekthet

tid: 1930

inngangspenger: 100,-

påmelding: kontakt@document.no

 

snaphanen.dk har gjort lydopptak av samme intervju:

Hvad angår Dan Park og Sverige i dag, kan man ikke høre nogen bedre kvalificeret end Lars Vilks, som man også kunne høre på min lydoptagelse.Deadline 2 sektion 28 minutter.