Sakset/Fra hofta

Sveriges Televisions (SVT) tennisexpert Janne Gunnarsson har nu krupit till korset och bett hela världen om ursäkt för att få behålla sitt jobb. På sin Facebooksida hade Gunnarsson satt kostnaderna för den kommande stora somaliska invandringen i relation till att det inte finns pengar att anordna ett internationellt mästerskap i tennis. «Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.», skrev Gunnarsson.

SVT:s sportchef Per Yng tog Gunnarsson i örat och kallade hans uttalande ”helt oacceptabelt”. Somaliska Riksförbundet krävde en offentlig ursäkt av Gunnarsson, som desperat gjorde avbön och bad ”alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg.”

Detta såg Yng som ”en förmildrande omständighet”, som i slutändan ledde till att Gunnarsson efter flera dygns vånda fick behålla sitt jobb.

Vem gav en chef på Public Service mandat att gå in på en medarbetares Facebooksida och lägga sig i dennes åsikter? Jag har ställt frågan till Per Yng och bett honom förklara sin syn på den grundlagsstadgade yttrandefriheten, men inte fått något svar.

Janne Gunnarssons uttalande har ingenting med rasism att göra om man ser till fakta:

Den somaliska familjeåterföreningen på minst 20 000 personer under de kommande två åren (Migrationsverkets prognos) har blivit möjlig genom ett samarbete mellan (m) och (mp) och en dom i Migrationsöverdomstolen, där lagens krav på id-handlingar ersatts med DNA-tester. Som en konsekvens räknar Migrationsverket också med en ökning av asylsökande somalier framöver. Totalt ligger Migrationsverkets prognos för ansökningar om asyl och all anhöriginvandring under kommande tvåårsperiod på 174 500. Jämfört med förra året har Sverige en 30-procentig ökning av asylansökningar under första halvåret i år. När andra länder stramar åt går Sverige motsatt väg.

Sverige är det land i världen som i särklass tar emot flest somalier knutna till asylprocessen. Cirka en tredjedel av alla somalier som kommer till Europa söker asyl i Sverige. Under 2010 och 2011 var de cirka 10 000, varav två tredjedelar beviljades permanent uppehållstillstånd. Det är dubbelt så många som tvåan Holland. Nästan alla andra länder i västvärlden tog endast emot några hundra somalier under samma period. Sätter man mottagandet i relation till landets folkmängd sticker Sveriges extrema öppenhet ut ännu mer. (Källa: UNHCR ”Asulym Levels and Trends in Industrial Countries 2011”).

Nyligen uttryckte Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström (s) i en radiointervju i SR:s Studio Ett, där jag deltog, att somalier är den mest svårintegrerade grupp som Sverige har tagit emot. Han kunde inte se hur hans kommun skulle kunna härbärgera de 400 somaliska anhöriga (varav 300 barn) som nu väntas anlända.

Så varför ryms inte Janne Gunnarsson uttalande inom yttrandefriheten? Istället förstärks ”demokraturen” i Sverige: Vi har fria val, men media som sällan tillåter en allsidig information vad gäller vår största samtida samhällsförändring: asyl- och migration och dess konsekvenser.

Exempel är att press och etermedia gärna tar parti för asylsökande och på ren reflex betraktar dem som offer. Besvärande uppgifter om asylbedrägerier eller att nästan alla saknar giltiga id-handlingar (Migrationsverket) förbigås nästan alltid med tystnad. Media berättar bara undantagsvis om att Sverige har haft en explosion av utanförskapsområden sedan 1990 (SCB/Folkpartiet 2006). Inte heller belyses utredningar om att invandringens kostnader ligger någonstans mellan 43 till 90 miljarder per år (ekonomerna Jan Ekberg resp Jan Tullberg). Listan kan göras längre.

Många människor, även journalister och verksamma opinionsbildare, har kontaktat mig och berättat att de inte öppet vågar säga vad de tycker. Självcensuren har förödande inverkan: Tycker du inte som du ska så kan du förlora ditt jobb och ditt sociala anseende. Det var vid den gränsen som Janne Gunnarsson befann sig. Nu höjs ribban ytterligare för SVT-medarbetare att yttra sig fritt.

Själv blev jag i december 2010 nekad anställning som pressansvarig på Statistiska Centralbyrån sedan generaldirektören Stefan Lundgren läst mina debattartiklar i ämnet och markerat sitt ogillande. Detta trots att löneförhandlingen redan var avklarad med en mellanchef.

Eftersom åsikts- och yttrandefrihet inte längre gäller fullt ut i Sverige, skulle jag som journalist vara tacksam för ett tillägg till grundlagen där det tydligt anges vilka åsikter som får framföras och vilka fakta som ska förtigas för att avsändaren inte ska stämplas som rasist eller främlingsfientlig. Vågar man föreslå Stefan Lundgren och Peter Yng som ordförande respektive huvudsekreterare i en sådan utredning?