Sakset/Fra hofta

Lars Vilks lar seg ikke så lett vippe av pinnen. Men angrepet på Uppsala universitet var en skremmende opplevelse, selv for ham. Han kaller det et «fysisk attentat», dvs. de ville slått ham ihjel, om de kunne.

Jo, det blev lite livat i Uppsala. Min egen upplevelse var att jag under föreläsningen blev påhoppad av en aggressiv ung man från första raden. Men det gick fort och när händelseförloppet har rekonstruerats framgick att den professionelle säkerhetsmannen kastade sig emellan och gav mig en kraft knuff samtidigt som han blockerade den attackerades danska skalle. Sedan drog han ut mig i ett angränsande rum medan 4-5 andra väktare fick ta spjärn mot ungefär det dubbla antalet ilskna muslimer.

Den video jag visade och som upprörde en stor del av de närvarande muslimerna var av Soohra Heera, en iransk konstnär som gjort en video på det kritiska temat Islam, profeten och homosexualitet. Den skulle ha visats i Haag men av säkerhetsskäl blev den stoppad. Den blev också stoppad på YouTube. På en föreläsning om yttrandefrihet borde den vara ett intressant exempel på konsten och yttrandefrihetens gränser. När muslimerna krävde att den skulle stoppas kunde jag inte gå med på det. Vem skall bestämma agendan på ett svenskt universitet.

Nu vet jag hur det känns att utsättas för ett fysiskt attentat.

Det er bemerkelsesverdig at medier som er opptatt av total frihet for homoseksuelle i en egen kulturell kontekst, fortier en iransk kunstner som tematiserer islams og muslimers forhold til religion og homoseksualitet.

Man tør ikke. Samtidig nøler man ikke med å gjengi kunst som fremstiller Jesus som homoseksuell.

Nettopp det at man gjengir denne blasfemien gjør at unnvikelsen overfor islam og muslimer blir problematisk. Det er ikke bare moralsk dobbeltmoral, man inngår dermed en politisk kontekst. Man sender signaler om hva det er lov å forhåne, og hva ikke. Man spiller på lag med krefter som ønsker sensur. Mediene vil ha i pose og sekk, men det går ikke. Deres troverdighet undergraves innenfra.

Nettopp denne konteksten er det Lars Vilks ønsker å demonstrere med sin rondellhund. Mediene later som om de ikke forstår.