Sakset/Fra hofta

Det finnes et virkelig ytre høyre i Europa: Det er Le Pens Nasjonal Front og Jobbik i Ungarn. Det er to elementer som gir dem denne profilen: fiendskap mot jøder og antiamerikanisme. Jörg Haiders Frihetsparti hadde også slike islett.

Det er de to særtegn ved ytre høyre, som er noe helt annet enn å være konservativ eller sogar høyreorientert, en diffus term for Den rådende mening.

Hva kan det komme av at de har så vanskelig for å se denne forskjellen? Kan det være fordi de selv lider av anti-israelisme og antiamerikansme? I så fall er det duket for stor forvirring og mange konstellasjoner. For islamister samarbeider med ytterste høyre. Derfor finner vi fok som går fra ytterste venstre, venstreekstremisme, som Horst Mahler i RAF, til ytterste høyre, med jødehat og det hele. På den annen side har vi tilfellet med Mohammad Omar som har gått fra å være en salongfähig muslimsk intellektuell til å bli en beinhard islamist som ikke har noe problem med revisjonister. Han er selv en.

La oss konstatere at det finnes et ytre høyre i Europa. Liga Nord, Vlaams Belang og British National Party har røtter i ytre høyre, men har forsøkt å modernisere seg.

Igjen ser vi hvordan Den rådende mening/makt har behov for å samle alle under samme paraply. Men i den grad man ikke er sannferdig og nyanserer risikerer man å øke polariseringen.

Aftonbladet hadde en leder 2. april: Mörker sänker sig över Europa som er rene krigstrommen:

Journalisten Christoph Andersson rapporterar om detta i sin bok «Från gatan in i parlamenten – om extremhögerns väg mot politisk makt» (Norstedts). Andersson följer de tyska nynazisterna som på senare år vunnit mandat i delstats valen i östra Tyskland. Banden mellan de tyska nazisterna och svensk extremhöger, däribland Nationaldemokraterna, är uppenbara.

Det er typisk for Aftonbladets leder at de også samler Fremskrittspartiet og Sveridemokratene under samme brune paraply:

Ultrahögern gick fram rejält i senaste EU-valet. Det brittiska fascistpartiet British National Party kom in i EU-parlamentet. Femton procent av de ungerska väljarna valde Jobbik, ett parti som hetsar mot judar och romer.

Också i de vanliga nationella valen går extremhögern fram.
Berlusconi och hans samarbetspartner Lega Nord rönte nyligen stora framgångar i de italienska regionalvalen. Lega Nord talar på sina torgmöten om att utrota romerna. I de franska regionalvalen gick Le Pens Nationella fronten starkt.

De högerextrema är inga små udda politiska sekter utan stora partier som nu intar de parlamentariska församlingarna i land efter land. I våra nordiska grannländer sätter främlingsfientliga Dansk Folkparti och norska Fremskrittspartiet i hög grad den politiska dagordningen.

Extremt blir legitimt
Christoph Andersson visar hur det politiska etablissemanget undan för undan börjar anpassa sig i retorik och politik. Plötsligt kan det som ansågs extremt i går ses som fullt legitimt i dag. Mörkhögern görs rumsren av demokratiska partier och medier.
Det är ingen överdrift att påstå att det är förfärande mycket som påminner om 1930-talets politiska situation. Något som Christoph Andersson också vittnar om i sin reportagebok.

Men hvor er det bevegelse og skjerpelse av retorikken finner sted, er det ikke i Aftonbladets spalter? Aftonbladet skiller ikke på den legitime og den illegitime høyresiden. Man hevder at bevegelsen mot høyre skyldes at partiene gir etter for ytre høyre. Men dette er en falsk fremstilling: Det blåser en høyrevind over Europa som er legitim. Den er i liten grad plukket opp av de etablerte partiene. Folkeavstemningen i Sveits var en sjokkerende overraskelse og bevis på hvor dårlig kommunikasjonen er mellom elite og folk.

Men når Aftonbladet ikke gjør noen slik distinksjon er det kanskje fordi man ikke vil. Aftonbladet ønsker å stanse høyrebølgen. Og er villig til å ta alle midler i bruk. Det lyder kynisk, men jeg tror faktisk noe av det er bevisst. Man blåser i om man brunmaler legitime meninger, bare de kan stanses.

Men da er man ikke lenger journalist, da er man aktivist.

Les også

-
-
-
-
-
-