Noe kan være verre for en avis enn at opplaget faller. Man kan f.eks.stå for noe som samtiden ikke vil vite av, av typen Torgny Segerstedt. Men kan det også være motsatt? At opplaget faller fordi man står for noe destruktivt?

I Norge vekker Dagbladet slike assosiasjoner.

En avis som lar Marte Michelet være debattredaktør har bedt om avskjed fra leserne. Det at hun finnes «kvar» betyr noe. Det betyr en aksept av at man kan krysse ikke én, men mange grenser og likevel «være med».

Slik er det også med Dagens Nyheter. Man hører om redaktørskifter og ser likegyldig stoff som er så løst i konsistensen at det nærmest renner nedover siden.

Men midt i det likegyldige støter man på ideologisk harde stener og man forstår at det finnes en kjerne der inne i den en gang liberale avisen, og den har en helt annen farge enn hva vi er vant med.

Dan Jönsson heter en fast skribent på kulturseksjonen. Hans kommentar om Kurt Westergaard er en slik hard sten.

Les med tærne og kjenn hvor hard den er å sparke borti!

Jönsson geiper til Danmarks statsminister Løkke og alle som har sagt at drapsforsøket var et angrep på det åpne samfunn. Struntprat!

Det var det naturligtvis inte. Mordförsöket på Westergaard var ett attentat mot en man som utmanat miljontals troende muslimer med en dum teckning av deras profet som terrorist. Med samma logik var heller inte 11 septemberattackerna «ett angrepp på det öppna samhället» – utan tvärtom mot hjärtat av ett ekonomiskt och militärt imperium som stänger miljarder människor ute.

Åtte år etter 9/11 er dette trassige ord. De rommer en «bejaking», en feiring av opprøret og de svarte fanene. Jihadistene liker svarte faner liksom de serbiske chetnikene.

De som utfordrer imperiene – er det ikke befriere?

Jönsson tilbakeviser ennå en fastslått sannhet om terroren, at den rammer blindt. Det gjør den ikke. Den rammer en reell fiende, enten det er Wall Street og Pentagon eller en forhånende dansk avis.

Men under kriget mot terrorn har det rituella politikermantrat om «angrepp på demokratin och det öppna samhället» fått det att se ut som om terrorn slår blint.

Men terrorattacker drabbar nu inte vilka tecknare eller kontorsbyggnader som helst. Vill västvärlden verkligen få slut på terrorn och göra livet tryggare för danska karikatyrtecknare finns det ett enkelt recept. Man kan i så fall lägga ner krigen i Irak och Afghanistan, och montera ner det ekonomiska system som gör en liten minoritet av världens befolkning fantastisk rik på den fattiga majoritetens bekostnad.

Det finnes alltid noen som går bananas etter et angrep som 9/11 eller mordforsøket på Westergaard. De er allergiske mot de idealistiske ordene, mot idealene i vårt samfunn.

Det er lov å agere djevelens advokat, prøve å se tingene fra en annen synsvinkel.

Men Jönsson gjør noe langt mer; han krysser grensen og slår seg sammen med de fredløse som har erklært samfunnet krig.

Jönsson sier: dere har fortjent krigen. Tenk om samfunnet skulle svare tilbake med samme mynt: og du tilhører fienden!

Man skal ikke utelukke at det kan skje.

Jönssons siste stikk er å påstå at våre ledere behøveren terroren, den er blitt selve politikkens legitimitet, fordi den ellers mangler visjoner.

Å forkynne dette fra DNs kultursider er som å spenne ben for leserne og spille uskyldig.

Fast det kanske det inte är värt? Varje gång jag hör en politiker dra den om «ett angrepp på demokratin och det öppna samhället» förstärks mitt intryck av att de politiska ledarna i väst egentligen behöver terror. Ja, att terrorn i själva verket blivit den yttersta grunden för deras «demokratiska» legitimitet: en fiendebild att hålla upp för att dölja brist på politiska visioner.

Jönsson avslutter med å si at hvis ikke denne horete bruken av ytringsfriheten opphører, vil det til slutt ikke være noe vits i å forsvare den.

Jönsson leker med ilden. Ikke bare høres han ut som en antidemokrat. Han håner demokratiet, og man skal ikke se bort fra at demokratiet en dag kommer til å svare med samme mynt: det er den logiske konklusjon på spillet Jönsson legger opp til.

Dan Jönsson: Politikermantra. Yttrandefrihet görs till en spjutspets mot terrorn.