Kunstverk

På vintern ligger södra Öland om inte öde så i alla fall folktomt och tyst. De bofasta ölänningarna promenerar i maklig takt utmed vägarna eller nere i Mörbylånga där Konsum, Apoteket, Systembolaget och de andra butikerna alltid håller öppet. Vårt första besök på Öland en vinter var ett sätt att upptäcka att ön som vi älskade sedan många år som ett sommarparadis också hade så mycket att erbjuda vid andra tidpunkter. Vi hade närmat oss vintern genom att semestra där också höst och vår. Hösten hade bjudit på stor dramatik med sina stormar och ösregn. Våren hade vi hälsat i Albrunna lund och vi hade suttit ute med kaffet och sett fågelsträcken komma. Men den första vintern blev något helt annat. De stora snömängderna gjorde att vi fick pulsa genom drivorna för att nå fram till huset. Slita med kassar och väskor. Vi frös i huset. Trots att vi bara utnyttjade en del av huset och trots värmen från elementen var det som om vintern åt sig in genom väggarna. Men det skulle komma andra vintrar, och det bestående intrycket skulle bli tystnaden, ensligheten, den stora tomheten som när den transformeras in i en människas själ förvandlas till ro och stillhet. Vi har hittat våra favoritplatser, lika självklart som att vandra på södra udden i snöstorm har det blivit att stå i Gräsgårds hamn och kika mot vågbrytarnas fåglar. Lika självklar som Alvarsvandringen har det blivit att stå på Södra brukets röda skifferbackar och se ut mot ismassorna som rör sig i Kalmarsund. Vårt vintertida södra Öland har blivit vårt paradis.

Inledning

ÖLAND –
EN VINTERRESA
Astrid Nydahl (bild) och Thomas Nydahl (text)
Kristianstad 2007