Gjesteskribent

Av MARGIT SILBERSTEIN

I nordiska sammanhang sågs Sverige länge som ett slags stöddig storebror. Enligt historiker och författare har demografi och ekonomi förändrat maktbalansen. Någonting har hänt.

Bland annat uttrycker författaren och historikern Herman Lindqvist: «I Malmö rullar gratisbussarna in lastade med shoppingsugna danskar som vill utnyttja den svaga svenska kronan. I Norge rensar och packar svenskarna fisk för glatta livet – ett jobb som de flesta norrmän fnyser åt. Och finska företag har de senaste åren köpt upp stora delar av svenskt näringsliv».

«Tiden då svenskarna kunde agera som Nordens kungar är förbi – nu är det våra nordiska grannländer som står för det fräcka rika och innovativa» sammanfattar journalisten Maria Wernhult Sveriges nya roll i förhållande till de nordiska grannarna.
Sverige bör göra upp med vanföreställningar

Norge är nog det land som står Sverige närmast språkligt och kulturellt. Tiotusentals människor passerar dagligen gränsen mellan Sverige och Norge och för Värmland har Oslo blivit den närmaste storstads- och tillväxtregionen. Och landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, påpekar att i det nya Europa ligger fokus på tillväxtregioner som inte tar närmare hänsyn till nationsgränser. Hon anser att det är dags att svenskar gör upp med vanföreställningar om norrmän som förre näringsministern Björn Rosengren gav uttryck för när han ovetandes om att TV-kameran var på, kallade Norge för den sista Sovjetstaten.

När Norge i slutet av förra året bestämde sig för att köpa amerikanska F-35 som stridsflygplan istället för svenska Jas 39 Gripen var det ett stort bakslag för Saab. Försvarsminister Sten Tolgfors var besviken. Han hade lämnat en offert till Norge där han underströk värdet av nordiskt samarbete, men det hjälpte alltså inte.

Det är inte första gången som Sverige och Norge misslyckats med att göra affärer tillsammans. Det har gått 30 år sedan dåvarande Volvochefen Pehr G Gyllenhammar försökte få till stånd ett omfattande industrisamarbete. Norska intressen skulle köpa 40 procent av Volvo som i sin tur skulle få del i norska oljefält och bygga en bilfabrik där norskt aluminium skulle bli en väsentlig ingrediens i produktionen av miljövänligare fordon. Protester från svenskt håll om att norrmännens fördelar blev för stora sänkte så småningom avtalet.

Och för tio år sedan sprack det mellan Telia och Telenor bland på grund av att norrmännen reagerade på tidningsuppgifter om att norrmännen blivit lurade eftersom huvudkontoret för mobiltelefoni skulle ligga i Stockholm.
Stort stöd till de baltiska länderna

Sveriges relationer med de baltiska länderna beskrivs sedan finanskrisen började med svarta feta rubriker. När de baltiska ekonomierna blåstes upp var det med lånade pengar från framförallt svenska banker. Swedbank, SEB och Nordea har, enligt Finansinspektionen, lånat ut 490 miljarder kronor till Estland, Lettland och Litauen. Pengarna har använts till spekulation och privat konsumtion. När fastigheters värden rasade var bubblan ett faktum och Baltikums ekonomier i ruiner. Räkningen lär de svenska skattebetalarna få dela med balterna.

På grund av tillgången till billiga krediter från de svenska bankerna höjdes priserna på fastigheter med tvåsiffriga procentsatser årligen. Trots de svenska bankernas mörka historia från 1990-talets fastighetskris upprepades liknande misstag igen: lokala bankchefer i Baltikum belönades med höga bonusar, som utgick ifrån hur mycket utlåningen ökat. Swedbank ökade till och med sin utlåning under 2008 trots att lånebubblan då hade spruckit.

Nu har Swedbank skickat 240 specialister till Baltikum för att ta sig an de svåraste problemkrediterna. Experterna ska bilda särskilda dotterbolag där problemkrediterna ska placeras. Syftet är att rädda det som räddas kan.

På det politiska planet fanns det under många år nära kontakter mellan de svenska partierna och de på 1980-talet spirande självständighetsrörelserna i Estland, Lettland och Litauen. Partierna hade direkta utbyten med varandra och i Sverige startade de så kallade måndagsmötena på Norrmalmstorg i Stockholm, där svenska politiker manifesterade sitt stöd för sina baltiska systerpartier. Samarbetet utökades när riksdagen 1995 beslutade om ett särskilt anslag för att stödja partiväsendet i bland annat öst- och Centraleuropa.

Sverige var också under många år den största bidragsgivaren till det baltiska försvaret. Det svenska stödet baserades på riksdags- och regeringsbeslut där grundtanken var att främja säkerheten i Östersjöområdet. När de baltiska staterna inböjds att bli medlemmar i försvarsalliansen Nato hade Sverige bidragit med flera miljarder till de tre baltiska ländernas försvar.
Språken uppmärksammas under Märkesåret

Att det gått 200 år sedan Finland skildes från Sverige har fått stor uppmärksamhet genom det så kallade Märkesåret, en gemensam satsning av Sveriges och Finlands regeringar. En av höjdpunkterna under Märkesåret var ett gemensamt regeringsmöte i Tavastehus i Finland. Där kom de två ländernas regeringar bland annat överens om ett utökat samarbete på forskningens område.

Det bor idag 440 000 människor i Sverige med finsk bakgrund. Hälften av dem använder det finska språket, som för snart tio år sedan utnämndes till ett av fem minoritetsspråk i Sverige. Men få svenskar känner till skillnaden mellan finländare, finlandssvenskar, finnar och sverigefinnar. Det är inte ovanligt att en finlandssvensk på besök i Sverige får höra att hon talar bra svenska, trots att svenskan är hennes modersmål.

I anslutning till märkesåret krävde Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand att den svenska staten uttalar en offentlig ursäkt för den assimilationspolitik som bedrevs gentemot den finskspråkiga befolkningen i Sverige. Hon syftar bland annat på att den svenska staten ville utplåna finskan hos den finskspråkiga delen av befolkningen genom att förbjuda skolbarnen att tala något annat språk än svenska i skolan.
Sverige och Danmark i konflikt om invandrare

Danmark är det land som Sverige krigat mest med. Enligt författaren och historikern Herman Lindqvist har det blivit 36 krig genom århundradena. Hans analys är att det svenska övertagandet av Skåne, Blekinge och Halland vid freden i Roskilde 1658 var en svår chock för danskarna som ännu inte släppt helt. Men bygget av Öresundsbron har trots allt fört svenskar och danskar närmare varandra. Efter några år med Öresundsbron sammanfattade morgontidningen Politiken relationen mellan de två länderna med orden:

«I Danmark är man dansk, i Sverige är man bäst. De mentala broarna är inte lika robusta som bron över sundet. De motsättningar som utkristalliserat sig mellan de två grannländerna gäller framförallt synen på invandrare och invandring. Många svenskar ser på danskar som rasister. Danskar brukar anklaga svenskar för att hyckla och hålla sig med dubbelmoral. På ytan är svenskarna toleranta, men innerst inne håller de på sig och de sina».

I anslutning till att Sverige var ordförande för Nordiska ministerrådet förra året togs en rad gränshinder bort. Till exempel kan arbetslösa som bor i Sverige ta deltidsarbete i Danmark och samtidigt ha rätt till kompletterande a-kassa från Danmark. Danska medborgare boende i Danmark men med arbete i Sverige kan köra svenskregistrerad firmabil i Danmark såväl i tjänsten som privat.

De nordiska länderna har suttit ihop och skilts åt. Kan det vara fantomsmärtor som gör att vi dras till varandra? En undersökning från Göteborgs universitet visar att en stark nordism lever i Sverige. Det är egentligen bara med människor i de nordiska länderna som svenska känner en stark samhörighet. Var femte svensk säger sig känna mycket stor samhörighet med danskar och norrmän. Två av tre känner ganska stor samhörighet. För Finland är siffran något lägre.

Sverige inte längre Nordens storebror