Noe er riv ruskende galt i Sverige, men svenskene selv har vansker med å få oversikten. Men de er bekymret. Ungdomsvolden – særlig utført av innvandrerungdom – er utbredt og politiet ser ut til å ha resignert. Det er et faresignal.

Lika glad som jag blev under Pridefestivalen när polisen i Stockholm snabbt och resolut tog tag i de hatbrott som skedde lika besviken blev jag i helgen.
Det har under en tid varit ganska stökigt i Enskede där jag bor. Olika ungdomsgäng drar om kring och är aggressiva och stökiga. I förra veckan blev en av mina döttrars killkompis påhoppad utanför vårt hus. Han fick ett slag i ansiktet innan han lyckades rymma in till oss. Han ville inte kontakta polisen, trodde inte att de skulle bry sig. Vi pratade dock om att man faktiskt ändå alltid ska anmäla och höra av sig till polisen.
I lördags var det dags igen. Tre kompisar till mina döttrar skulle gå hem på kvällen. De blev attackerad av ett större gäng som kastade flaskor efter dem och var mycket hotfulla. Kompisarna fick springa hem till oss och söka skydd. Nu bestämde de sig för att ringa till polisen. Svaret de fick var “Och vad ska vi göra åt det? Vi kan ju inte eskortera er hem.”
Och så klagar polisen på att det blir allt svårare både att få unga att anmäla brott och att få dem att vittna. Om det här är polisens attityd förstår jag varför utvecklingen ser ut som den gör.

Polisen struntar i ungdomsvåldet

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629