Gjesteskribent

En av det offisielle, for ikke å si offisiøse Sveriges doldiser, Pierre Schori, har ikke det minste til overs for Lars Vilks kunstprovokasjon. Han frakjenner den enhver verdi og mener den «eventyrer» freden.Men Schori får selv på pukkelen, også av red. i Svenska Dagbladet. Schori har kritisert boikotten av Hamas. I en ny bloddryppende video retter Hamas en hilsen til Sverige.

Historien om Schoris innlegg er et eksempel på den nye transparens på nettet: Schori kritiserer Vilks ut fra et moralsk overlegent standpunkt: Han er leder av Olof Palmes minnefond, og har i den egenskap vært med å dele ut priser til menneskerettsforkjempere i arabiske land: Sudan, Algerie, til Politkovskaja i Russland osv.

Med dette utgangspunkt kritiserer han USA for Irak-invasjonen og den internasjonale boikotten av Hamas. Begge deler har innsnevret handlingsrommet for kritikere og dissentere i den arabiske verden, skriver Schori, og påberoper seg å snakke i deres navn.

Herfra går han over til å kritisere Lars Vilks, som overhodet ikke forstår hva han steller i stand, og hvem det går ut over: svenske skattebetalere, svenske eksporfirmaer osv.

Lars Vilks har gjort detta «för att se hur långt man kan gå». Han kryddar sin konstnärliga «frihetskamp» med skämt av typen «Jag är rätt nöjd med att al-Qaida blivit en del av konstprojektet, precis som regeringen och statsministern» (SvD 17 september).

Han skulle kunna lägga till många andra, som obedda blivit del av hans projekt: polisen, skattebetalare i allmänhet, svenska exportföretag, svenskar som befinner sig i muslimska länder samt inte minst svenska muslimer och muslimer i Sverige.

Vilket slag för yttrandefrihet och vilken publicitet för sig själv och sin konst!

Reformvänner i arabvärlden kan vittna om hur deras kamp försvårats av Irakkriget och västvärldens bojkott av den demokratiskt valda Hamas-regeringen i Palestina.

Förolämpningar av muslimska religiösa symboler i västliga länder gör inte saken lättare.

Vilks har sin frihet i Sverige men han bidrar inte nämnvärt till att bistå dem som kämpar för rudimentär åsiktsfrihet i muslimska länder, tvärtom (eftersom jag inte är religiös associerade jag inte mitt obehag inför Vilks provokationer till bilden av en Gud men väl till högerextremistiska nidbilder av Olof Palme, som framställdes som en stirrande galning med kroknäsa på en piltavla).

Sveriges muslimska råd har tagit klart avstånd från dödshoten mot Vilks men har också uttryckt önskan om respekt för sin religion.

Yttrandefriheten är grundlagsfäst i Sverige och ingen har krävt något annat. Men denna erövrade rätt måste i globaliseringens tidevarv paras med ett uns av ansvarstagande bortom den egna viljans och nyckernas domäner.

Somliga kräver nu att statsministern och regeringen ska vara tydligare i sina fördömanden. Men om det är något som Fredrik Reinfeldt ska hyllas för på årsdagen av sin statsministerpost är det det kloka och konstruktiva sätt på vilket han hanterat Vilks-affären.

Diskussionen måste nu föras vidare, bortom kategoriska uttalanden och sårande provokationer. Reinfeldt skulle kunna ta två snabba initiativ för att mota Olle i grind och öka förståelse för både islam och svensk grundlag.

För det första kunde han ge regeringens Globaliseringsråd uppdraget att komma med en handlingsplan för hur man på en gång förklarar vår grundlagsfästa yttrandefrihet, både i Sverige och i utlandet, och främjar interreligiös respekt.

For noen år siden skulle Schoris syn vært autoritativt. Hvorfor er det ikke det med samme selvfølgelighet? Av to grunner: Begivenhetene: Det holder ikke å skille den svenske, grenseløse friheten fra undertrykkelsen i Midtøsten, og si at provokasjoner i Sverige innsneverer friheten for «de andre», Det finnes nemlig et stikk motsatt standpunkt: At friheten i Sverige er truet av de samme krefter som i Midtøsten og at Vilks tegninger snarere er en solidaritetshandling.

Grunn to er samfunnets transparens: Schoris gjøren og laden blir idag gjennomlyst enn på en helt annen måte enn i hans og Olof Palmes velmaktsdager. (Jeg har aldri sett en statsminister dressere en journalist som Palme gjorde for åpent kamera.) Schori og Palme er elitister, som avskyr nye medier som kan kommentere og vise hva de har sagt gjennom tidene: Svenska Dagbladet har en funksjon som linker til blogger som kommenterer deres artikler. Det er et fantastisk redskap. Bloggen Varjager har funnet frem til en leder fra 1972:

Efter att ha saboterat freden [i Vietnam] har den amerikanske presidenten frigjort en barbarisk hämningslöshet som till och med överträffar Hitler-Tysklands illdåd. Det är viktigt att komma ihåg att det är själva det amerikanska systemet som möjliggör Nixons folkmordspolitik. Det är ett system som alstrar brutalitet och människoförakt och genom sin makt utgör en fara för en hel värld.
Pierre Schori om USA:s president Richard Nixon. Ledare i Tiden, nr. 10/1972.

Eller som digresjon, følgende gullkorn om Fidel Castro:

Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag.
Pierre Schori om Kubas diktator Fidel Castro. Källa: Sydsvenska Dagbladet, 20 juli 1986.

Men Schoris utfalll mot USA stammer også fra nyere dato. I 2003 sto han for tur til å bli tyske Michael Steiners etterfølger som stattholder i Kosovo. Både EU og Russland gikk god for ham. Men State Departement nedla veto. Schroi raste. I et intervju med the New Yorker, forteller han om sin kjærlighet til USA. Men historien er skåret over modellen: de gode minner skal underbygge hvor ille det er nå.

He also described a visit he’d made to Washington, in 1987, the year after Prime Minister Olof Palme had been assassinated. «I remember, at the traditional dinner at the White House, they would have a dance afterward,» he said. «On the floor, Papa Bush bumped into me. And he said, ‘Pierre, I’m so sad that Olof Palme couldn’t be here.’ I mean, that’s so civilized! They have nothing of this feature here now.»

Lederredaksjonen i Svenska Dagbladet har sin egen blogg, som spør Schori: Hvorfor er den siste Hamas-videoen viet Sverige?

Videoen det vises til ble lagt ut denne uken. Den er sunget på hebraisk, og hyller aksjoner der jøders kjøtt farer gjennom luften.

Idag när Pierre Schori åter framför sitt missnöje med hur västvärlden behandlat vad han kallar «den demokratiskt valda Hamas-regeringen i Palestina» kan det vara på sin plats att tipsa läsekretsen om att titta på detta lilla videoklipp.

I Hamas egna tv-kanal Al Aqsa-tv sändes i onsdags denna musikvideo, en hyllning till självmordsbombare, Qassamraketer, terror och judehat – märkligt nog avslutad med en dedikation till vänner i Sverige.

Bilderna i filmen kommer från autentiska terrordåd. Texten i musikvideon, framförd på hebreiska för att skrämma israeler, är lika grotesk.

«En bombning varje minut
Soldater är rädda
I svarta säckar
Stycken av judars kött
Hamas, Hamas, Hamas!»

De «stycken av judars kött» som besjungs syftar på den judiska ambitionen att även när människor sprängts till döds begrava hela kroppen – varje bit måste jordfästas.

Den samme kritikken/spørsmålene kunne vært rettet til utenriksminister Jonas Gahr Støre og hans statssekretær Raymond Johansen. Men vi har ingen etablert avis som tar jobben, og de som finnes sørger effektivt for at det ikke finnes den transparens som det tross alt gjør i Sverige.

Blackballed By Bush

Vilks vidgar inte åsiktsfriheten