Kommentar

Når beslutningsmyndighet overføres til ekspertene trenger ikke politikerne ta ansvar, og ingen behøver å gjøre selvstendige verdivalg som kunne true det myke totalitære demokratiets konsensus og den passive tilpasningens kultur, skriver Jari Ehrnrooth. Statsminister Stefan Löfven deltar i minnestund for coronaofrene i Riksdagen 17. juni, sammen med visestatsminister Isabella Lövin (MP). Foto: Jonas Ekströmer / TT / NTB scanpix

 

Regjeringen Löfvens håndtering av covid-19 viser oss hva som skjer når man prioriterer samfunnet foran individets rett til liv. Sverige kan være på vei mot totalitært demokrati, skriver den finske forfatteren og forskeren Jari Ehrnrooth.

Et totalitært demokrati streber etter konsensus, en statsautorisert progressiv lære som nærmer seg sosialistisk idealisme og en messiansk drøm on enighet og fred.

Sveriges «strategi» mot covid-19 har blitt kritisert hardt fra flere hold, men har i det store og hele blitt akseptert av folket, til tross for at den har ført til et av verdens høyeste dødstall per capita.

Hva kan det skyldes? spør Jari Ehrnrooth, dosent i sosiologi og kulturhistorie ved Helsingfors og Åbo universitet i Expressen og i en lengre versjon i Yle.fi (på finsk).

Svensk kollektivisme
Sverige har nå 22 ganger flere covid-19-døde enn Norge. De fleste av de svenske livene kunne vært spart med lignende restriksjoner som i øvrige Norden, mener Ehrnrooth.

Varför har nästan hela Sverige stött statsepidemiolog Anders Tegnells kontroversiella linje, som tillåter en kontrollerad spridning av den smittosamma sjukdomen, med partiell flockimmunitet som troligt mål?

Enligt Martti Koskenniemi, professor i folkrätt, är det den svenska kollektivismen som har legat till grund för det stora stödet för Tegnells öppna linje.

Hela samhällets vinning anses vara viktigare än att värna om enskilda individers liv, det som till exempel är fundamentet i den internationella deklarationen för de mänskliga rättigheterna.

Den svenske Folkhälsomyndigheten tillot kontrollert koronaspredning med delvis flokkimmunitet som mål, skriver Jari Ehrnrooth.

Totalitært demokrati
Han viser til idéhistoriker Jacob Talmons begrep «totalitært demokrati», og spør seg om Sverige holder på å bli en myk versjon av et totalitært demokrati, hvis læremester ligger nærmere den franske revolusjonens jakobinere, som søkte konsensus, enn individualistene som skapte frihetsrettighetene i USAs uavhengighetserklæring.

Et totalitært demokrati streber etter konsensus, en statsautorisert progressiv lære som nærmer seg sosialistisk idealisme og en messiansk drøm on enighet og fred.

I en liberal demokrati omhuldar man pluralismen, medan man i en totalitär demokrati eftersträvar ett uniformerande av värdegrunden som republikens mål.

Medlet är en statsledd progressiv lära, som ofta närmar sig socialistisk idealism och en messiansk dröm om sämja och fred.

De östeuropeiska socialistiska folkdemokratierna som nu fallit var totalitära demokratier där människor till sist enbart var siffror i statistiken.

Tillater kritikk, men korrigerer ikke kursen
Akkurat som de svenske koronaofrene er sifre i Anders Tegnells rapporter når han nå forsvarer sine feilaktige konklusjoner – helt uberørt av vitenskapelig kritikk og hele den øvrige verdensopinionen, skriver Ehrnrooth.

Den myke totalitarismen tillater kritikk, men korrigerer ikke kursen.

En annan och ännu mer pessimistisk förklaring skulle kunna vara att den exceptionella svenska coronastrategin är en följd av den västerländska kulturens förfall, som i Sverige verkar ha gått längre än någon annanstans.

En kultur som har mistet sin kreativitet, sin seiersvilje og verdihierarki, kjemper ikke lenger mot et dødelig virus, men underkaster seg det som anses som uunngåelig.

Blander verdier og fakta
Sverige bukker, takker og tar imot alt og tilpasser seg passivt, fordi landet er den utarmede vestlige kulturens fremste linje for utjevning av verdiulikheter – og på den fronten oppstår det flere ofre enn noe annet sted.

Ehrnrooth mener Sveriges koronapolitik kan ses som en streben etter en uniformerende kultur hvor man blander verdier og fakta: Politiske vedtak begrunnes med fakta og forskning som passer til formålet, og beslutningsmyndighet overføres til sakkyndige teknokrater.

Precis denna sammansmältning av värdegrund och kunskapsunderlag har cementerat statsepidemiolog Tegnells envälde.

Trots att hans coronalära strider mot fakta och saknar stöd av forskning har alla partier, till och med Sverigedemokraterna, ställt sig bakom honom.

Og kritikk fremføres først nå når det er for sent å angre seg, påpeker Ehrnrooth.

När behörigheten att fatta beslut har överförts till en officiell expertis, har politikerna inte behövt ta ansvar och ingen har behövt göra självständiga värdeval som skulle hota den mjuka totalitära demoratins enighet och den passiva anpassningens kultur.

Sverigesyken kan kureres
Det finnes et velprøvd botemiddel mot ekspertvelde og vitenskapliggjøring av verdier, skriver Ehrnrooth: Humes giljotin. Av det som finnes kan man ikke overgå til det som burde finnes.

Därför måste man hålla faktaanalysen separat från värdeargument och politikens moral kan inte ersättas av forskningens neutralitet.

När denna logiska förebyggande medicin tillförs de två övriga botemedlen – den liberala demokratins pluralism och den livskraftiga kulturens aktiva vilja – botas Sverigesjukan och människolivets omätliga värde återtar sin plats i politikens centrum.

 

Kjøp Halvor Foslis bok her!