Sakset/Fra hofta

I en skjebnetid for landet pakkes Sveriges statsminister inn i et tykt lag byråkrater. Ansvaret delegeres, kanskje for å beskytte Löfven. Personer som var sentrale i tidligere kriser, er urolige; slår strategien feil, kan dommen bli hard.

Fungerer den svenske regjeringens krisehåndtering? I Norge, og i resten av verden, har man sett med stigende undring på «det svenske eksperimentet». Foreløpig slutter svenskene opp om politikken, eller skal vi si fraværet av politikk, i pandemien. Löfven nyter økende tillit i målinger. Det gjør også Folkhälsomyndigheten og regjeringen.

Men denne krisen har bare så vidt startet.

Vi er nær en krigstilstand, skriver Expressen i en artikkel som gransker hvordan krisen håndteres i den innerste regjeringskretsen og krisegruppen.

Gruppen som leder Sverige gjennom krisen, møtes i et vindusløst rom i Regeringskansliet.

Flere tidligere kriser har påvirket svenskenes tillit til politikerne.

Flyktingkrisen 2015, till exempel, stärkte misstron mot politiker och samhällets institutioner hos de som sedan tidigare var skeptiska till invandring. Dessutom fick de som var positiva till invandring också lägre förtroende för politikerna, efter regeringens omsvängning till mer restriktiv politik.

Hanteringen av stormen Gudrun, som drabbade många svenska hem och skogsägare i januari 2005, fick konsekvenser för Socialdemokraterna. I de drabbade områdena bytte så många S-väljare till Moderaterna att det påverkade riksdagsvalet, enligt en avhandling från Uppsala universitet.

Förtroendet för bankerna har inte återhämtat sig till samma nivåer sedan krisen på nittiotalet och sjönk också efter finanskrisen 2008, visar SOM-institutets mätningar.

Skräckexemplet för kriskommunikatörer är regeringens hantering av tsunamin 2004. Efteråt var väljarnas dom hård, särskilt mot statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds, men också mot politiker generellt.

Vid valet två år senare förlorade Socialdemokraterna till Moderaterna i den gamla paradgrenen regeringsduglighet och blev därmed av med makten för lång tid framöver.

 543 svensker døde i tsunamien. Enda flere ble skadet og trengte hjelp til å finne venner og familiemedlemmer, og til å returnere til Sverige.

Den svenske regjeringen reagerte langsomt, kommunikasjonen mellom departementene fungerte ikke, og når det hele var over, skyldte de på hverandre, som flere granskninger senere dokumenterte.

En følge av den katastrofale katastrofehåndteringen var at det ble opprettet en sentral krisegruppe i regjeringen. Den skulle håndtere alle mulige slags kriser.

Krishanteringskansliet skulle plasseres så nær statsministeren som mulig, anbefalte tsunami-krisekommisjonen.

Fredrik Reinfeldt fulgte anbefalingen og opprettet krisekontoret i 2008.

Men etter valget i 2014 bestemte Stefan Löfven seg for å flytte krisekontoret til justisdepartementet. Innenriksminister Anders Ygemans statssekretær Ann Linde ble ansvarlig.

Det ble oppfattet som en nedgradering. Moderaterna var blant dem som kritiserte beslutningen.

– Jag tycker det var ett olyckligt beslut och uppfattar det som ett sätt att vilja hålla saker borta från statsministern, sier Mikael Sandström, tidligere statssekretær for Reinfeldt.

– Justitiedepartementet kan inte beordra ett annat departement att ta itu med sina myndigheter, det måste komma från statsministern. Det är bara statsministern och statsministerns statssekreterare som kan peka med hela handen i regeringskansliet, sier Sandström.

Christina Salomonson var kontorets første sjef, men hadde sluttet da det ble flyttet. Hun var kritisk til flyttingen, og registrerte med forundring at regjeringen ventet med å innkalle etatsjefene i krishanteringsrådet til mandagen etter Stockholms vinterferie.

– Varför sammankallade man inte krishanteringsrådet en vecka tidigare? Det kanske inte hade spelat någon roll, men vid kris är det viktigt att agera snabbt. Man hade vad jag förstår inte samlat krishanteringsrådet på några år förutom vid de obligatoriska mötena. Vi kanske samlade dem lite väl ofta ibland, men för oss låg nog också katastrofen närmare i minnet, sier Christina Salomonson.

Tsunamien krevde mange menneskeliv, men den rammet også tilliten til Socialdemokraternas evne til styre landet.

«Estonia»-forliset i 1994 truet med å gjøre det samme.

Peter Örn var ansvarlig for en av granskningene. Granskningen skulle være et ledd i en forsoningsprosess etter at regjeringen, mot de pårørendes vilje, hadde bestemt at ofrene ikke skulle hentes opp fra skipet, som skulle erklæres som en grav og fylles med betong.

– Vår utredning visade på problem i regeringskansliet, framför allt när det gällde kommunikationen med de anhöriga, säger Peter Örn.

Det «Estonia», tsunamien og dagens pandemi har til felles, er store tap av menneskeliv. Og alle pårørende som sitter igjen.

Expressen påpeker at Stefan Löfven opptrer annerledes enn sine forgjengere.

Han har inte strävat efter makten och ville aldrig ha jobbet som partiledare för Socialdemokraterna. Han blev övertalad. Som statsminister utmärker han sig genom att låta andra kliva fram. Ministrar och tjänstemän. Han har inga problem med att låta Lena Hallengren eller Magdalena Andersson föra regeringens talan på presskonferenserna, eller en statsepidemiolog vid namn Anders Tegnell.

Löfven er ikke forfengelig, han delegerer makt og ansvar, det er «en grundläggande del av hans personlighet», skriver avisen, og siterer en kilde som står ham nær:

– Han vill alltid vara väl underbyggd och inte gå på magkänsla, och då är det rimligt att lita på dem som ägnat sig åt detta hela livet. I det här fallet Anders Tegnell. Stefan har en väldigt stor tilltro till tjänstemännen.

Og slik fikk statlige myndigheter, særlig Folkhälsomyndigheten, en avgjørende rolle i krisen. I tillegg kommer at statlige etater og myndigheter har en sterk stilling i svensk forvaltningstradisjon.

Flere Expressen har snakket med er likevel kritiske, og mener statsministeren burde vært en tydeligere leder i krisen.

Noen sossar mener å vite hvorfor krishanteringskansliet ble flyttet bort fra statsministerens nærhet: Han beskrives som riskminimerande.

Det kan være nyttig å kunne si at regjeringssjefen ikke visste noe. Å kunne skyve ansvaret over på noen andre.

– Det fanns en bakomliggande försiktighetsidé, är min bild. När det kommer kriser ska det inte ligga för nära statsministern, säger en S-källa med insyn.

Expressen peker på et paradoks: Den riskminimerande, delegerende statsministeren har ført til at regjeringens krisehåndtering er risikabel.

Avisen har snakket med flere som arbeider med håndteringen av pandemien i regeringskansliet, og får høre om stigende nervøsitet.

Det hade, säger personer Expressen pratat med, varit politiskt klokare om Sverige hade gjort fler inskränkningar som liknar dem som införts i resten av Europa. Även om man litar på de myndighetsanalyser som ligger till grund för regeringens olika beslut så innebär de en politisk risk.

Men ting er i utvikling, og fredag kveld ble det kjent at også Löfvens regjering vil be om utvidede fullmakter. Er det et tegn på at regjeringen er i ferd med å bytte strategi? Enkelte mener det.

Foreløpig får både Löfven og regjeringen relativt gode målinger, men det er for tidlig å konkludere. Ekspertene peker på at en pandemi ikke forstås før den er over.

Oppgjørets time kommer.

Hva blir prisen dersom den svenske politikken mislykkes? Hva blir prisen i menneskeliv? Hva blir den politiske prisen?

Spørsmålet henger over kriseledelsen i det vindusløse rommet i regeringskansliet som et damoklessverd.

Men fremfor alt henger sverdet over Löfvens hode.



Kjøp bøker fra Document Forlags utsøkte utvalg her!

Finn flere titler på forlagssiden!

Les også