Foto: Screenshot

Antallet sprengninger i Sverige øker lavineartet, melder Nasjonalt rettsmedisinsk senter, NFC. De trenger flere ressurser for å henge med.

Natt til mandag skjedde det en eksplosjon på Östermalm som var så kraftig at den kunne høres over store deler av Stockholm.

Når man ser bildene, forstår man hvorfor. Men TT velger å legge ut bilder som viser porten og gaten etter at det er ryddet opp. Bildet over viser hvordan det virkelig så ut: Det er som i Beirut.

Natten till måndagan smällde det igen. Den här gången på Gyllenstiernsgatan på Östermalm i centrala Stockholm. Enligt polisen var det bara tur att ingen skadades.

Redan i slutet av december kunde SVT Nyheter berätta att sprängningarna ökat mycket kraftigt. Enligt Brottsförebyggande rådets statistik skedde det 236 sprängningar till och med den 30 november 2019.

Svenskene er gode på å snakke ting bort med sitt kansellispråk. Det er distansert, lakonisk og litt med blikket til værs og et «jaha». Når virkeligheten blir for påtrengende, sier statsministeren: – Jeg så ikke dette komme.

Det er uttrykk for det samme som den danske forskeren som, da han fikk tallene over antall utlendinger i Danmark: 1,2 millioner, sa: – Jeg ante ikke at det var så mange.

Menneskets evne til fortrengning er nesten ubegrenset. Vi kan dele inn hjernen i avdelinger, slik at ting som er lammende, blir parkert.

Men når det er de som skaper truslene som «parkerer», er et land ille ute. Det er dette som gjør Sverige spesielt.

Norge og Danmark er langs samme spor, men slapp ikke inn 140.000 årlig. Derav forskjellen. Svenske myndigheter har mistet kontrollen over eget land.

Intervjuene med mennesker på gaten er sterke når det gjøres av en journalist som stiller seg åpen. Men selv han blir litt stillfarende når han møter en eldre mann som sier rett ut hva som skjer: Dette er som i Beirut.

Det er utrolig hva SVT og myndighetene kan rapportere som om vi fremdeles befinner oss innenfor normale parametre som bare er ørlite spesielle.

Färska siffror från Nationellt forensiskt centrum, NFC, bekräftar trenden. 2019 gjorde 364 utredningar om explosiva ämnen (siffrorna anger alltså inte inte antalet sprängningar utan utredningar, reds anm.). Det kan jämföras med 255 utredningar året innan och med 97 utredningar 2014.

– Det har ökat rejält, säger Annika Carlsson, gruppchef Kemi- och tekniksektionen på NFC till SVT Nyheter.

Språket bidrar til å skape en uvirkelig følelse som hindrer at noen tar tak i det som skjer. SVTs spørsmål og svar er smått absurde:

Vad kan man utläsa av de här siffrorna?

– Utredningarna kan handla om att det har smällt någonstans eller så kan det exempelvis handla om huruvida något man har hittat vid en husrannsakan är lagligt eller olagligt. Men väldigt ofta har det redan smällt.

I krig lager man et spesielt vokabular for at ikke virkeligheten skal bli for påtrengende. Det er en måte å operasjonalisere arbeidet på. Amerikanerne har en rekke uttrykk som betyr at man dreper fienden: taking out, eliminating, taken off the battlefield.

Men når det sivile samfunn tyr til det tyskerne kalte Sprachregelung for å håndtere virkeligheten, virker det kontraproduktivt:

Vad är din analys kring att sprängdåden ökar, kan det vara så att det är lättare att få tag på sprängmedel i dag?

– Jag vet inte om det är lättare eller om det bara är så att det används mer.

Man konsentrerer seg om et rent teknisk problem: Tilgjengeligheten på sprengstoff.

I prinsipp er det det samme mediene gjør når de skriver at en bil har kjørt inn i en folkemengde. Det er samme tilflukt i det tekniske, distanserte, hvor man unngår å nevne at noen ønsker å drepe flest mulig mennesker.

Annika Carlsson velger å fokusere på at man har spredt kreftene. Nå vil man konsentrere dem om å etterforske bomber, og dermed er oppgaven løst!

– Nu arbetar de nästan enbart med explosiva ämnen i dag för vi behöver använda de resurserna fullt ut.

Journalisten fra SVT griper halmstrået: – Ni klarar av arbetet?

– Visst har vi mycket att göra, men det är hanterbart. Däremot behöver vi mer förstärkning.

Ok, så dette er som en arbeidsfordeling: De kriminelle sprenger, og Rettsmedisinsk senter etterforsker.

Men er det ikke samme innstilling som preger NGO-enes innsats i Middelhavet? Smuglerne leverer, og skipene tar imot.

Hvis man ser dette utenfra, er tegningen temmelig klar. Det siviliserte samfunn er kapret og koblet til krefter som vil ødelegge det, og myndighetene, mediene og politikerne klarer ikke rive seg løs.

Antalet utredningar kring sprängdåd ökar kraftigt hos NFC

Kjøp Halvor Foslis nye bok her!