Et velkjent bilde i svensk hverdag: Politifolk på åstedet for en forbrytelse. I dette tilfelle en mann som ble angrepet med en stor kniv på Vnadisvägen i Stockholm kl 0700 på morgenen. Foto: Anders Wiklund / TT/Scanpix
Volden mot ransoffer i Sverige blir stadig grovere. Det verste var en 18-åring som ble strippet for alt ned til underbuksene, og som om ikke det var nok, fikk avskåret det ene øret. Han var omringet av ti og hadde ikke en sjans. En slik opplevelse etterlater dype spor.
En ny typ av rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Länge försökte myndigheterna att tona ned den här typen av brottslighet. Till exempel gjorde Stockholmspolisen många upprörda då den gick ut och uppmanade föräldrar att inte låta sina barn ha dyra märkeskläder, eftersom detta ökade rånrisken. Utspelet uppfattades av många som att polisen hade kapitulerat från sitt uppdrag att skydda medborgarna och i stället skuldbelade offren.
Men det er samme (bort)forklaring som en operasjonsleder i Oslo tydde til for å forklare volden i Oslo: Det var skolestart og noen hadde dyre boblejakker.
Før var det sosionomer som snakket slik. Nå er det politiledelsen. Tilliten blant befolkningen synker. De vet det handler om noe helt annet.
Det handler om vold, dominans og fornedering, skriver Lars Anders Johansson i timbro.se.
Men rånöverfall av den typ där tio gärningsmän tar allt från ett ensamt brottsoffer och dessutom skär av honom örat, har inget med märkeskläder eller kontanter att göra. Det blir inte mycket kvar när bytet fördelats på tio. Det är maktdemonstrationen och förnedringen som är det centrala. När ungdomar i grupp åker från det som brukar beskrivas som socialt utsatta områden till mer välbärgade stadsdelar, för att råna och förnedra barn och ungdomar, tycks det vara ett uttryck för en hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner.
Aftenposten hadde en reportasje for et års tiden siden hvor det ble påpekt at hensikten var ydmykelse: Offeret ble tvunget til å kysse skoene til voldsmennene som filmet det hele. Dermed ble ydmykelsen noe som ikke varte bare en begrenset tid, der og da, men noe som man aldri ble kvitt.
Med den viten samfunnet har om denne volden er det påfallende at politikerne ikke har vedtatt skjerpede straffer, slik de har med seksuelle overgrep.
Forstår ikke politikerne at disse voldsmennene truer samfunnsfreden med sin «klassekamp med etniske dimensjoner»?
Fakta er alarmerende:
Mellan 2015 och 2019 har antalet rån mot unga under 18 år tredubblats i Sverige. Det handlar inte längre om var man bor eller om att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Gängen reser till de välbärgade områdena för att råna, trakassera och förnedra. I Nacka utanför Stockholm fick man sätta in ridande polis för att komma till rätta med ungdomsgäng som rånade barn på väg hem från skolan.
Samme tendens ser vi i Oslo: Gjenger tar banen fra øst til vest og plukker ut ofre. Men ridende politi? Det er Sverige.
Hva er konsekvensene? Man ser dem ikke på overflaten. Foreldre flytter ut av byen og ut på landet om det så koster dem timelange reiser hver dag.
Men hva med de psykisk-politiske-sosiale skadene?
Varje rånöverfall ger ringar på vattnet. Varje mobilfilm som sprids där gäng trakasserar och förnedrar barn och unga spär på hatet och oron och vidgar klyftan. Varje brottsoffer har en omgivning i form av föräldrar, släkt och vänner vars tilltro till samhället undergrävts eller raserats.
Det skal mye til å gjenreise den tilliten som først er gått tapt.
Hva skjer med ungdommene som ser at de kommer unna med å begå grove overgrep mot jevnaldrende?
Svarene kommer en gang i fremtiden og det er ikke sikkert vi vil like dem.
Våldet och hatet mot majoritetssamhället
Forhåndsbestill Halvor Foslis nye bok til spesialpris her!
