Kommentar

Rapporter fra grunnplanet var en yndet sjanger på det radikale 70-tallet. Nå høres igjen røster fra grasrota. Det er mennesker som gir en usminket beskrivelse av det flerkulturelle samfunnet. Men de må gjøre det anonymt og er ikke velkomne i mediene som kontrolleres av de radikale og deres avkom.

Disse anonyme røstene er viktige. De er med å holde den demokratiske prosessen i gang. Spesielt ille er det i Sverige. Der har mediene gått over til å regissere virkeligheten mer aktivt enn vi kan forestille oss.

Bloggo skriver om Mångkulturella bränder och medias lögner:

Jag var på plats i Rinkeby i samband med de mångkulturella bränderna där, när en skola, en bank, en polisstation och ett stort antal fönsterrutor krossades. Det brinner inte enbart i de svenska storstäderna, även Norge har fått sin beskärda del av mångkulturen. I Norge brann inatt ett asylboende i Drammen, de asylsökande själva kastade sten och tände sedan på.

Många försöker analysera sönder i atomer varför de asylsökande gör som de gör, varför tände somaliska män i 20-25 årsåldern eld på Rinkebyakademien? Utanförskap pratas det om. Det utreds och det analyseras, och det har vi gjort i Sverige i ett par decennier nu. Det är lätt att analysera över ett glas rödvin när man inte bor i mångkulturen, när man själv bor långt ifrån invandrarförorterna.

Den analysen har däremot inte jag råd med, jag bor i Alby, här brinner flera bilar varje månad och några gånger per år tänder invandrargäng från Mellanöstern och Afrika eld på skolor och dagis. Framförallt är det unga män i 20-årsåldern som tänder på, det är inga småbarn eller tonårsgäng vilket media försöker bortförklara det som.

De etablerade politiska partiernas recept för att bryta segregationen är mer bidrag och fler invandrare. Desto mer traumatiserade och infekterade konflikthärdar i världen de kommer från, desto bättre tycks det. Storstädernas svenska arbetarförorter har med en socialmoderat våldspolitik förvandlas till små inbördeskrig i miniatyr.

Kanske är det journalisterna som inte har råd att åka till Mogadishu, nu kan de ta t-banan till Rinkeby istället för att få de krigs-lika scener de eftersträvar till förstasidorna. Är det ett klimat-tänk som ligger bakom månne? Vi svenskar som råkat bosätta oss fel blir pjäser på ett brädspel som offras i kriget för det mångkulturella.

Fittja/Alby är en invandrarförort inträngd mellan motorvägen och en vik av Mälaren. Förorten är stor som en liten småstad i södra Stockholm. Här har på mindre än ett år elva människor skjutits ned på öppen gata. Det är långt värre än i de mest kriminella städerna i Amerika. Sist var det två ungdomar som sköts i Fittja, i maj sköts en familjefar ned på väg till jobbet på öppen gata i Alby. Det var blod överallt och små barn blev vittnen till händelsen. Alltihop tystades i sedvanlig ordning ned av riksmedia, de mångkulturella baksidorna ville man inte gärna rapportera om.

För att ytterligare släta över har man på bland annat Sveriges Television gått ett steg längre. Invandrarmännen får sina röster förvrängda när de intervjuas och de förses med nya svensk-klingande namn. Allt för att tittare ute i landet i det längsta ska invaggas i föreställningen om att det är svenska ungdomar som tänder på, och inte att det är invandrade män från Somalia.

De två männen Badr och Hussein, som var nyckelpersoner bakom anstiftandet av upploppen, försågs i media med de mer passande namnen Johan och Gustav.

Jag var där när det hände, jag var där och såg journalisterna säga åt poliserna vad de förväntades säga när kameran rullade. Allt är inget annat än en sketch där polisen förväntas spela med och prata om utanförskap och vikten av mångfald och mångkultur. Säger man inte det man förväntas säga, går mikrofonen vidare till en annan polis.

Och polisen spelar naturligtvis med i farsen, för inte vill han väl bli uthängd som rasist i riksmedia?

via snaphanen.dk