Kommentar

Myndighetenes myke linje binder deres hender og gjør det umulig å ta det oppgjør med volden som de hevder er deres mål.

Så fort en ungdom blir drept, opprøres deres pårørende og venner og sier at han ikke var kriminell. Om Jaffar (15), som ble skutt på Ystadgatan i Malmö lørdag, heter det at «han var et barn». Han var visselig 15 år, men han var ikke mer barn enn at han ifølge politiet var kriminell. Så i den forstand var han ikke et «barn».

Men de pårørende og venner blir opprørt over politiet, og de har fri tilgang til mediene.

Jaffar och hans kompis var kända av polis sedan tidigare – men deras omgivning såg dem inte som gangsters. Så säger en fritidsledare till den nu svårt skadade pojken.

– Alla barn i Malmö är kända av polis, i så fall. Den här killen har drömmar, han vill bli affärsman och göra gott för andra människor. Han är inte kriminell, han är 15 år. Vad ska han hunnit ha gjort?

Pojkarnas liv innan skotten vid pizzerian: ”Han var ett barn”

Expressen gjør ikke noe forsøk på problematisere fritidslederens identifikasjon med ungdommene. Skulle ikke litt flere nyanser være til ungdommenes fordel? Er ikke det en del av å være voksen?

I stedet ser vi at de som har å gjøre med ungdommene, tror de hjelper dem ved å backe dem opp 100 prosent.

De snakker slektninger etter munnen som er opprørt over at noen våger å pille ved den dødes rykte.

Slektningen Younes (19) sier, uten kanskje helt å være klar over det, noe sterkt om dagens Sverige: Hadde Jaffar blitt værende i Syria, hadde han trolig vært i live.

Jaffar föddes i Aleppo i Syrien i ett palestinskt flyktingläger. Han är äldst av fem syskon, har två småsystrar och två bröder.

I december 2016 kom han till Sverige på flykt undan kriget.

– Han flydde från döden. Men så dog han här i stället. Hade han varit kvar i Syrien hade han nog levt, säger släktingen Younes, 19.

Det er nok ikke den innsikten som preger Younes. Han sier det fordi han mener det er den svenske statens skyld at Jaffar døde. Indirekte erkjenner han at Jaffar hadde omgang med kriminelle når han sier at han «hilste på» dem, men at det var tilfeldig.

Jaffars släkting Younes har hört uppgifterna om Jaffars påstådda kriminalitet, men de rimmar illa med hans egen uppfattning.

– Jag tror inte på det, för jag har varit mycket med honom, och jag har aldrig sett något sådant. Han kan ha varit i slagsmål eller något. Men hur allvarligt kan det vara, vid hans ålder? Jag har aldrig sett honom hänga med kriminella, säger han.

– Han umgicks mest med andra nyanlända. Även om de inte gör något fel, är de alltid ute och rör på sig. Därför tror vissa att han är en dålig människa. Därför kommer det upp sådana uppgifter nu.

– Alla kan hälsa på dåliga människor. Det betyder inte att man är dålig själv.

Den fullstendige benektelsen av egen skyld og overføring av skyld på den svenske stat er en gjenganger. Lkevel ser vi sjelden at journalistene tør å motsi slektningene.

… Jounes, som menar att Jaffar föll offer för statens oförmåga att hantera våldsvågen.

– Jag är född i Sverige. Jag älskar Sverige. Men jag kan inte säga att jag tycker att svenska staten är oskyldig här.

Selvsagt vil heller ikke faren innrømme at sønnen var kriminell.

– Min son var inte kriminell, han var ett barn, säger pappan.

En lærer som hadde Jaffar, bekrefter at han var vennlig og respektfull. Forstår han ikke at slike utsagn gjør det vanskelig for politiet å arbeide? Det reiser seg en kulturell sperre som det blir vanskelig for politiet å bryte igjennom. Det blir ufølsomt og krenkende å stille ubehagelige spørsmål.

Når Malmös politimester står ved at guttene var kriminelle, er det neppe for å være «elak»/slem.

Stefan Sintéus, polismästare i Malmö, har frikopplats för att leda arbetet mot de kriminella gängen. Han har en annan, inte lika oskyldig bild av pojkarna som sköts till döds.

– De är båda födda -04 och vi känner till dem i kriminella sammanhang även om de är så unga, säger han.

Politiet tror skytingen handlet om narkotikahandel. Men den politiske korrektheten og hensynet til Midtøstens kultur gjør det umulig å ta opp kriminaliteten i sin fulle bredde. Godheten virker som en mur som beskytter de kriminelle.

De kriminelle snakker ikke. Men hvitvaskingen av kriminelle ungdommer gjør at politiet mangler legitimitet til å stille ubehagelige spørsmål og få svar av omgivelsene: Når lærere og fritidsledere bedyrer ofrenes vennlighet og godhet, slår de ring ikke bare om ofrene, men også om de kriminelle.

De er innvandrernes sønner, og de ønsker ikke at deres drepte skal få forsmedeligheten av et dårlig rykte på toppen av graven.

Innenriksminister Mikael Damberg (S) er på godhetens side, selvsagt. Han kaller skytingene «tragisk». Men empati løser ingen saker.

Mellom 2011 og 2018 ble det begått 38 bandedrap i Malmö. Kun seks av dem er oppklart. En oppklarings-andel på 16 prosent.

Det står ikke bedre til i de andre store byene:

I de svenske byer Stockholm og Göteborg blev henholdsvis 61 og 29 personer fra bandemiljøet skuddræbt fra 2011 til 2018.

Opklaringsprocenten i de to byer ligger på henholdsvis 20 og 24.

Politiet sier de sliter. Vitner vil ikke snakke, pluss en annen faktor som sier mye om utviklingen i Sverige: Politiet angripes når de forsøker å sikre åstedet.

… folk holder meget tæt under efterforskningen. Men nogle gange er der også problemer med at sikre gerningsstederne. I cirka 20 procent af tilfældene bliver vi angrebet på gerningsstederne,« lyder det fra politikommissær og bandeekspert Gunnar Appelgren.

Slik får de kriminelle overtaket.

 

 

 

Hvis du vil ha flere balanserte artikler om «problemene» også Norge står overfor, så støtt oss.

Støtt Document

Du kan enkelt sette opp et fast, månedlig trekk med bankkort:

Eller du kan velge et enkeltbeløp:

kr

Du kan også overføre direkte til vårt kontonummer 1503.02.49981

Vårt Vipps nummer er 13629

For Paypal og SMS se vår Støtt Oss-side.