Gjesteskribent

Forandringene i Sverige er enorme, men vi hører lite om hvordan det påvirker hverdagen til svenskene.

Et sådan læserbrev vidner om, hvilket pres systemstress det samfund er udsat for, for man skal huske, at indtil få år siden tillod ingen avis fire kritiske linjer om den første politik. Havde befolkningen haft en stemme for tyve år siden, var det aldrig kommet så vidt som det er, men det Sverige jeg har kendt hele livet, er kun formelt et demokrati. Nu høstes frugterne af det sørgelige faktum. Læserbrev i Vestmanlands Läns Tidning Det är värre än ni tror:

Vi är inget annat än fångade i vårt eget område

Det skrivs om bilbränderna och om skottlossningar på sistone och så vidare. Men ingen skriver om hur vi som bor här på Bäckby verkligen har det. Det är betydligt värre än så här men ingen verkar vilja uppmärksamma det.

Det satsas på att bygga jättefina lekplatser till barnen men vi som har småbarn vågar inte gå dit ändå. Lekplatserna används som offentlig urinoar, föräldrar hittar narkotika, kanyler, använda kondomer och så vidare. Tror ni att vi vågar låta barnen leka där?

Det satsas på att bygga ett fint centrum. Vi vågar inte gå dit ändå. Risken att utsättas för rån eller liknande är för hög. När jag vaknar på morgonen är det första jag gör att kolla om jag har någon bil kvar. Om jag ska gå ut med mitt barn lämnar jag värdesaker hemma, om jag ska åka buss gör jag det innan mörkret faller. När jag kommer hem från jobbet sent måste jag först kolla så inga “gäng” står i närheten och sedan skynda mig hem för att inte bli rånad.

Det kastas sten på pensionärer.

Vi är inget annat än fångade i vårt eget område.

Man kan inte säga ifrån om något händer utan att råka ut för något. Det förstörs, det stjäls, det langas knark överallt hela dygnet. Det är kravaller där det slängs sten och smällare mot poliserna. Det stjäls motorcyklar och fyrhjulingar som buskörs inom området – att ingen ännu har blivit allvarligt skadad eller värre än inget annat än ett mirakel.

Ni förstår att listan kan göras hur lång som helst.

Vi är inget annat än fångade i vårt eget område. Varför måste det vara vi som sköter oss som måste flytta?