sverige-gjeng-bilbrann

Sverige er på glideflukt mot å bli et lovløst land. Stockholm har rekordmange drap under etterforskning, Malmö roper om hjelp, men det er ikke flere drapsetterforskere å ta av i hele Sør-Sverige. Politiet mangler ressurser og oppklarer stadig færre saker. Gjengkriminaliteten vokser og vokser. Det skytes for å drepe, midt i sentrum, midt på lyse dagen. Utviklingen er ekstremt alvorlig.

Samfunnet må ta tilbake makten fra de gjengkriminelle, dagens la-skure-politikk er ødeleggende for tilliten til rettsstaten. Man ligger hele tiden på etterskudd. Rettsstaten taper terreng mens de kriminelles makt vokser. Det trengs en nasjonal mobilisering for å snu utviklingen, skriver Anna Dahlberg i Expressen.

Nærmer Sverige seg en beslutning om å sette inn militæret for å opprettholde en tilstand av noenlunde ro og orden? Det har skjedd i Italia og Frankrike i nyere tid, men i Nord-Europa? I Sverige? Det høres vanvittig ut. Men vi lever i vanvittige tider.

ANNONSE

Tystnaden sprekker

Situasjonenes alvor ser ut til å løsne tungebåndet på stadig flere som sitter tett på begivenhetene. Den svenske tystnaden sprekker. Statsadvokat Thomas Ahlstrand i Göteborg er en av stadig flere som tar bladet fra munnen. Han sparer ikke på konfekten:

Två särskilda drag gör den moderna gängkriminaliteten annorlunda än den vi känner sedan tidigare. Gängen skiter i oss och våra värderingar på riktigt. Och brutaliteten. Vi står handfallna och kan bara hoppas att detta går över med tiden.

Vi är handfallna. De skjuter, sådana de upplever som konkurrenter, eller sådana de tycker har kränkt dem, de spränger dem i luften, och de bryr sig dessutom inte om ifall de skulle döda andra i stället. Och vi förstår dem inte och vi kan inte hantera dem.

«Vi är handfallna.» – Vi er maktesløse. – Vi kan bare håpe at det går over. Det er staten som kapitulerer.

Ahlstrand understreker at han ikke er forsker eller kriminolog. Han bygger sine oppfatninger på hva han har opplevd i jobben. Hos de gjengkriminelle han har vært i kontakt med ser han to tydelige trekk som gjør at den moderne gjengkriminaliteten skiller seg fra den vi har sett før.

– Skiter i oss og våre vurderinger

Det ena nya är de kriminellas inställning. Vår tradition i att hantera kriminalitet går ut på att den kriminelle egentligen är en av oss, en som har våra normer, men som av sociala faktorer – arbetslöshet, dåliga framtidsutsikter, påverkan från andra, missbruk – fallit in i ett kriminellt levnadssätt. Vi möter dem med skyddsåtgärder, med övervakning, med terapi, med utbildning och – i sista hand – med fängelsestraff som ska innehålla delar av allt detta. Vi involverar deras familjer. Och underförstått i alla våra åtgärder ligger föreställningen att den kriminelle egentligen delar våra värderingar, vår moral och vår samhällssyn. Det har ofta gått ganska bra. Men vi vet inte hur vi ska hantera en kriminell som på riktigt skiter i oss och i våra värderingar.

For de gjengkriminelle han møter er ikke unge menn som har vært sjanseløse. De har ikke kommet skjevt ut, de er ikke misbrukere. De deler ganske enkelt ikke våre normer, og de har absolutt ingen lojalitet – ikke engang vilje til lojalitet – mot samfunnet. En fengselsdom er ingenting å skjemmes over, den er besværlig, noe ubekvemt, noe man vil unngå fordi det er upraktisk og kjedelig å sitte inne.

Lojaliteten er derimot voldsomt sterk når det gjelder gjengen, vennene, familien, klanen, bydelen; og den går begge veier. Ahlstrand forklarer at man kan ikke alltid involvere familien når man vil behandle den kriminelle. Familiene synes ofte at «grabben» er bra, han bidrar ved å tjene penger. Den ofte uforbeholdne kjærligheten til mamma og respekten for pappa speiles ikke sjelden av en total, ofte blind, lojalitet tilbake.

Brutaliteten vil øke

Det andra nya är brutaliteten. Man ska inte underskatta modeströmningar. De moderna gängkriminella ser på film och TV hur en modern gangster skall vara, och de gör vad de kan för att leva upp till det. Som alla kriminella har de svårt att förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. De har uppfostrats till och lärt sig att de har rätt till omedelbar behovstillfredsställelse. De är lättkränkta.

Jo mer volden eskalerer, desto reddere blir de, desto mer angst får de i sitt egenskapte helvete. Som følge av dette blir de enda mer stressede, oppjagede og impulsive. Snart er de ute av stand til å kjenne annet enn redsel, hat og triumf. Det finnes masse våpen i omløp og mange penger. Brutaliteten kommer til å øke, sier statsadvokat Ahlstrand.

Så vad finns att göra? Vi kan låsa in, länge, och längre, för alla brott som har med vapen och skottlossning att göra. Vi kan ändra fokus, från de misstänktas rättigheter och vällevnad, till brottsoffrens och till samhällets behov. Vi kan inte utgå från att de gängkriminella vill väl innerst inne. Men vi kan försöka fånga upp unga män och kvinnor tidigt, och involvera dem i samhället. Men risken är stor att vi bara kan härda ut, hoppas att det går över.

Endre fokus fra de kriminelles rettigheter og krav til samfunnets behov. Det ville ikke vært et sekund for tidlig. Men som statsadvokaten skriver: risikoen er stor for at vi bare må lukke øynene og håpe at det går over. Sverige resignerer.

Ingenting biter på de nya gängkriminella

Dags att ta tillbaka gatan från gängen

Rekordfå brott klaras upp efter polisens omorganisation

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629