Nytt

Aftonbladets spaltist Peter Kadhammar skriver om et sosialkontor som bryter sammen under det enorme mottaket av flyktninger. Svenske Kopparberg er kommunesenter i Ljusnarsberg kommune. Dette er kommunen som har tatt i mot flest flyktninger. Det er 1200 flyktninger i kommunen. De andre innbyggerne utgjør 4900 personer. Når 25 prosent av innbyggerne er asylsøkere må det merkes.

Kadhammar griper fatt i situasjonen ved sosialkontoret. De ansatte er overarbeidet og sykemeldingene er mange og langvarige. Mange sier også opp stillingene sine. Kommunen generelt jobber ikke lenger først og fremst for sine opprinnelige innbyggere. Halvparten av tiden går med på arbeid med de 25 prosentene som er asylsøkere/flyktninger.

Nästan hela individ- och omsorgsförvaltningen på socialkontoret har sagt upp sig, tio personer, de som har ansvar för ensamkommande flyktingungdomar och de gamla vanliga svenska socialfallen, missbrukare, barn som far illa.
Socialsekreterarna har slitit ont länge och i höstas sjukskrevs de en efter en. Fem är fortfarande sjukskrivna och fyra går på arbetsträning.
Det ordinarie arbetet blev lidande på socialkontoret precis som i hela kommunen. Kommunalrådet Ewa-Leena Johansson (s) säger att över halva arbetstiden i kommunen ägnas åt flyktingfrågor.

Sofie Lundgård som jobber ved sosialkontoret kan ikke se at det er noen krise.

Det roligaste är att möta ungdomarna. De vill framåt. De vill gå i skola, de vill jobba och tjäna pengar. Tänk att de tagit sig ända hit – och fungerar! Jag tycker inte att vi har en flyktingkris.

Det tegnes et dystert bilde av fremtiden. Fattigdom og arbeidsledighet lyser i mot den som leser om hvilken mulighet de unge asylsøkerne har i Sverige.

– 40 procent är analfabeter. De är 16 år och står redan med en fot i vuxenvärlden och nu ska de lära sig svenska och läsa och skriva och… Jag tror det kommer att gå bra för 30–40 procent av ungdomarna. De kommer att skaffa jobb och bli självförsörjande. Resten får det svårt.

Kadhammar konkluderer med at han blir oppløftet av situasjonen. Det er jo en slik positiv kraft tilstede.

Visst finns det många svåra problem. Ändå blir jag alldeles upplyft av Sofi och Karin Jansson och Ewa-Leena Johansson och Mia Lejonqvist.
Denna positiva vilja och kraft. Så mycket jävlar anamma det finns i Kopparberg!

Ja, hvem kan vel tro at det kan gå galt med Kobbarberg?

Den som kommer till Kopparberg blir fylld av hopp för Sverige och framtiden.

Kadhammar-Aftonbladet