Abraham Ukbagabir, 36, som drepte en kvinne og hennes sønn på IKEA, ble før jul dømt til livstid og utvisning fra Sverige i lagmannsretten. I sin forklaring sa han at det var avslaget fra Migrationsverket, svensk UD, som gjorde at han gikk amok. Han syntes det var urettferdig at han måtte ut når alle andre får bli.

Dagen var 10. august på IKEA på Vesterås. Det som skulle skje gikk verden rundt.

Den eritreanske medborgaren Abraham Ukbagabir hade nyligen fått ett avslagsbeslut på sin asylansökan.

Han bodde, vid tiden för morden, på ett asylboende i Arboga. Drygt en timme innan morden skedde hade han lämnat Migrationsverkets lokaler, där han hade fått det slutliga beskedet.

Han har beskrivit att han kände sig kränkt.

Morden blev hans hämnd.
– Jag kände att när alla andra får stanna i landet, men inte jag, då betraktade jag det som ett brott mot mig. För att visa att jag var orättvist behandlad och för att få fred, då gick jag till attack, förklarade han under rättegången i Västmanlands tingsrätt.
Övervakningsfilmer fångade Abraham Ukbagabir inne på husgerådsavdelningen när han letade efter knivar – och beväpnade sig.
– Om det fanns tillgång till vapen så skulle jag också använda det, sa han under huvudförhandlingen i tingsrätten.

När han fick se den 55-åriga kvinnan och hennes 27-årige son, bestämde han sig – för att döda.

– Jag pratade inte med dem. Jag började attackera, eftersom de stod nära mig, berättade han.

Abraham Ukbagabir

Abraham Ukbagabir velger seg kniv.

Medier pleier å forklare asylsøkeres reaksjoner med traumer eller utenforskap, dvs at det svenske samfunnet marginaliserer dem. Her kommer en helt annen forklaring: Følelse av urettferdighet pga forskjellsbehandling. Tør mediene gå inn på hva dette innebærer? Hvordan skal man forhindre slike reaksjoner? Asylsøkeren har kanskje ingen forutsetninger for å forstå avgjørelsen og byråkratene har neppe tid til å forklare ham den. Han opplever seg urettferdig behandlet. Han har satset mye på å komme til Sverige. Hvor skal han dra nå? Mange vil oppleve en lignende desperasjon når Europa starter prosessene med å diffrensiere asylsøkerne. Asylsøkerne har nådd paradis, men kastes ut.

ANNONSE

Føler mediene og NGO’ene noe ansvar? De som har skapt inntrykket av at det er plass til alle og at alle har rett til å få sin sak prøvet? Har mediene tenkt over at alle ikke har forutsetninger for å forstå et avslag?

 

http://www.expressen.se/nyheter/abraham-ukbagabir-far-livstids-fangelse/

 

 

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629