Sakset/Fra hofta

Den afghanske læreren og forfatteren Zulmay Afzali med erfaring fra offentlig stilling i hjemlandet, har bodd tre år i Sverige. En fredag var han i den lokale moské i Norrköping. Det var bare eldre menn der. Han forsto ikke hvorfor.

Där var högst 50 personer i bönerummet, de flesta äldre män. Jag vände mig mot min afghanske vän bredvid mig och viskade: ”Det är nästan bara du och jag som är yngre här. Det verkar som om de yngre har slutat gå till moskén, den känns så tom”. Min vän tittade på mig och sa: ”Men vet du inte?” ”Vet vad?” undrade jag. ”De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.”

..

Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.

Folk som Afzali vet hva jihad betyr. Hva kommer til å skje med Sverige i fremtiden? Vil han være trygg?

Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.
IS-krigerne tuller ikke. Det er absolutt tenkbart at de kommer til å føre jihad i Sverige når de vender hjem. Hva skulle hindre dem?
Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.”
Svenske myndigheter gjør lite for å finne ut hvem som kommer. Når antallet stiger til flere tusen i uken mister man kontrollen.
Myndighetene later som om radikalisering er noe som skjer med marginaliserte unge, de har ikke fantasi til å forestille seg at noen målbevisst sender krigere inn i Europa.
En slik mulighet ville selvsagt gi et sterkt kort til de som ønsker strengere kontroll med innvandringen. Kanskje det er politisk uspiselig, derfor lar man heller strømmen pågå.
Det ställs, såvitt jag vet, inte en enda fråga av svensk gränspolis till personer med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige när de avreser från, eller ankommer till, svenska flygplatser. Ingen enda av mina asylinvandrade vänner och bekanta har någonsin sagt att de behövt svara på några frågor vid ut- eller inresa. Det gäller, vad jag förstår, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Jag blev själv hitsmugglad och kan av egen erfarenhet säga att det är alldeles för lätt för människosmugglare och andra kriminella att kringgå flygplatssäkerheten i Europa.
Myndighetene kan ikke si at de ikke ble advart. Israel greier å forene åpenhet og kontroll. Alle som reiser ut og inn må svare på detaljerte kontrollspørsmål om hva de har gjort. Det gjør ikke europeiske myndigheter. Konklusjonen kan bare bli at hensynet til egne borgeres sikkerhet ikke teller. Det kan bli en dyr politisk lekse.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jihadister-i-is-kommer-till-sverige-som-asylsokande_4023543.svd