Det er en uvirkelig situasjon: både at mannen over omtales som «gøteborger», fra det svenske folkhemmet, og at han har falt i en krig i et land i Midtøsten, der han kjempet som jihadist. Sverige eksporterer krigere til en krig som ikke er som andre kriger. Den er enda verre enn krigene på Balkan på 90-tallet, fordi den er sekterisk og religiøs. Hva slags erfaringer vil krigerne som overlever ha med seg hjem?

Per Gudmundsson følger godt med.

Nabil Sadek rapporteras ha stupat i Syrien. Sadek härstammade – sällsynt nog för jihadisterna – från Syrien, men kom med sin stora familj – han är ett av sju syskon – till Sverige i början av 1990-talet. Sadek var folkbokförd i Göteborgsförorten Tuve men har tidigare bott i Västra Frölunda. Han var, åtminstone i islamisk mening gift, och skulle ha fyllt 31 år om ett par veckor.

Närmare uppgifter om dödsfallet har ännu inte kommit. Enligt Sadeks egna uppgifter i sociala medier ska han ha befunnit sig i Dayr az-Zawr i norra Syrien för någon dag sedan, vilket kan ge en vägledning.

Värt att notera att Sadek har en nära släkting i Göteborg som också varit eller är stridande i Syrien. Dödsbudet annonseras på Facebook idag av en annan mycket nära släkting till den stupade. Denne uppger att han «känner sig kanonbra» med anledning av att brodern nu kan bli martyr.

Legg merke til at folk står frem med foto og hyller ham. Det ville ingen våget å gjøre for en hvilken som helst annen sak. Dette at de tør å stå frem og hylle jihadistene er i seg selv en stor erobring av det offentlige rom, som får resten av samfunnet til å anerkjenne jihadistenes virke: at det strømmer krigere ut av Sverige. I denne offentliggjøringen ligger første steg til det som senere følger.