To bortførte svenske journalister i Syria setter fokus på sikkerheten for pressefolk. I den tiden krigen har vart er 70 journalister bortført. Ifølge NRK er fortsatt 30 forsvunnet.

De senaste tre åren har omkring 70 utländska journalister kidnappats i Syrien. Flera har flytt, fritagits eller släppts, ibland efter betalning. Några journalister har varit fångna i mer än ett år men det finns ingen känt fall där västerländska journalister avrättats.

DN.se forteller historien om al-Jazeera-journalisten Dorothy Parvaz som slapp forholdsvis lett fra det: kun 19 dager i regimet og Irans varetekt.

italia.domenico_quirico

Den italienske journalisten Domenico Quirico fikk en langt hardere medfart. Han ble tatt i april i år og skulle tilbringe 152 dager i fangenskap. Hans historie sier noe om hvordan krigen har utviklet seg.

– Ingen i Syrien är längre den han utger sig för att vara. Jag förlitade mig på den Fria syriska armén som hjälpte mig att komma in i landet från Libanon. Någon av dem förrådde mig eller mer korrekt ”sålde ut mig” till banditer.

Quirico er ingen hvem som helst. Han har arbeidet 20 år for La Stampa, og vært utenrikssredaktør og Paris-korrespondent fra 2004-2009. De siste årene har han dekket den arabiske våren, en oppgave som er blitt stadig farligere. Han kaller seg nå krigskorrespondent.

Den 6. april krysset han grensen til Syria uten visum. Målet er å dekke opprørssiden.

DN träffar honom i Rom, dit han kommit för att presentera boken ”Syrien – Ondskans land” som han skrivit tillsammans med sin medfånge, den belgiske professorn Pierre Piccinin.

– För mig var resan i april den femte jag gjort till Syrien sedan revolutionen och inbördeskriget började, berättar han.

Den frie syriske hæren sa Quirico måtte vente. I mellomtiden førte de ham til byen Qasayr, som Hizbollah forsøkte å erobre fra opprørerne, en kamp de senere skulle vinne.

Det er på vei bort fra byen det skjedde.

– På vägen tillbaka blev vi stoppade av två lastbilar med maskerade män på det öppna flaket. De slog oss och tvingade oss att klättra upp. Männen sade att de tillhörde den statliga polisen.

I verkligheten var det Al Faruk-brigaden som tog honom till fånga. En hårt beväpnad militär grupp som deltagit i striderna kring staden Homs och som från början stod helt på rebellernas sida. I dag definierar Quirico den som ”oändligt mycket mer banditer än revolutionära eller fanatiska islamister”.

– Den del av Syrien som ligger nära gränsen till Libanon är särskilt farlig. I städer som Yabroud där jag varit flera gånger finns inte den Fria syriska armén längre. Den har blandats upp med grupper som domineras av banditer. De använder sig systematiskt av kidnappningar för att finansiera sig, betonar Quirico.

….

Både han och kollegan Piccinin blev illa behandlade. I månader var han utan skor och utan möjlighet att kunna gå på toaletten när han behövde. Bäst behandlad blev han under några få dagar efter att deras gömställe attackerats och bombats. Då var al-Faruk-gruppen tvungen att be en syrisk al-Qaida-grupp att ta hand om dem.

– al-Qaida var de enda som behandlade oss väl. De gav oss samma mat att äta som de själva åt och förde en dialog med oss.

To ganger forsøkte han rømme. Som straff ble han utsatt for en liksom-henrettelse. Det visste han selvsagt ikke. Quirico trodde hans siste time var kommet.

 

– Det är det ögonblick då jag känt mig närmast döden i hela mitt liv, säger Quirico och tillägger att han redan 2011 blev kidnappad i Libyen och där var mycket nära att bli lynchad av Khaddafis soldater.

– Vakten visade mig att pistolen var fulladdad med kulor, innan han satte den till min tinning. För första gången så såg jag en människa på nära håll som njöt över min rädsla och att ha mig i sitt våld. I den situationen kände jag också en inre ilska. Ilska över att vara livrädd inför en person som skrattar åt dig.

Quirico trodde ikke han skulle slippe levende fra det. Han hadde sett mennenes ansikt og kjente til og med deres riktige navn. Selv da han ble løslatt og skulle krysse ingenmannsland til Tyrkia, trodde han han ville bli skutt i ryggen.

Vad höll dig uppe under den långa fångenskapen?

– Min familj. Vetskapen att det finns någon som tänker på dig och som inte har glömt bort dig och som vill ha hem dig så snart som möjligt. Jag är dessutom en person med en stark gudstro. Den som tror är aldrig helt ensam. Då är Gud hos dig även om han inte konkret och omedelbart kommer till undsättning.

Det er skjebnen til DN-journalisten Magnus Falkhed og frilansfotografen Niclas Hammarstrøm som har satt søkelys på gislenes skjebner.

sverige.falkhed.niclas

DN-medarbetaren Magnus Falkehed och frilansfotografen Niclas Hammarström reste in i Syrien från Libanon i början på förra veckan för att göra reportage. De ska bland annat ha besökt staden Yabroud och ett fältsjukhus söder om staden.

Journalisterna fördesbort av okända män på väg ut ur Syrien den 23 november. Vilken grupp eller vilken sida i konflikten kidnapparna kommer ifrån är fortfarande okänt.

Den 25 novemberbekräftar UD att två svenska journalister blivit bortförda. Samma dag publicerar olika medier uppgifter om kidnappningen.

DN-medarbetarenMagnus Falkehed och frilansfotografen Niclas Hammarström reste in i Syrien från Libanon i början på förra veckan för att göra reportage. De ska bland annat ha besökt staden Yabroud och ett fältsjukhus söder om staden.

Journalisterna fördesbort av okända män på väg ut ur Syrien den 23 november. Vilken grupp eller vilken sida i konflikten kidnapparna kommer ifrån är fortfarande okänt.

Den 25 novemberbekräftar UD att två svenska journalister blivit bortförda. Samma dag publicerar olika medier uppgifter om kidnappningen.

 

 

http://www.dn.se/nyheter/varlden/det-ogonblick-da-jag-kant-mig-narmast-doden/