Når innvandrerungdom utgjør en mobb, går løs på politiet og brenner ned sine omgivelser har mediene og synserne et stort behov for «årsak». Både Dagsrevyen og TV2 viste til at politiet hadde skutt en mann tidligere i uken.

Aha! må seerne tenke. Der har vi forklaringen. Ingenting om at mannen var sentrum i alvorlig husbråk og gjøv løs på politiet med kniv. De var nødt for å skyte i selvforsvar.

Ellers kan man alltids interjue noen av innbyggerne i innvandrertette forsteder som Husby, som alltid har noe å utsette på politiet. Blant annet ble de kritisert for å ha møtt i full opprørsmundur. Det skal i seg selv være provoserende at de  vil beskytte seg. Det særsvenske dialogpolitiet arbeider bare på dagtid.

En politimann ble mishandlet av en gjeng maskerte menn som overfalt ham på en bro. Selv da er medienes sympati dempet, mens folks sympati er udelt på politimannens side. Det er bare berme som oppfører seg slik.

En annen gjenganger er å sitere den samme mobben på hva politiet skal ha sagt til dem av ukvemsord, et politi som er så forsiktig og tamt at det ikke en gang tør å si hvem det er som angriper dem.

Er det noe som burde gjøre vanlige folk skremt, så er det nettopp denne forsiktigheten fra den ordensmakten som skulle beskytte dem.

Men hva skal politiet gjøre? Både politikerne og mediene motarbeider dem.

Disse  betingelsene gjør at vi kan snakke om en svensk intifada. Den har vært under oppseiling lenge, og den vil bare bli sterkere for hver gang.

Det gjør også publikums spørsmål til pressen. Sjefredaktør for Expressen Thomas Mattson forsøker å forklare hvorfor avisen ikke identifiserer voldsmennene.

 

Forsiktighetsprinsippet och integritetsskydd

 

Frågorna till mig i kväll handlar dock om varför inte Expressen identifierar de våldsverkare som orsakar skadegörelse och attackerar poliser?

Jag får nog utveckla mig mer om detta senare, det här skriver jag på mobilen, men i korthet är det så att vi tillämpar en försiktighetsprincip när det gäller bland annat namn och bild på misstänkta brottslingar. Man ska också komma ihåg att det, trots bilder och filmer, kan vara svårt att slå fast vilka som verkligen agerar kriminellt och vilka som kanske är med för att avstyra bråken.

Jag vet att det är svårt att förståelse för varför medier, i realiten, skyddar någon som sparkar en liggande polis mot eventuell publicitetsskada. Undantag görs också ibland – våldsverkare som medvetet ger sig på poliser på öppen gata har rimligen också agerat på ett sätt som ger dem ett lägre integritetsskydd.

Oavsett vad som skett för en vecka sedan eller vad en polisman uppges ha sagt för olämpligheter, så är det förstås oacceptabelt att misshandla en polis. Men i akuta nyhetslägen, med många unga involverade, är försiktighetsprincipen ofta en god hållning. Som ansvarig utgivare kan man alltid ompröva denna när publiceringslaget förändras.

 

De to ordene – forsiktighetsprinsippet og integritetsskydd sier mye om hvorfor det brenner i Husby.