Gjesteskribent

Antirasistisk Senter går i Aftenposten den 19 februari till våldsamt angrepp mot nätsajten Human Rights Service och mig. Den debattnivå som ARS väljer att lägga sig på är uppseendeväckande låg, till och med mätt med svenska mått. ARS ljuger och använder mig som slagträ för att strypa norsk debatt. De läser mina texter som fan läser bibeln, rycker loss några godtyckligt valda ord ur de långt över etthundra krönikor som jag har skrivit, förvanskar dem, klipper och klistrar och påstår att det är «citat». Inga medel är för lumpna, inga metoder för skamliga. ARS uppger inte i något fall källan till sina «citat». Därför är jag hänvisad till att gissa vad de syftar på.

Felaktigt påstående 1:

«Cæsar hevdet at afrikanere generelt er psykisk utviklingshemmede, og dessuten – i likhet med arabere – preget av innavl.»

Det har jag aldrig påstått. I krönikan «Befolkningsutbytet» den 24 september 2011  redogör jag för forskningsresultat om genomsnittlig IQ i en lång rad länder. Värdena är genomsnittliga, vilket innebär att många individer ligger högre än genomsnittet. Det låtsas ARS inte om. De låtsas inte heller om att gränsen för utvecklingsstörning vid IQ 70 är en officiellt vedertagen gräns, utan försöker få det att framstå som någonting jag har hittat på för att jag är «rasist».

Det är vetenskapligt bevisat att traditionen med kusinäktenskap i många länder i Mellanöstern och Afrika resulterar i en förhöjd frekvens dödfödda och funktionshindrade  barn. Om föräldrarna bär på sjukdomsgener kan barnen ärva dem i dubbel uppsättning när föräldrarna är nära släkt. Det är ett växande problem i alla länder som invandrare med släktgiftestradition flyttar till. På danska specialskolor för utvecklingsstörda barn dominerar redan barn från invandrarfamiljer.  I den pakistanska kolonin i Storbritannien föds varje år 700 missbildade barn där föräldrarna är kusiner.  Detta skrev jag om i krönikan «Ekon från forntiden del 2» den 29 januari 2012.

Helsedirektoratet har gett ut en broschyr som varnar för riskerna med släktäktenskap medan den svenska motsvarigheten, socialstyrelsen, tiger av rädsla för att anklagas för «rasism». Anser ARS att dessa fakta ska undanhållas allmänheten?

Felaktigt påstående 2:

«Kronikken var illustrert med et klassisk fremmedfiendtlig bilde av den typen man ville forvente å finne på rent innvandringsfiendtlige sider, med en karikering av innvandrerbarn.»

Jag vet inte vad ARS syftar på utan är hänvisad till att gissa. Krönikan «I Låtsaslandet», en satir publicerad den 26 mars 2011  illustreras bland annat av en bild på Astrid Lindgrens sagofigurer Emil i Lönneberga och hans syster Ida. Klassiskt främlingsfientligt, ARS?

Felaktigt påstående 3:

«HRS fulgte opp med å publisere et nytt innlegg av Julia Cæsar. Hun gir følgende beskrivelse av Sverige: «Et land der grupper av innvandrere hugger hverandre i strupen og vil hverandres død.»»Slik omtales Sveriges innvandrere.»

Det är lögn. För att uppnå sitt syfte förfalskar ARS grovt det jag har skrivit. I krönikan «Djungeltrummans talan»    den 18 november 2012 beskriver jag den tilltagande polariseringen i Sverige, hur «alliansregeringen förvandlat Sverige till ett splittrat land som bit för bit faller isär inför våra ögon. Ett land där grupper av invånare hugger varandra i strupen och vill varandras död.»

ARS har bytt ut ordet invånare (inhabitant) mot invandrare (immigrant). Det är en viss skillnad.

Vad gäller svensk politik och Sveriges statsminister bör kanske ARS med hänsyn tagen till sin kompetensnivå iaktta en viss försiktighet med att kritisera omdömen från oss som bor och lever i Sverige.

ARS lögner och attacken mot HRS och mig vittnar om djupgående desperation och brist på sakargument. I drygt ett och ett halvt år har «antirasistiska» organisationer som ARS sugit ut det yttersta av Breivikkaramellen. Nu börjar smaken bli fadd. I brist på verklig rasism ljuger man, insinuerar och misstänkliggör seriösa skribenter. ARS yttrar sig tvärsäkert om svenska förhållanden som man uppenbarligen inte känner och försöker med de här metoderna legitimera sin fortsatta existens och fortsatta statsbidrag.

Det är utomordentligt ruttet och mycket illavarslande för den norska debatten.

 

Julia Caesar

journalist och krönikör på Snaphanen

 

Bakgrunden, för de läsare av Aftenposten som inte vet: Jag är journalist, verksam i svenska media sedan flera decennier. Sedan tre år tillbaka skriver jag söndagskrönikor på den danska bloggen Snaphanen. HRS har mitt tillstånd att publicera krönikor som de tror kan ha intresse för norska läsare. Det svenska debattklimatet är hårt och polariserat, och jag måste skydda mig själv och mina barn. Det är anledningen till att jag skriver under pseudonym.

 

 

Red.: Til orientering forsøkte Julia Caesar å få inn replikk i Aftenposten, men debattredaktør Erik Tornes krevde at hun måtte avsløre sin identitet, i det minste sin mobil. Det kunne Caesar ikke gå med på, da hun er nøje med å beskytte sin identitet. Ikke helt uten grunn slik debattklimaet er i Sverige. Tornes anførte at Afteposten ikke publiserer anonyme innlegg. Det stemmer ikke. Avisen har flere ganger publisert sogar kronikker av anonyme skribenter, tydeligvis i saker som Aftenposten mener er viktige. Når man avslår å publisere Caesar sier man at hennes rett til tilsvar ikke er viktig. Det er presseetisk høyst tvilsomt etter det flengende angrepet på HRS.

Hans Rustad

Les også

-
-
-
-
-