Nytt

Misbruk av ordninger for tildeling av arbeidstillatelse forekommer i en rekke europeiske land, som vi akkurat har sett også i Sverige. Et spørsmål som melder seg, er hvordan slikt misbruk kan fortsette i stort omfang etter at kontrollrutinene er innskjerpet.

Et oppslag i Dagens Nyheter gir tilsynelatende svar på det. For avisen kan i sakens anledning blant annet fortelle at Migrationsverket – den svenske utlendingsmyndigheten – fatter beslutning om arbeidstillatelse basert på tilbud om arbeid som ikke er rettslig bindende, et system som nærmest inviterer til et misbruk kriminelle organisasjoner lett finner ut av.

Och både facken, polisen och Migrationsverket har sett många exempel på att lön och arbetstider i realiteten blir något helt annat: i stället för en vanlig heltid kan det handla om 12–14 timmars arbetsdagar sex-sju dagar i veckan, och i stället för en vit lön på 20.000 kan det bli en svart på 6.000 kronor. Eller ingen lön alls.

Eller kanskje inget arbete alls? For hvor vanskelig kan det være å stifte foretak eller utnytte eksisterende sådanne til å gi et tilbud om arbeid som siden ignoreres, uten at de involverte noen gang hadde til hensikt å inngå noe arbeidsforhold?

Selv en talsmann for det innvandringsliberale partiet Centern, riktignok en realitetsorientert sådan, tar til orde for den opplagte løsning å forlange rettslig bindende jobbtilbud:

Centerns Johan Linander är efter kontakter med Gränspolisen övertygad om att det organiserade fusket är utbrett. Han vill se betydande skärpningar av lagen från 2008: rättsligt bindande anställningserbjudanden och betydligt striktare kontroller av företagen, både före och efter det att tillstånden beviljas.

Socialdemokraterna er enige i forslaget, men interessant nok går innvandringsministeren fra Moderaterna – Høyres søsterparti – imot et slikt tiltak:

Migrationsminister Tobias Billström betonar att kontrollerna redan har stärkts och att han nu ser över lagstiftningen för att utöka möjligheterna att återkalla arbetstillstånd.

– Men jag är inte beredd att göra sådana förändringar som till exempel bindande anställningserbjudanden.

Tobias Billström understryker också att lagen aldrig var ämnad att öppna den svenska arbetsmarknaden enbart för specialister, arbetskraftsinvandringen skulle vara behovsstyrd, även om fokus i debatten har legat på specialister i bristyrken.

Et av problemene med Billströms resonnement er at de fleste arbeidstillatelsene er delt ut med sikte på jobber i bransjer hvor arbeidsledigheten er rekordhøy. Hans motstand virker komplett ideologisk.

 

Spricka i regeringen om jobbinvandringen