Sakset/Fra hofta

To svenske forskere tar et sviende oppgjør med president Mohamed Morsi og Det muslimske Brorskaps måte å styre det nye Egypt på. Man styrer bevisst mot en teokratisk stat. Motstanden mot en slik utviklig er sterk, men opposisjonen er uorganisert.

Det gir Brorskapet et fortrinn. Organisasjon er Brorskapets styrke, skriver Madeleine Sultan Sjöqvist, forsker i religionssosiologi ved Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet og Magnus Norell, forsker ved Utrikespolitiska Institutet och Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy, i en artikkel i Sydsvenskan.

De beskriver Morsis ageren for å skaffe seg mer makt som et systematisk indre kupp. Den ekstraordinære forordningen som sa at han var hevet over andre kontrollerende instanser, kom 22. november. Et par uker senere, da kritikken haglet, uttalte utenriksminister Espen Barth Eide fra et utenriksministermøte i NATO-regi at Morsi etter alt å dømme var en populær mann. Hans aksjer har steget internasjonalt etter våpenhvilen mellom Israel og Hamas, forkynte Barth Eide. Ikke ett ord om kupp-kritikken.

De to forskerne tar et nådeløst oppgjør med Morsi og Brorskapet og indirekte er det en kritikk som også rammer politikere som Barth Eide. Han er ikke alene om skjønnmalingen.

De to forskerne beskriver Morsis handlinger som bevisste og systematiske. Han ønsket å stille folket overfor et fullbyrdet faktum:

I slutet av november, gav Egyptens president Muhammed Mursi sig själv mer eller mindre oinskränkt makt genom att förklara alla de lagar och förordningar som tillkommit på dekret sedan 30 juni (då han installerades) som ”slutliga och bindande” tills en ny konstitution är klar och ett nytt parlament valts (vilket kan göras först efter det att en ny konstitution är antagen), samt annullerade alla juridiska invändningar som rests i domstolar mot hans dekret. Med ett språkbruk värdigt Orwell, gav han sig själv makten att ”med alla till buds stående medel vidtaga alla de åtgärder som behövs för att försvara revolutionen”.
Vidare deklarerade Mursi att domstolarna inte kan upplösa den grupp som arbetade med den nya konstitutionen. I den gruppen på 100 individer ingår enbart islamister sedan liberaler, vänsterfolk, kvinnor och kopter avgått i protest mot att deras synpunkter helt lämnades utan hänsyn. Omedelbart därefter klubbades den nya konstitutionen igenom på mindre än ett dygn i en maratonsession där alla de oppositionella individer som avgått i protest helt enkelt bytts ut mot lojala islamister. Detta för att förekomma ett väntat domstolsutslag huruvida detta utskott var konstitutionellt eller inte. För att fullborda processen sattes 15/12 som datum för den folkomröstning om konstitutionen som utlovats. För muslimska brödraskapet (MB) är det tidiga datumet inga problem då de redan har en stark och spridd politisk struktur och fungerande nätverk. Men för oppositionen är det förmodligen för lite tid att organisera sig och sitt motstånd.

I Iran er det noe som heter forbrytelse mot Gud. I det nye Egypt er det «forbrytelse mot revolusjonen». Begrepet spiller samme rolle: det er vagt og det er de som sitter med makten som definerer innoldet. Alle kan tenkes å være en slik «forbryter».

Med de ovan nämnda odefinierade paragraferna om skydd för revolutionen försvårar detta naturligtvis oppositionens möjligheter att agera, då all slags verksamhet kan betecknas som ”hot mot revolutionen”.

..

Redan i somras, i augusti efter terrorattackerna i Sinai mot egyptisk militär och polis, drev Mursi igenom en konstitutionell förändring som gav honom full exekutiv och lagstiftande makt. I och med de senaste åtgärderna har Mursi i stort sett monterat ned maktdelningsinstrumenten i Egypten och därmed skaffat MB en mycket stark position.

Strategisk plan

Brorskapet har hele tiden vært organisert for å maksimere makt. Det tok litt tid før man slo om takten og tilpasset seg fra en defensiv til en offensiv rolle:

Dessa åtgärder och politiska manövrar kanske inte kommer som någon överraskning för de som följt MB under åren. Det har hela tiden varit i organisationens intresse att, på olika sätt, skaffa sig en så stark position att det i praktiken blir omöjligt att ens i val byta ut dem. Att det hela tiden har funnits en strategisk tanke med MB:s agerande visas också av att organisationen hoppade på revolutionståget relativt sent. Hela tiden fanns en långsiktig tanke om vilket förhållningssätt som skulle gynna MB på sikt och innan det stod klart att Mubaraks regim faktiskt var borta, satt man åskådarplats. Med en konstitution som bygger på MB:s ideologiska och religiösa statuter och som ger stora möjligheter att tysta motståndare som till exempel ”fiender till revolutionen” har Mursi och hans parti etablerat sig även politiskt som den klart starkaste och bäst organiserade makten i Egypten.

Sjöqvist og Norell konstaterer at Brorskapet ønsker å si opp fredsavtalen med Israel. Det åpner for helt nye scenarier i Midtøsten.

På ett mer strategiskt plan har den nya regeringen klart deklarerat att den inte är intresserad av att samarbeta med Israel (och det långt innan de senaste konflikterna mellan Israel och Hamas och planer på att bygga nya bosättningar runt Jerusalem) och att Egypten överväger att ensidigt säga upp eller ändra fredsavtalet med Israel. En av MB:s viktigaste religiösa ledare, Mohammad Badie, gick också ut, strax eftereldupphöravtalet mellan Israel och Hamas, med att det är muslimers plikt att arbeta för att återta Palestina med all till buds stående medel, först och främst genom våld.

Morsi snakker dialog-språk. Også de totalitære har tilpasset seg og lært å snakke med to tunger: utad inviterer Morsi til dialog, men han sitter med bukten og begge endene. Hva slags dialog er det? Opposisjonen er med rette skeptisk.

Den hårdföre Mursi backar inte från MB:s strategi att införa mer teokrati, den eftergift han tydligen kan tänka sig är att erbjuda oppositionen att delta i en samtalsgrupp och medverkan i en kommitté. Reell makt erhålls knappast på detta sätt, och det vet oppositionen. De alltmer djupnande klyftorna mellan demokrater och teokrater lär knappast kunna övervinnas med samtalsgrupper, inte heller är de tillräcklig grund för att skapa nationell enighet kring den nya konstitutionen.

Det spørs om ikke disse symbolske samtaletilbud er halmstrået som får utenlandske politikere til å fortsatt tro på Brorskapet. Man ønsker ikke å antagonisere millioner av nye borgere som må antas å sympatisere med Brorskapet.

Konklusjonen til de to forskerne er kategorisk og ubønnhørlig:

Hela den senaste tidens utveckling i Egypten har också visat att politisk islam inte går att kombinera med verklig, sann och djupgående demokrati. För att det ska bli möjligt krävs en separation mellan det politiska och det religiösa.

Egypten är på väg mot religiöst styre

Den egyptiske presidenten visar nu att han är fast besluten att införa mer religiöst styre, och att han inte tänker släppa fram den politiska oppositionen annat än som samtalsgrupp. Utvecklingen i Egypten visar att politisk islam inte går att kombinera med verklig demokrati, skriver forskarna Madeleine Sultán Sjöqvist och Magnus Norell.