Svenska Dagbladet kommenterer Carld Bildt og Tobias Billströms helt normale diskusjon i Bagdad om returavtale for irakerne, som om det var et grovt brudd på politisk etikette. En svensk politiker viser ikke til opinionen i innvandringsspørsmål, konstaterer lederen.

Det er en usedvanlig formulering, og sier litt om hvor Sverige befinner seg mentalt. Først konstaterer avisen at politikerne i de fleste saker tar hensyn til opinionen, men ikke i innvandrersaker. SvD sier at det ikke bare er vanskelig, men nærmest «umulig å forestille seg at en svensk politiker offentlig argumenterer for begrenset innvandring, men henvisning til opinionen».

Det er utrolige ord. Med en slik innstilling, med slike usynlige grenser, med slike selvpålagte tabu – hvor lenge kan Sverige bestå som demokrati?

Man talar mindre gärna om väljaropinionen, men den spelar en roll i de flesta politiska överväganden: väljarna är politikernas uppdragsgivare.

I invandringsfrågan, som är laddad med engagemang och starka känslor, är opinionsargumentet särskilt ovanligt. Det är svårt eller omöjligt att föreställa sig att en svensk politiker (som inte är sverigedemokrat) offentligt skulle argumentera för begränsad invandring, med hänvisning till att opinionen har blivit mer kritisk.

”Invandringsfrågorna väcker starka känslor”