Nytt

Det er fra en gammel cowboy man får rene ord for pengene. Ulf Nilson har ingen karriere å ta hensyn til, han kan si det som det er, og han har cred nok til å få sin ytring på trykk. Kanskje Expressen vet at dette er noe svenskene trenger å høre?

Ja, herrejävlar, ibland får man ett obehagligt intryck av att många svenskar på något underligt sätt vill avskaffa sig själva.

Nilson vil ikke det, han mener at Sverige er verdt å forsvare, og at svenskene kommer til å stå opp. Han er ikke redd for å skrive at det pågår en krig. Noen liker ikke det åpne samfunn og har erklært det krig. Hva akter myndighetene å gjøre med det? Ingenting ser det ut til, de famler. Det kan man ikke i en krig. Nilson har vært i mange, han vet råd.

At Sverige klarte seg gjennom annen verdenskrig, uskadd, fikk svenskene til å føle at de var bedre enn andre.

Men tiderna förändras och bomben i Stockholm – utlöst av en rekordklantig terrorist – pekar på en rad obehagliga sanningar. Myndigheternas reaktion (det gäller Reinfeldt, Bildt och alla andra) var sen och klart förvirrad. Intrycket av att polisen är svårt inkompetent bara växte med floden av sammanbitna uttalanden och generad tystnad.
Men framförallt glömde man bort en rad väsentliga fakta. Det pågår ett krig i världen, ett krig som inte känner några gränser. Nämligen militanta islamisters krig mot alla oss som begår det – sett med deras ögon – ohyggliga brottet att inte tro på Allah.
Vi, de otrogna, för inte krig mot någons tro, men islamisterna gör det, inte alla, men en obehagligt stor, mordisk minoritet.

Vi, svenskarna, drar på oss hat genom vår, föralldel begränsade (cirka 500 man) insats i Afghanistan, men också genom att vara precis det vi är: inte speciellt religiösa men toleranta, hyfsat rationella och generellt sett hyggliga. Vi var bra på krig på Karl XII:s tid, men det gäller inte längre (dessbättre).
Dessbättre, säger jag, men kom ihåg att självförsvar alls inte är detsamma som anfallskrig. Vi tafsar oss fram mot förståelse – något som alla fanatiker föraktar – med hjälp av krav på förbud mot morgonbön i skolan och diskrimineringsombudsmannen kallar personalens julklappar för «vinterpresenter» (det dummaste jag hört).
Ja, herrejävlar, ibland får man ett obehagligt intryck av att många svenskar på något underligt sätt vill avskaffa sig själva.

Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis «den store satan», USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.

Det finns naturligtvis ingen risk att de militanta muslimerna lyckas i sin avsikt: att islamisera Sverige (och tvinga kvinnorna att bära slöjor som bevis på sin totala och omänskliga underkastelse).
Nej, omvända blir vi inte. Däremot finns det risk att vi får uppleva fler och värre terroristdåd. Alla islamister är inte lika klantiga som han som sprängde sig själv i närheten av Drottninggatan. Blod kommer att flyta.
Eländet har bara börjat. Tid att vakna, att förstå att Sverige är sårbart – och väl värt att försvara…

Ulf Nilson: Ingen risk att de militanta muslimerna lyckas i sin avsikt

Les også

-
-
-
-
-