Gjesteskribent

Sverige har fått sin första självmordsbombare, att döma av de uppgifter som finns tillgängliga när det här skrivs. Mitt i julhandeln i går kväll vid 17-tiden sprängde en man sig själv till döds mitt i Stockholms city. Ungefär samtidigt exploderade en bil fylld med gasoltuber. En kort stund före explosionerna skickades ett mail till TT, Tidningarnas telegrambyrå, och Säpo. Avsändaren vänder sig också till ”Sverige och svenska folket”. Han tar upp den svenska tystnaden kring Lars Vilks teckningar och de svenska soldaterna i Afghanistan och skriver:

”Nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör. Våra aktioner kommer att prata för sig själva. Så länge som ni inte slutar ert krig mot islam och förnedrande mot profeten och ert dumma support till grisen Vilks.”

Han uppmanar alla muslimer i Sverige att «sluta fjäska och förnedra er». Han avslutar meddelandet med en uppmaning till «alla mujahedin i Europa och Sverige»:

”Nu är det dags att slå till, vänta inte längre. Kom fram med vad än ni har även om det är en kniv och jag vet att ni har mer än en kniv att komma med. Frukta ingen, frukta inget fängelse, frukta inte döden.”

Är någon förvånad?

En självmordsbombare i Stockholms city, lördag kväll, mitt i julhandeln. Är någon förvånad? Inte jag. Det var bara en tidsfråga när det skulle hända i Sverige. Och det kommer dessvärre att hända igen, och det kommer att drabba oskyldiga människor. Det här ska vi bara vänja oss vid. Detta är det nya Sverige. Regeringen prioriterar terroristers och våldsverkares skydd och säkerhet högre än sin egen befolknings. Någon annan slutsats går inte att dra av hur svenska politiker och myndigheter hanterar terroristhot och den grogrund för islamistisk extremism som utgörs av de växande etniska enklaverna i framför allt storstädernas förorter. De så kallade ”utanförskapsområdena” är rena drivhusmiljön för våldsbenägna islamister. Men i politikernas värld ser man mellan fingrarna på växande risker för terrorism och låtsas att allt är frid och fröjd i den bästa av världar. I Sverige gillar vi olika och välkomnar alla, även de som med islamistisk terrorism vill ta livet av oss ”otrogna”. Men tala inte med mig om islam som ”fredens och kärlekens religion”, tack. Inte just i dag.

Av de uppgifter som i veckan läckt ut genom Wikileaks framgår att USA:s ambassad i Stockholm är djupt oroad av de snabbt växande muslimska samhällena i Sverige. Amerikanska ambassadens andreman, Robert Silverman, skriver i hemliga telegram till CIA och den militära underrättelsetjänsten, DIA:

”Den otroliga mångfalden av snabbt växande muslimska samhällen i Sverige ger unika möjligheter att söka upp och engagera muslimska individer med sociala och ekonomiska band till Mellanöstern, Afrika och Syd- och Centralasien.”

Lars Vilks ständig måltavla

Den ständiga måltavlan för terrorhot, i synnerhet från den somaliska terrororganisationen al-Shabaab, som också rekryterar terrorister från Skandinavien, är den svenske konstnären Lars Vilks. Än en gång är han projektionsskärm för islamistiskt hat och terror. Han är ”en hund” som ”ska dö”. Senare i den här krönikan uttrycker Lars Viks själv i en mailintervju hur han upplever dödshoten.

Men först ett färskt rättsfall som tydligt visar hur illa ute Sverige är när det gäller islamistiska terrorister. I onsdags föll två unika domar i Göteborgs tingsrätt. Två unga män med svenskt medborgarskap, Mohamoud Jama, 23, från Spånga och Billé Ilias Mohamed, 26, från Göteborg dömdes till fyra års fängelse vardera för stämpling till terroristbrott. De har planerat och deltagit i förberedelser för terroristbrott i Somalia genom terrororganisationen al-Shabaab. Organisationens ideologi är inspirerad av al-Qaida, och målet är att förvandla Somalia till en islamisk stat som lyder under sharialagar. Det yttersta målet är att skapa ett globalt islamiskt kalifat som helt styrs av sharia. De två dömda ingår i en grupp av flera hundra utländska stridande som har rekryterats till al-Shabaab från många länder, bland annat Danmark, Sverige, Storbritannien och USA.

Al-Shabaabs ideologi bygger på att det nuvarande livet saknar betydelse. Det är tillvaron efter döden, ”hereafter”, som betyder något. Det är en plikt för varje rättrogen muslim att offra sitt liv för islam. Som martyr är man garanterad att komma till paradiset (”jennah”), där man eventuellt kan uppnå det högsta stadiet (”fardosa”). Där väntar stora belöningar på islams martyrer, bland annat 72 jungfrur. Vilka förlustelser som väntar kvinnliga martyrer framgår inte.

Typiska islamistiska terrorister

Enligt den 206-sidiga domen har de båda männen ”beslutat att utföra terroristbrott, det vill säga mord, grov misshandel, grov skadegörelse och grov allmänfarlig ödeläggelse.” De har aktivt tränat för att bli självmordsbombare och begå ”självmordsattentat med omfattande förödelse avseende människor och egendom. Deras gärningar skulle allvarligt kunna skada staten Somalia och/eller FN och Afrikanska unionen” skriver Göteborgs tingsrätt i domen.

De båda männen är typiska representanter för islamistisk terrorism. De utgör andra generationens invandrare som till större delen har vuxit upp i Väst, i det här fallet Sverige. Mohamoud Jama föddes 1987 i Saudiarabien och kom till Sverige som fyraåring 1991. Mellan mars 2009 och mars 2010 har han vistats i Somalia för att tränas som självmordsbombare. Billié Ilias Mohamed föddes i Somalia 1984 och kom till Sverige som elvaåring 1996. Även han har vistats lång tid i Somalia för terroristutbildning. Båda männen är gifta och har var sitt barn. Hustrurna tycks ha vissa betänkligheter mot att deras män blir självmordsbombare men är i allt väsentligt med på planerna. Mohamoud Jamas hustru tänker följa sin man i döden genom att också spränga sig själv i luften.

”Segern är mycket nära”

Domen bygger på bland annat beslagtaget datamaterial och ett omfattande spaningsarbete från Säpo inklusive telefonavlyssning. Många av telefonsamtalen återges som bevismaterial i tingsrättens dom, bland annat det här den 10 augusti 2009 klockan 17.12:

Y: Jag svär vid Gud, vi känner glädje, må Guds vilja ske, segern är nära, segern är mycket nära.

S: Prisad vare Gud.

Y: Segern kommer, här, nu, det är vi som styr i alla områden till 70 procent och 80 procent, sharialagar tillämpas och straffen.

S: Prisad vare Gud, du gläder mig med den här nyheten.

Y: Ja, jag svär vid Gud, det är bara palatset kvar, efter presidentpalatset, flygplatsen och hamnen har vi allt, sedan är det klart.

S: Är det klart sedan, ha?

Y: Det är klart, många bröder dog som martyrer.

S: Prisad vare Gud.

Före detta ungdomsledare – nu al Shabaabledare

En av deltagarna i telefonsamtalet, Y = Yassin Ismael Ahmed, är ledare inom al-Shabaab, vilket framgår av att han kallas ”Amir almuharijn” (”de utländska krigarnas ledare”). Han föddes i Mogadishu 1985, invandrade till Sverige som sjuåring 1992 och har varit verksam som ungdomsledare vid Rinkebymoskéns ungdomsgård i Rinkeby utanför Stockholm. 2007 fick han sparken därifrån när han började förespråka våldsbejakande islamistiska åsikter. I december 2008 reste tillbaka till Somalia för att utöva jihad. Enligt honom finns bara martyrskap i deras hjärtan. Han hoppas att al-Shabaab ska ta över hela Somalia.

I samtalen omnämns en person som ”den långe från Tensta” som har blivit martyr. Personen är Shuaib Ali Sheik Mohamed, född i Somalia 1981, invandrad till Sverige som elvaåring 1992 och enligt en FN-rapport död i strid för al-Shabaab den 2 juli 2009.

”Nu finns det inte längre återvändo”

Den nu dömde Mohamoud Jama försöker i ett telefonsamtal den 6 mars 2009 förklara sin avsikt med resan till Somalia för sin hustru Sahra, här kallad S. Även hon ska delta i uppdraget som självmordsbombare.

M: Nu finns det inte längre återvändo. Vi strävar efter vägen till paradiset. Vi ska leta efter vägen till paradiset. Vi vill till paradiset. Vi är skapade till att sträva efter vägen till paradiset. Förstår du?

S: Hmm.

M: Paradiset kommer att vara vårt hem. Det som krävs är tålamod.

S: Hmm.

M: Du måste ha tålamod. Du ska i ditt samvete ha ”yaqiin”. Vet du vad ”yaqiin” betyder? Det betyder att du i det hjärta ska intala dig att Gud kommer att underlätta för dig och tro på detta. Du ska inte tveka. Vid minsta lilla tvekan får du ta konsekvenserna. Du ska absolut inte tveka överhuvudtaget. En människa kan vara rädd men man ska inte tveka – man ska intala sig att allt kommer att ordna sig. Förstår du?

S: Hmm.

Uppdraget är en explosion

I ett samtal den 2 augusti 2009 klockan 17.56 med en person i Sverige, Josef Ahmed Dahir, här kallad J, pratar Mohamoud Jama om det självmordsuppdrag han och hustrun har framför sig:

M: Jag ska göra uppdraget nu, och jag vill att du ska be för mig.

J: Uppdraget?

M: Ja, uppdraget.

J: Är det den riktiga uppdraget?

M: Ja, den riktiga uppdraget som är så vacker och fin.

J: Är det den riktiga vackra uppdraget en explosion?

M: Ja.

Senare i samtalet:

M: Frun kommer också med.

J: Frun också?

M: Ja… skratt.

J: Men barnet då?

M: Andra bröder och systrar kommer att ta hand om henne.

J: Gud är stor, hoppas att Gud hjälper henne också och att allt går bra för henne.

Mohamoud Jama och hans hustru är alltså beredda att offra sig själva och göra sitt barn föräldralöst för att komma till paradiset som martyrer. Deras lilla dotter kommer därför att behöva tas om hand av andra. Både Mahmoud Jama och Billé Ilias Mohamed förnekar brott, och tingsrättens dom kommer att överklagas. Mohamoud Jamas hustru har ännu inte åtalats.

Skandinaviska ”safe havens” för terrorister

Det här handlar om människor som har levt större delen av sina liv i Sverige men är hjärntvättade av islamistisk extremism och beredda att offra sina liv för jihad, ”heligt krig”. Det är inget nytt – de skandinaviska länderna är sedan länge populära tillhåll och operationsbaser för islamister, och vi kommer att få se islamistisk extremism växa, eftersom ytterst lite görs för att förhindra och förebygga. Al-Qaidas strateg, det ”heliga krigets arkitekt” Abu Musab al-Suri, ansåg redan på 1990-talet att Sverige var ett utmärkt land för terroristceller. Danmark ansågs också vara ett bra land att verka i.

När Sovjet drog sig ur Afghanistan i början av 1990-talet tvingades mängder av tillresta jihadister ut ur landet. Många av dem var efterlysta i sina hemländer och flydde istället till Tadzjikistan, Tjetjenien och Bosnien, andra till Sudan. Men många slog sig ner i Europa, i synnerhet i London. Utöver de länderna erbjöd Kanada och Australien men även Skandinavien ”safe havens” för terrorister på flykt. De stora fördelarna med Storbritannien och de skandinaviska länderna var att de kunde erbjuda ”avslappnade säkerhetsvillkor” och omfattande välfärdssystem, bland annat kravlös bidragsförsörjning. Det framgår av biografin ”Architect of global jihad: the life of al-Qaida strategist Abu Musab al-Suri”, skriven av professor Brynjar Lia, terrorismforskningsledare vid norska FFI.

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, skriver utifrån Brynjar Lias biografi om Skandinaviens och i synnerhet Sveriges roll som fristad för terrorister.

Jihadbudskapen blomstrade i Väst

I Storbritannien och Skandinavien kunde jihadisterna ostört trycka och distribuera propagandamaterial i form av rapporter och nyhetsbulletiner, hålla föreläsningar, seminarier, forum och konferenser som spelades in och spreds över hela världen. Enligt Abu Musab al-Suri ”överträffades jihadbudskapens blomstring i Väst inte ens av motsvarigheterna i den arabisk-islamiska världen”. Al Qaidas chefsarkitekt besökte vid flera tillfällen de skandinaviska länderna, som alla på 1990-talet hyste jihadaktivister. ”Det var som om Skandinavien och Storbritannien verkligen ville ha jihadister verksamma där. Så tillåtande var miljön” skriver Per Gudmundson:

”London must have acted according to a well-studied and well-known international plan and opened its doors to the islamists and the jihadists; not only the UK but also other European states, like the Scandinavian countries.”

96 procent som släpps in är okända

Under 1990-talet lades alltså grunden för de skandinaviska ländernas frittfram-attityd gentemot terrorister. Det finns ingenting som tyder på att inställningen har skärpts. Fortfarande släpps en överväldigande majoritet (96 procent) asylsökande in i Sverige utan att någon vet vilka de är. De kan eller vill inte styrka sin identitet eller vilket land de kommer ifrån med pass eller andra ID-handlingar. Genom det okontrollerade inflödet vet ingen hur många farliga terrorister med okänd identitet som lever i full frihet i Sverige i dag.

En enig riksdag antog 2005 en utlänningslag som i praktiken värnar mer om terroristers och krigsförbrytares trygghet och skydd än om den svenska ursprungsbefolkningens.

Den som söker asyl i Sverige och riskerar straff på grund av begångna terrordåd eller krigsförbrytelser i andra länder anses av migrationsverket och migrationsdomstolarna ha ”skyddsskäl”. Han kan därför inte utvisas utan belönas istället med permanent uppehållstillstånd, PUT, och därtill livstidsförsörjning på svenska skattebetalares bekostnad. Sveriges regering, riksdag och myndigheter prioriterar med andra ord sin egen befolknings skydd och säkerhet lägre än förrymda terroristers och krigsförbrytares. Jag har tidigare gett exempel på det i krönikan ”Ett paradis för krigsförbrytare”.

”Fantastiskt med Guantánamofångar!”

Det finns många fler exempel på Sveriges bristande självbevarelsedrift. För ett år sedan lovade USA:s president Barack Obama att stänga fånglägret Guantánamo på Kuba. Ett verkligt glädjelyft för svenska politiker, som genast såg chansen att utöva svensk godhet och ta hit så många terrorister som möjligt.

”Fantastiskt, Guantánamo är en skamfläck för USA” jublar en av riksdagens värsta galenpannor, Birgitta Ohlsson (fp), ledamot i riksdagens utrikesutskott. Här öppnar sig möjligheten att Sverige ska öppna sin vida generösa famn och ta emot den attraktiva verkliga gräddan av samhällsfarliga element.

”Det är en självklarhet. Även om det är USA som har huvudansvaret så har de europeiska länderna varit de starkaste kritikerna av Guantánamo” säger Birgitta Ohlsson i Svenska Dagbladet.

Kerstin Lundgren (c) ville inte vara sämre. Jag minns tydligt hennes röst uppfylld av emfas – ja lidelse, närmare bestämt lidelsen hos den som ser en chans att karva ut en politisk framgångsnisch åt sig. Hon uttalade att det är ”självklart att vi i Sverige ska ta vårt ansvar och ta emot Guantánamofångarna” i Ekosändningarna den där dagen. Det var den 2 januari 2009.

Tobias Billström beredd att ta emot Guantánamofångar

Av de hemligstämplade dokument som nyligen avslöjats av Wikileaks framgår att USA vid upprepade tillfällen har försökt övertala Sverige att ta emot fångar från Guantánamolägret.

Birgitta Ohlssons och Kerstin Lundgrens dröm var nära att gå i uppfyllelse. Enligt hemliga telegram diskuterade migrationsminister Tobias Billström (m) frågan med amerikanska ambassadens andreman, Robert Silverman, och uppmanade USA att använda FN som verktyg för att kunna skicka uiguriska fångar till Sverige. En grupp uigurer tillfångatogs under den USA-ledda invasionen i Afghanistan efter terrordåden den 11 september 2001. När uigurerna inte längre var misstänkta kunde USA inte skicka dem tillbaka till Kina. Där riskerade de nämligen att förföljas. Det vore därför lämpligt för USA att dyvla uigurerna på Sverige, plus en palestinsk fånge från Gaza och två uzbeker.

Officiellt är Sveriges hållning på asylområdet att vi inte ska ha ”ministerstyre”. Det är migrationsverket och migrationsdomstolarna, inte politikerna, som avgör vilka som ska få stanna i Sverige. Men inofficiellt har Tobias Billström enligt de hemligstämplade uppgifterna alltså förhandlat med USA om Guantánamofångarna via amerikanska ambassadens andreman, Robert Silverman. Den väg Billström har pekat på är att ta emot fångarna som kvotflyktingar via FN:s flyktingorgan UNHCR. Att använda UNHCR som ett verktyg, ”på ett instrumentellt sätt” skulle kunna fungera, säger Billström till Silverman. Utrikesminister Carl Bildt (m) stoppade planerna i ett möte med den nye amerikanske ambassadören Matthew Barzun den 9 augusti 2009. Han upplyste helt kort om att det är migrationsverket och inte regeringen som avgör asylärenden. Därmed stängde Sverige dörren för Guantánamofångar, åtminstone tills ytterligare någon politiker vill godhetsprofilera sig.(Källa: Svenska Dagbladet 7 december 2010.)

Svensk jihadist värvar till al-Shabaab

Även utan ett tillskott av Guantánamofångar är de svenska förorterna jäsande oroshärdar som erbjuder en utmärkt växtmiljö för islamistiska och andra extremiströrelser. I slutet av november lades en rekryteringsfilm ut på nätet av al-Shabaab, ”Inspire the Believers – An Invitation to the Lands of Jihad and Ribat”. För första gången i sådana sammanhang framträder här en svensk jihadist, ”Abu Zaid”, som på svenska värvar ”bröder och systrar” att ”göra hijra” genom att resa till Somalia och göra jihad. ”Vilket är er plikt” meddelar ”Abu Zaid”, filmad på Mogadishus fotbollsstadion. Ett avsnitt visas i SVT Agenda, cirka 30:37 minuter in i programmet.

«Tjena mina bröder och systrar, i Sverige och övriga delar av världen. Nu vill jag säga Salaaam Aleikum.

Och vi är här just nu i Mogadishu, huvudstaden i Somalia, och jag står just nu i en av huvudstadens gamla arenor. Bröder och systrar! Jag vill sända er mina varmaste hälsningar, som sagt, och min andra hälsning till er – och min hälsning och uppmaning till er – är att ni gör hijra, i det här landet, från landet för otrogna till landet av Islam, och att ni tar del av denna kampen mellan gott och ont, mellan mörker och ljus, mellan [sanning] och [falskt]. Bröder och systrar, jag uppmanar er att komma hit till Somalia, att göra jihad här i Somalia, eftersom Somalia är en del av den interationella jihaden.”

Dödshot mot Lars Vilks

Därefter övergår ”Abu Zaid” till dödshot mot den svenske konstnären Lars Vilks:

”Jag vill sända min varning, också, till den där hunden, Lars Vilks, som gjorde teckningar av profeten. Jag vill säga till Lars Vilks: Låt dig besinna dig. Vad det än är. Om inte idag, om imorgon, så vet, att vi har inte glömt vad du har gjort.

Vi kommer ta dig. Det är ingen lögn – vi kommer ta dig – vart du befinner dig, vilket hål du än gömmer dig i, in sh’Aallah, vet om att det som väntar dig, in sh’Aallah, är bara det här [gör skära-halsen-tecknet]. Det är halshuggning. Det är ingenting mot vad du förtjänar, liksom. Och till mina bröder och systrar, in sh’Aallah, gör Hijra. Om vi kan döda den där hunden Lars Vilks? Döda den där hunden.»

Jag frågar Lars Vilks hur han upplever att ständigt vara utsatt för dödshot. Han svarar på mina frågor i en mailintervju den 9 december:

JC: Hur har du upplevt de hot och mordförsök som har riktats mot dig? Du ger ett lugnt och samlat intryck – är du aldrig rädd?

Lars Vilks: Det händer, särskilt var jag orolig i början av den här historien, alltså 2007. Idag har jag vant mig och kan hantera situationen. Det mesta av mordhoten är bara hotelser vars syfte är att skrämma.

JC: Vad tänker du när du läser uttalandet från al-Shabaab-mannen ovan, ”Abu Zaid”?

Lars Vilks: Al-Shabaab-mannen hoppas på att någon lokal galning skall hörsamma hans kallelse. Eftersom hela den här saken är mitt konstprojekt är jag mest intresserad av hur han lägger upp sin framställning och hur jag skall kunna redigera materialet till en del av konstprojektet. Organisationen är fattig och terroristerna är huvudsakligen amatörer. De kan vara farliga nog, men jag är inte särskilt rädd. Jag har hört hot av alla möjliga kalibrar sedan 2007.

JC: Får du tillräckligt skydd? (Jag associerar till Kurt Westergaards ombyggda badrum som räddade hans liv på nyårsdagen.)

Lars Vilks: Jag är nöjd med Säpo som kontaktar mig så snart de har snappat upp något. Mitt hus är numera väl säkrat och jag klagar inte. Dessutom är mitt skydd billigt (många klagar på att jag skulle kosta för mycket pengar).

JC: Vad anser du om regeringens förhållningssätt till terrorism och terrorister?

Lars Vilks: En regering har en enda huvuduppgift och det är att skaffa röster till nästa val. Efter det väljer man politik. Även om man inte har något större intresse för terrorism har man, vad jag kan förstå inte begränsat Säpos verksamhet. De har fått till uppgift att kartlägga terrorismen i Sverige.

Lite senare kommer att kompletterande mail från Lars Vilks som handlar om att det är hans symbolvärde som gör honom till måltavla för islamistiskt raseri och dödshot. Det är det faktum att han har ritat profeten Mohammed som rondellhund som är ett rött skynke för islamisterna:

”Jag har förstått det här med symbolvärde eftersom jag har fått det. Genom att mitt fall har blivit känt och spritts genom medierna och inte minst genom att det av många debattörer och andra intressenter har beskrivits som rasistiskt etc. har jag blivit måltavla för diverse former av hat. Från upprörda men fredliga, ilskna debattörer, mordiska islamister. Genom kändisskapet blir jag ett intressant mål och jag har t ex placerats överst på al-Qaidas nätmagasin Inspires lista över lämpliga mål. På min Facebooksida är många unga muslimer verksamma. Jag tillåter det eftersom jag anser att det är bättre att de ger luft åt sina känslor än att stå utanför. Det är uppenbart att jag i vida kretsar betraktas som den verkliga fienden, rasisten och muslimhataren.”

Nu undrar jag bara: vad är Lars Vilks liv värt? Vilken prioritet har hans skyddsskäl? Vad är en vanlig svensks rätt till skydd och trygghet värd jämfört med en invandrad terrorists? Vi är antagligen många som vill ha klart besked på den punkten. Och låt oss slippa skitsnacket om islam som ”fredens och kärlekens religion” åtminstone i dag, tack.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter:

Snaphanens appendiks:

Mannen som dog på Bryggargatan sprängde sig själv till döds. Han bar sex sammankopplade rörbomber men bara en exploderade. Han hade också en ryggsäck med full med spikar och ett misstänkt sprängämne.– Hade den exploderat på Drottninggatan hade det blivit en massaker, säger en källa.
Enligt vittnen på plats ska mannen ha ropat något på arabiska innan bomben detonerade. Enligt uppgift till Aftonbladet dog mannen av en rörbomb som han bar på kroppen. På platsen hittade man ytterligare fem rörbomber som tros ha varit seriekopplade. Av någon anledning slets kablarna mellan laddningarna av så att bara en av rörbomberna briserade. Det var med största sannolikhet den som tog mannens liv.Man sprängde sig själv med bomber

Gärningsmannen uppges vara:

Taimour Al-Abdaly (1981-12-12) Storgatan 2 lgh 1001 Tranås

GM beskrevs av ögonvittnen som 30-40 år, kort hår, långt skägg; Han sprängde av sig på mitten vid explosionen, det tog en minut innan han dog.

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!