Feature

Mosab Hassan Yousef er en usedvanlig person. Sønn av en av grunnleggerne av Hamas, ble kristen, og gjorde tjenester for Shit Bet for å avverge terror og uskadeliggjøre terrorister. Han brøt med Shin Bet og dro til USA der han skrev Son of Hamas, (Hva den grønne prinsen sa)

Pinseaften skrev han en tekst på sin blogg. Den er oversatt til svensk av bloggen MXp – Missional Experience.

Av Mosab Hassan Yousef

Under mina 32 år har jag haft många benämningar – muslim, kristen, Son of Hamas, fånge 823, spion, förrädare, administratör för US AID, affärsman, bestseller-författare.

Nu är jag Homeland Security File # A 088 271 051

Och enligt dessa «högutbildade» tjänstemän är jag ett hot mot USA: s nationella säkerhet och måste utvisas.

Den 30 juni klockan 8 på morgonen har jag en utfrågning inför domaren i invandringsfrågor Rico J. Bartolomei vid US Department of Homeland Security Immigration Court i San Diego.

Men jag är inte orolig för detta. Jag är upprörd! Min enda oro är om ett säkerhetssystem som är så primitivt och naivt att det hotar livet för otaliga amerikaner. Ärligt talat, domaren Bartolomeis omdöme spelar egentligen ingen roll. Om han bestämmer sig för att utvisa mig, kommer jag överklaga. Och departementet har försäkrat mig att om hans dom blir till min fördel, kommer de att överklaga. Och denna vansinniga karusell kan fortsätta så under decennier.

Min oro handlar inte om att bli utvisad. Det är att jag tvingas stå och försvara mig själv som en terrorist! Det här är löjligt. Och så länge detta är fall inför domstol, kan jag inte lämna USA. Om jag gör det, kommer jag aldrig att kunna återvända. På grund av vad? För att jag har riskerat mitt liv att bekämpa terrorism i Mellanöstern under tio år? För att jag har räddat livet på israeler, palestinier och amerikaner?

Jag skulle aldrig komma igenom detta för det första. Det är galet.

Tro inte att jag skriver detta inlägg för att få dig att tycka synd om mig eller ens få dig att skriva till din kongressman eller senator för min räkning. Jag tror att Gud är med i denna situation för att avslöja bristerna i Homeland Security och för att sätta press på dem för att göra ändringar som kan rädda liv och bevara frihet. Men först måste du förstå allt som ledde fram till File # A 088 271 051.

Det började när jag kom till Amerika den 2 jan 2007. Jag gick in på flygplatsen som alla andra på ett turistvisum. Sju månader senare gick jag till Homeland Security-kontoret, knackade på deras dörr och sa till dem, «Hej, jag är son till Sheikh Hassan Yousef; min far är inblandad i en terroristorganisation, och jag skulle vilja ha politisk asyl i ert land. «

De var chockade. De förväntade sig inte detta. Jag sa till dem, hej, har du inte upptäckt mig. Du har inte fångat mig. Jag kom till dig och berättade vem jag är för att få dig att vakna. Jag ville att de skulle se att de har stora luckor i deras säkerhet och i deras förståelse för terrorism och göra ändringar innan det är för sent.

Jag lämnade in en ansökan om politisk asyl. Inte helt överraskande talade de om för mig den 23 februari 2009 att jag var «förhindrad att beviljas asyl, eftersom det fanns rimliga skäl att anta att jag var en fara för säkerheten för USA och eftersom jag varit delaktig i terroristverksamhet.»

Fler förhör följde. När de krävde bevis för mitt påstående om att jag inte var en terrorist eller ett hot mot säkerheten tog jag fram en kopia från ett utkast av min bok ‘Son of Hamas’. Detta skulle säkert göra allt helt klart. De skulle upptäcka att jag var en intelligent agent, inte en terrorist. Att jag spårade terrorister och satte dem i fängelse. Att jag var en tillgång, inte ett hot.

Men det förstod de inte.

Nyligen fick jag ett dokument där Homeland Securitys ledande jurist Kerri Calcador hävdade: «I boken diskuterar svaranden sitt omfattande engagemang med Hamas i detalj. Till exempel, i en del av boken visar en medlem av Shin Bet för svaranden en lista över misstänkta inblandade i ett självmordsattentat mars 2001 och frågar respondenten om han känner till individerna. Respondenten anger att han känner fem av personerna på listan och uppger att han tidigare förde dem till säkra hus.»

På sidan 5 sammanfattar Calcador: «Med ett minimum av bevis om respondentens transport av Hamasmedlemmar till säkra hus – diskuterade ovan i uttalandet från målet som enbart ett exempel på respondentens engagemang med Hamas – visar att den svarande ombesörjt materiellt stöd till en terroristorganisation.»

Skämtar hon? Antingen har Homeland Securitys ledande jurist noll läsförståelse, eller annars har hon avsiktligt valt en passage ur sitt sammanhang. Och jag är inte säker på vilket som är värst.

Även ett barn som läser boken kan se att under den tiden arbetade jag som en hemlig agent för Shin Bet (Israels interna säkerhetstjänst, jämförbar med vårt FBI). Mitt jobb krävde att jag skulle göra vad helst jag kunde för att involveras i min fars verksamhet. Så när han bad mig följa med honom att plocka upp dessa killar när de släpptes från den palestinska myndighetens fängelse, då gick jag.

Först av allt, ingen – inte jag, inte min far, inte ens Israel – visste vid den tidpunkten att dessa män var inblandade med självmordsbombningar. Med alla sina resurser gav Shin Bet inte medel för ytterligare tre år.

För det andra var jag den som sammanförde dessa män med bombningen vid Hebrew Universitys cafeteria i juli 2002. Och Homeland Security gör klokt i att minnas att det fanns fem amerikanska medborgare bland de döda. Byrån behöver uppenbarligen också påminnas om att jag var den som lokaliserade terroristerna och som bidrog till deras gripande eller död.

Tillsatte den amerikanska regeringen någon särskild undersökning för att finna mördarna? Nej. Inte ens den israeliska regeringen hade någon aning om vilka eller var de var. Jag skryter inte, men dokumenten visar klart att min roll var avgörande för att föra dem inför rätta. Och Homeland Security säger i dag «tack» genom att försöka deportera mig!

Ja, samtidigt som jag arbetar för Israels underrättelsetjänst, ställde jag upp som en terrorist. Ja, jag hade skjutvapen. Ja, jag var i terroristmöten med Yassir Arafat, min far och andra Hamasledare. Det var en del av mitt jobb. Och jag överlämnade all information jag samlat under dessa möten till Shin Bet och räddade livet på många människor, även många amerikaner.

Kanske Homeland Security bara har läst några kapitel i min bok. Om de skulle brytt sig om att läsa alla 251 sidor, skulle de också veta att jag arbetat med 40 amerikaner på USAID Vattenprojekt på Västbanken under fem år. Vem tog hand om deras säkerhet? Vem varnade dem att inte komma till Ramallah om det skulle bli ett israeliskt militärt angrepp eller om det skulle bli skottlossning? Vem skyddade deras kontor? Jag hade inte betalt för att göra det. Jag gjorde det på grund av en kristen moral som lärde mig att älska, inte hata. Jag skyddade min chef. Jag skyddade alla. Ingen skadade dem.

Är detta beteendet hos någon som är ett hot mot amerikaner?

Om Homeland Security inte kan se skillnad mellan en terrorist och en man som tillbringat sitt liv att bekämpa terrorism, hur kan de skydda sin egen befolkning? Varför håller Homeland Security på med slösa sin tid på att utreda en före detta israelisk underrättelseagent istället för att leta efter de verkliga terroristerna där ute? Är det personligt? Ras? Politiskt? Eller bara dumhet?

Jag tvivlar inte på att de är generade, och det bör de vara. De kanske känner sig lite osäkra därför att någon med min bakgrund hamnat i det här landet och flyttat runt i sju månader, medan de var helt borta.

En sak har jag lärt mig. De är definitivt arroganta och agerar som om de är något särskilt och vet allt som finns att veta om att bekämpa terrorismen.

FBI å andra sidan har en mycket bättre förståelse av terrorism och erkänner mig som en värdefull tillgång. De berättade för Homeland Security att jag inte är ett hot och rådde dem att lägga ned ärendet. Men Homeland Security blundade och tillslöt sina öron och sade till FBI: «Ni har ingenting med detta att göra. Det är vårt jobb. «

De oroar mig och de borde oroa det amerikanska folket. Om Homeland Security inte kan förstå en enkel berättelse som min, hur kan de anförtros med större frågor? De verkar enbart kunna hur man blint följer regler och procedurer. Men för att arbeta intelligent, måste man vara väldigt kreativ. Man måste acceptera undantag. Man måste kunna tänka bortom fakta och omständigheter.

Homeland Security har absolut ingen aning om de faror som väntar. Under nästan 30 år har jag från insidan sett hur Hamas satte klorna djupare och djupare in i Israel. De började tafatt, klumpigt, men de blev bra på det. Och al-Qaida håller på att bli mer likt Hamas.

Strategin hos Hamas har alltid varit att se till Israel blöder. Ett långsamt blödande krig för att förgöra Israel på lång sikt. De har inte kärnvapen, så de skickar en självmordsbombare här, en annan där. Och under åren har de i hög grad skadat ekonomin och gett Israel ett dåligt rykte över hela världen.

Al-Qaida började med stora attacker likt den 11 september. Men bin Ladin har lärt av Hamas krig mot Israel hur man låter sin fiende förblöda. Al-Qaida förstår hur effektivt Hamas strategi kommer att bli på amerikansk mark.

Amerikanerna har aldrig upplevt något liknande detta. Det här landet är inte redo. Försök att föreställa dig attacker från självmordsbombare och bilbomber, attacker mot skolor, i affärsgallerior, under trafikkaos i rusningstrafiken, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, här och där, i stora städer och samhällen på landsbygden. Ingen känner sig säker någonstans. Det verkar inte finnas någon anledning bakom attackerna, inga mönster. Alla är ett mål. Män, kvinnor, barn, kontorsbyggnader, privata hem, stadshus, skolor och sjukhus. Regeringen är oförmögen att stoppa dem. Varje bil och lastbil du ser är misstänkt. Varje resväska och paket är misstänkt. Någon står i en kö på en bank och pekar på en portfölj på golvet och frågar personen framför honom, «Är den här din?»

«Nej,» säger mannen med stora ögon.

Sekunder senare är banken tom.

Jag är född och uppvuxen i denna typ av miljö. Mer än så var jag på insidan av båda sidor. Jag ber inte Homeland Security eller någon annan om ett jobb eller en lön. Jag ber dem att vara ödmjuka och lyssna, så att de kan lära sig.

Att exponera terroristhemligheter och varna världen i min första bok kostade mig allt. Jag är en förrädare mot mitt folk, förskjuten av min familj, en man utan land. Och nu, det land jag kom till för att söka min tillflykt vänder mig ryggen.

Kerri Calcador varnade med sitt uttalande i Homeland Securitys pre-haering att när jag infinner mig till min utfrågning i juni: «Svaranden bär bevisbördan för sin rätt till friande.» Med andra ord, jag är skyldig såvida jag inte kan bevisa – till deras tillfredsställelse – att jag inte är ett hot mot USA:s säkerhet. Och Homeland Security har varit generad. De vill ha ut mig. De vill inte ändra sig. Men det finns alltför många liv som står på spel för att oroa sig för personlig känslighet hos tjänstemännen på Homeland Security.

Det är därför jag ber er att dela det här blogginlägget med så många människor som möjligt.

SKRIV BREV till:

Kerri Calcador
Senior Attorney
US Department of Homeland Security
Immigration and Customs Enforcement
880 Front Street, Suite 224
San Diego, California 92101

eller ring henne på 619.557.5578.

Och om du bor i San Diego-området, kom till min hearing kl 08 den 30 juni och se själv Homeland Security i aktion.

/Mosab Hassan Yousef