Den svenske elitens evne til selvbedrag er tilsynelatende grenseløs. Göteborg skal få en ny moske på Hisingen, finansiert av Saudi-Arabia. Expressens lederartikkel omtaler wahhabismen som en «hårdfør lære». Det er ikke ideelt at det er penger fra Saudi-Arabia som finansierer moskeer over hele Europa, men forhåpentligvis kommer de troende til å bli ressurssterke nok til å gjøre moskeen til sin, innenfor en svensk islam.

Lederen er et skoleeksempel på en moralsk øvelse som kun kan gi en konklusjon: den rette, idealet om den pastorale idyll.

Det er 40 år siden Sverige fikk sin første pizzeria, og da omtalte man søreuropeere på samme måte som dagens muslimer:» svartmuskiga, kriminella, omöjliga att integrera och ute efter vår välfärd.» Dette er en meningsløs sammenligning. Datidens innvandring av søreuropeere kan ikke sammenlignes med dagens masseinnvandring. Det er et forsøk på å stemple reaksjonene på dagens høyst reelle problemer, og gjøre dem til utslag av fremmedfrykt.

De som protesterer mot utviklingen er «høyrerasister», et morsomt uttrykk som antyder at det også finnes venstrerasister.

Den svenske eliten anlegger et evolusjonært perspektiv: det flerkulturelle er som en naturkraft, og de som motsetter seg utviklingen stritter mot naturen. Derfor blir også saudi-arabiske penger en bagatell. Alt kommer til å gå seg til.

Ordet som Expressen satser på er «forhåpentligvis».

Förr eller senare kommer islam och muslimer bli en integrerad del av det svenska. Ingen vettig människa kommer att tjafsa om moskéer.
Men än så länge tjafsas det ordentligt. Det tog 20 aktiva år för muslimerna i Stockholm att krångla sig förbi protester, överklaganden och byråkrati innan huvudstadens första riktiga moské kunde öppnas. Nu står den där, stilig och hemtam, i Södermalms vimmel.
På senare tid har det tjafsats i Göteborg. Högerrasister har larmat och gjort sig till. Men i torsdags togs det första spadtaget för att bygga moskén på Hisingen.

För människor som har som hobby att avsky invandrare är detta förstås en motgång. Men för alla som vill att integrationen ska lyckas, att Sverige ska navigera framgångsrikt genom förändringens ofrånkomliga vindar, är ett moskébygge en glad nyhet.
Före moskén kallade sig muslimerna i Stockholm skämtsamt för «Sveriges största undergroundrörelse», kan man läsa på Stockholms moskés hemsida. Nu har de en vacker, respekterad byggnad uppe «på ytan». Det avdramatiserar. Det normaliserar. Det gör Sverige till en ny helhet.

I brist på andra finansiärer har muslimerna bakom moskébygget på Hisingen tvingats ta hjälp från Saudiarabien, där en hårdför wahhabitisk lära regerar. Denna trend finns i hela Europa och den är förstås inte idealisk.
Men förhoppningsvis kommer tillräckligt många svenska muslimer att bli tillräckligt etablerade och resursstarka i framtiden för att riktigt kunna blir herrar – och damer – över sin svenska islam.
Och förhoppningsvis kommer framtida svenskar med muslimsk bakgrund att kunna se på sina moskéer som gammelsvenskar ser på kyrkorna: som vardagliga, som heliga byggnader eller bara som ett kulturarv som man strosar förbi på sin väg till pizzerian.


100418: Bygg fler moskéer