Sverige er et underlig land. Per Gudmundson skriver for Svenska Dagbladet, og er av svensk presses beste penner. Men når han skal beklage tabuene i svensk presse må han gjøre det på sin egen blogg. Slik sett passer det på diagnosen han stiller: Sverige har fått sin samizdat, sin undergrunnslitteratur.

Många verkar chockade över att Sverigedemokraterna valts in i riksdagen. Ska man tro de etablerade opinionsbildarna så verkar det ju inte finns en enda vanlig människa som delar Sverigedemokraternas hållning. Men i skuggan av den traditionella pressen har det växt fram en parallell nyhets- och debattförmedling på internet. Webbsidan Politiskt inkorrekt, till exempel, har växt explosionsartat och är idag en av landets 100 mest lästa nyhetssajter, om jag har förstått statistiken rätt. Sajten, för den som till äventyrs missat den, stödjer SD öppet, och har ett kommentarsfält och en jargong som svajar betänkligt vid gränsen mot vad många skulle betrakta som rasism. Men den rapporterar systematiskt om frågor som behandlas lättvindigt i våra större medier.

Julia Caesar skriver söndagskrönikor på den svensk-danska bloggen Snaphanen. Precis som vad gäller Politiskt inkorrekt är Snaphanen en tämligen hårt nischad blogg, där läsaren får möta en alternativ verklighetsbeskrivning, som ligger långt ifrån den etablerade Sverigebilden. Åtskilliga som hamnar där skulle därmed ha svårt att instämma – men många skulle å andra sidan antagligen glädjas över att det finns fora som ifrågasätter den officiella sanningen

Julia Caesar er pseudonym for en nå pensjonert, men i sin tid kjent og aktet journalist i en av Sveriges største aviser. Men nå må hun skrive anonymt. Hun tør ikke stå frem av hensyn til barnas sikkerhet og alt ubehag man pådrar seg ved å gå i mot den offisielle mening. Dette er Sverige anno 2010.

Det hela påminner om de stencilerade underjordiska skrifterna som cirkulerade i hemliga nätverk under kommunismen. Vi har fått en samizdat-kultur.

Kanske har de människor som deltar i den underjordiska debatten inte haft något alternativ. Om man nu vill vill diskutera om huruvida Sverige exempelvis borde ha en invandring på en nivå som motsvarar genomsnittet i Europa, eller kanske vill fördjupa sig i frågor om kostnader för asylboenden, vart ska man vända sig? Likadant torde det vara i politiken. I vilket parti ska man aktivera sig om man är oroad för att Malmö håller på att bli obeboeligt för judar? De etablerade riksdagspartierna för inte den debatten. När de försöker, som Folkpartiet gjort, blir de utskällda. De få etablerade opinionsbildare som försöker föra ett samtal om de frågor som Sverigedemokraterna profilerat sig inom, utmålas omedelbart – främst av Expressens skribenter – som tvivelaktiga.

Les hele artikkelen: Vi etablerade opinionsbildare bär skulden för samizdat-kulturen