Erling Marthinsen 
En ny genusstudie slår alarm etter at den avdekket at kvinnelige svenske skogseiere ikke var interesserte i feminisme. Dessuten tilpasset de seg «maskulinitetsnormer» ved å ha kurs i bruk av motorsag.
Utgangspunktet i avhandlingen av Emmeline Laszlo Ambjörnsson ved Stockholms universitet (SU) er att «skogsproduktionen är manligt kodad».
Genom intervjuer och observationer vill hon «förstå hur kvinnliga skogsägare som deltar i egna nätverk agerar utifrån normer om vad som anses vara kvinnligt och manligt», skriver SU.
– Nätverken kom ur en frustration att som kvinna vara marginaliserad inom skogsproduktionen. Man kände sig inte tillräckligt synliggjord som ägare. Men många kvinnor i nätverken vill inte uttala det, vilket blir paradoxalt. Det är svårt att arbeta med förändringsarbete när feminism ses som extremt och radikalt och jämställdhet som någonting redan uppnått.
Det er ifølge SU alarmerende at studien viser «en utbredd ovilja bland kvinnliga skogsägare att politisera sina nätverk».
Emmeline Laszlo Ambjörnsson. Foto: SU
Samtidig advares det mot at kvinnelige skogseiere agere etter «maskulinitetsnormer», og idéen om den sterke skogseieren, blant annet ved å være fysisk aktive og bruke motorsag.
– En vanlig aktivitet i de kvinnliga nätverken är att man har motorsågskurser. Den här typen av aktivitet har blivit en «rit» som gör dig erkänd som skogsägare, varnar Emmeline Laszlo Ambjörnsson.
Det er uklart hvordan en feminist feller et tre, men for resten av skogbrukerne er vel motorsag et nokså vanlig verktøy.
Dessuten viser kvinnelige skogseiere sin maskulinitet ved sin tilknytning til lokalsamfunnet, og sin motstand mot mer urbane trender, slik som feminisme og miljøbevegelsen.
– Många i studien kände stark solidaritet med skogsbrukarkåren i stort. De kvinnliga skogsägarna kopplade gärna sin identitet till landsbygden, som ett sätt att också kollektivt göra motstånd mot det som förstås som urbana rörelser, exempelvis feminismen eller miljörörelsen.
– Det var den utbredda oviljan att beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt, när nätverkens uppkomst så tydligt handlade om kvinnors marginalisering inom jordbruket.
– Det som förvånade var också det motsägelsefulla i nätverkens diskussioner om miljömässiga värden i skogen. Samtidigt som flera av nätverken möjliggjorde att diskutera och utforska miljövärden, och lyfte fram sådana som viktiga, så fanns också en stark antagonistisk och negativ inställning till miljörörelsen som upplevdes som en urban opposition till skogsbruket.
