Sakset/Fra hofta

Utsikt fra Amiralsbron i Malmø, der innvandrere i stor grad preger gatebildet, også utenfor de typiske innvandrerbydelene. Foto: Bente Haarstad.

De parallelle klansamfunnene som har etablert seg i Sveriges utsatte områder, undergraver demokratiet og rettsstaten, går det frem av en ny rapport fra en rekke forskere som er offentliggjort av Försvarshögskolan (FHS).

Senioranalytiker ved FHS Henrik Häggström, som er en av rapportens to redaktører, sier til Svenska Dagbladet den 21. oktober at det har utviklet seg et «kriminelt økosystem» i parallellsamfunnene som utnytter det lokale byråkratiet – og sågar erstatter den svenske staten:

Problemen uppstår enligt rapporten när kollektiva strukturer från andra länder kolliderar med det svenska rättssystemet.

Begås ett brott är det vanliga att man ringer polisen. Men i klansamhällena finns i stället en egen rättskipning dit vissa individer vänder sig vid konflikter.

«Enkelt uttryckt kan man säga att klan är en ersättning, eller förstadiet, till staten», skriver FHS.

Systemet med klansamhällen utsätter enligt FHS det statliga rättsystemet för «allvarliga påfrestningar». Misstron mot polis och domstolar är stor, vilket leder till att få människor i utsatta områden väljer att vittna när det inträffar brott.

Det handler altså om at hele områder i Sverige i praksis ikke er underlagt svensk jurisdiksjon, et fenomen som forringer hele tilværelsen i disse områdene, og ikke bare for dem som rammes av kriminalitet. Trygghetsfølelsen svekkes hos alle når man vet at øyenvitner til kriminalitet er livredde for å vitne i retten.

Et av rapportens kapitler forklarer bakgrunnen for denne utviklingen: Menneskene med utenlandsk opphav i Sveriges utenforskapsområder har for det første ingen erfaring med fungerende demokratiske rettsstater fra sine hjemland. Men et annet moment er like viktig: Den svenske vertsbefolkningen har ikke forstått hvor forskjellige mennesker fra klansamfunn er fra svenskene selv, ei heller hvor store konsekvenser dette ville få.

En missuppfattning som vissa personer tycks ha är att människor som söker asyl i Sverige på grund av krig i hemlandet dessförinnan levde i länder med likartade strukturer som Väst, om än kanske fattigare och inte lika utvecklade.

Skiftet, övergången, från en invand syn på samhället, staten och rättskipningen, är sannolikt inte så enkel som man i förstone kan tro. Människor från länder som Jemen, Jordanien, Irak, Palestina, Afghanistan och Somalia kommer från samhällen där staten antingen är frånvarande eller dysfunktionell i en omfattning som är svår för oss, som i generationer erfarit en mjuk och i relativa termer funktionell och ”god” stat, att förstå. Statens legitimitet är i de uppräknade länderna synnerligen låg och har någorlunda hållits ihop genom starkt repressiv maktutövning.

Om vi skal tro kong Harald, har nordmenn innvandret fra Afghanistan. Men i henhold til denne offisielle svenske rapporten er det altså ikke sånn at svensker har innvandret fra Afghanistan.

Den viktigste forskjellen, fremhever rapporten, er at de nevnte landene er kollektivistiske, klanbaserte samfunn, ikke individbaserte sivilsamfunn som vårt eget.

Även i etablerade stater där den utomstående betraktaren tycker sig se ett hyfsat stabilt land sköts konfliktlösningarna mellan olika kollektiv, bortanför staten. Jordanien är ett av de mest stabila länderna i Mellanöstern, men även där är kollektivet viktigare än individen.

For den som er oppvokst i et sivilsamfunn og aldri har stiftet bekjentskap med klansamfunn, virker det av og til som en nesten umulig mental øvelse å forestille seg hvor dypt slike kulturforskjeller sitter, og hvor store utslag de gir. Et medlem av et klansamfunn er så sterkt bundet til sin gruppe at lojaliteten til gruppen rettferdiggjør korrupsjon og kriminalitet på bekostning av enhver utenfor gruppen, det være seg individer eller staten.

Et paradoks ved eksporten av mennesker fra det utvidede Midtøsten til Sverige, er at klankulturen som på et vis fungerte i hjemlandet, ikke gjør det i Sverige. Klanjustisen bygger på en tradisjon samt en makt- og terrorbalanse mellom klaner som ikke nødvendigvis opprettholdes i Sverige.

Svenska Dagbladet skriver:

Samtidigt konstaterar en av författarna i FHS rapport att klansamhällena inte fungerar som de är tänkta. Om de hade gjort det, hade inte våld och hot inträffat i samma omfattning som nu.

«Släkten hade sett till att hålla sina ungdomar i schack. Men det är någonting i mötet mellan klan och stat, splittringen, kluvenheten mellan två system som i vissa fall tycks kunna frammana motsättningar», skriver Försvarshögskolan.

Dette gjør at «voldskapitalen vokser», konkluderer FHS’ senioranalytiker Henrik Häggström. Resultatene kan man se ved å åpne en svensk avis.

Motgiften er ikke dialog:

[F]ör att komma åt dessa parallella samhällen i utsatta områden behöver staten vara tydligt närvarande och inte backa «när den möter misstro eller motstånd».

Denne utviklingen i Sverige kommer ikke som noen overraskelse for dem som har fulgt utviklingen i Frankrike, som ligger noen år lenger foran i løypa. Allerede i 2002 kom det ut en bok i Frankrike med en tittel som oversatt til norsk lyder «Republikkens tapte territorier».

Man kan jo spørre seg når realitetsorienteringen skal sette inn i vårt eget land også, hvor en hel løgnindustri av politikere, NGO-aktivister, forskere og pressefolk gjør så godt den kan for å tåkelegge den flerkulturelle katastrofen.

 

Støtt Document

Du kan enkelt sette opp et fast, månedlig trekk med bankkort:

Eller du kan velge et enkeltbeløp:

kr

Du kan også overføre direkte til vårt kontonummer 1503.02.49981

Vårt Vipps nummer er 13629

For Paypal og SMS se vår Støtt Oss-side.

 

Kjøp Hege Storhaugs bok «Islam. Den 11. landeplage» fra Document Forlag her!