Kultur

Omslaget, utført av Karl Nordström (1855-1923) til førsteutgaven av Svarta rosor, utgitt av Bonnier i 1888.

Ernst Josephsons (1851-1906) malerkarriére tok (skal vi si) en annen retning i 1888, da han fikk diagnosen paranoia (schizofreni). I sykdomsperioden fikk han utgitt to diktsamlinger,  Svarta rosor (1888) og Gula rosor (1896).

Titeldiktet fra Svarta rosor er det best kjente av hans lyrikk, først og fremst gjennom Jean Sibelius’ tonesetting, opus 36 nr. 1 fra 1899.

Säg hvarför är du så ledsen i dag,
Du, som alltid är så lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen i dag
Än när jag tyckes dig lustig och glad;
Ty sorgen har nattsvarta rosor.

I mitt hjerta der växer ett rosendeträd
Som aldrig nånsin vill lemna mig fred.
Och på stjelkarne sitter tagg vid tagg,
Och det vållar mig ständigt sveda och agg;
Ty sorgen har nattsvarta rosor.

Men af rosor blir det en hel klenod,
Än hvita som döden, än röda som blod.
Det växer och växer. Jag tror jag förgår,
I hjertträdets rötter det rycker och slår;
Ty sorgen har nattsvarta rosor.

Vi skal høre Svarta rosor med to av 1900-tallets ypperste sangstemmer, begge to ofte omtalt som Voice of the Century, Jussi Björling (1911-1960) med Frederick Schauwecker (?) ved klaveret

og Kirsten Flagstad (1895-1962) med London Symphony Orchestra og Øivin Fjeldstad.