Sakset/Fra hofta

«Det er ikke til å tro» tenkte jeg da jeg leste om det som den siste uken har satt skrekk i skikkelige folk i Malmø og nabobyen Lund. Hvor mye har gått galt i hodet på unge menn som morer seg med å slepe uskyldige folk etter bilen? Hvem er det som får seg til å utsette medmennesker for dødsrisiko for å få seg en god latter, eller for å hevne seg på samfunnet? Velkommen til Malmø, tidligere kjent for bilbranner, nå også bilsleping.

Hva har skjedd nå da? Jo, unge menn i bil stanser og spør en tilfeldig forbipasserende om veien. Offeret tegner og forklarer og som takk for hjelpen stekker en i bilen ut en hånd for å takke. Er det noe alle i et sivilisert samfunn er oppdratt til så er det at man ikke avslår å ta i mot en utstrakt hånd. I Malmø og Lund kan det nå være noe av det siste du gjør. I stedet for et vennskapelig håndtrykk, et kameratslig takk for hjelpen, tar de i bilen et godt grep rundt armen på den gode hjelper og gir gass. Hva gjør du hvis noe slikt skjer? Vel – du løper. Du løper for livet i noen meter, men ganske snart går det for fort og du faller mens du slepes etter bilen før gjerningsmennene enten ikke klarer å holde deg lengre, eller slipper. Det er en kalkulert ondskap i dette som nesten ikke er til å fatte.

Conny Andersen er en av tre som den siste uken har blitt utsatt for denne livsfarlige leken.

28-årige Conny Andersen var på väg hem med sin sambo vid 05.30-tiden i onsdags när två män i en mörk bil stannade och ropade efter honom på Carl Gustavs väg.

– Godtrogen som jag är gick jag fram. De ville veta vägen till Mobilia, men sade att de hittade dåligt eftersom de var från Oxie.

När Conny pekat ut riktningen ville mannen i passagerarsätet tacka med en handskakning. Men istället tog han ett fast grepp om Connys arm. Sen trampade föraren på gasen.

– Jag märkte hur bilen skenade iväg och försökte springa, men till slut gick det för fort och jag hängde i luften efter bilen.

Efter drygt 100 meter kom Conny loss, och föll i gatan. Den mörka bilen fortsatte.

For Conny resulterte turen i en brist i foten og tre uker med gips. Det kunne gått verre. Mye verre.  Selv mener han at han hadde litt flaks.

– Men jag hade ändå tur, jag hade kunnat hamna under bilen, säger han.

Conny er ikke det eneste offeret for denne «leken». Tirsdag og onsdag var det meldt om to andre tilfeller der ofrene slapp med skrekken og skrubbsår.  Ved et annet tilfelle var fremgangsmåten litt annerledes. Da hadde de i bilen ropt etter en kar som ikke hadde svart. De hadde tatt en u-sving og kommet tilbake. Denne gangen fikk de kontakt og ba om hjelp til å plotte inn en adresse på mobiltelefonen til den ene gjerningsmannen. I samme sekund som den hjelpsomme strekker ut hånden for å ta i mot telefonen grep de ham i armen og ga gass.  At ingen til nå har blitt alvorlig skadd er en gåte. Nå kritiseres politiet for ikke å gå ut med signalement. Ingen opplysninger om gjerningspersonene har lekket ut, heller ikke om det er snakk om de samme gjerningspersonene i den samme bilen, eller om det er flere som holder på. Vi får håpe politiet har gode signalement og nærmer seg en pågripelse. Alternativet våger jeg nesten ikke tenke på. Men hvorfor vil ikke politiet ha hjelp av publikum til å pågripe voldsutøvere og potensielle morderne?

Malmøpolitiets pressetalsmann Nils Norling forklarer:

– Vi har inte gått ut med något detaljerat signalement eftersom det kan färga potentiella vittnen och deras uppgifter till oss. Vi vill att vittnen helt förutsättningslöst ska höra av sig till oss med deras observationer, säger han.

Dessuten mener han gjerningsmennene kan bli frikjent i retten om vitneforklaringer kan problematiseres og diskrediteres av de tiltaltes advokat.

– Om ett vittne säger i rätten att en gärningsman hade en viss färg på tröjan eller bar ett vapen i en specifik hand så kan försvarsadvokaten slå ner på det och säga att uppgifterna är så spridda att de är värdelösa som bevisning.

Politiet mener folk nå vet det de trenger å vite; Gå aldri i nærheten av en bil som har stanset fordi sjåføren eller en passasjer vil spørre deg om noe. Aldri. Og med det har elementer som vil destabilisere vår måte å leve på vunnet enda en liten seier. Glem alt du lærte hjemme. Stol ikke på fremmede, vær ikke hjelpsom, vær alltid på vakt, vær alltid litt redd, og for sikkerhets skyld; kanskje er det best å avstå fra å håndhilse – først som sist?

Skånska Dagbladet