Mediene og den politiske eliten beskjeftiger seg ugjerne med voldsutviklingen i Sverige, men det blir førstelinjeetatene nødt til. Derfor er det fagforeningene til ambulansepersonell og politi som slår alarm. De møter skarpe håndgranater i tjenste.

Nyligen kastades en handgranat mot en polispatrull i Storvreten, kort efter drabbades polisstationen i Tumba av ett brandattentat. Det här är ett par av flera allvarliga händelser.

Förbundet konstaterar att ingen försiktighetsvarning över situationen i Storvreten flaggats av vare sig ambulansbolagen, Stockholms läns landsting eller SOS.

Det är fastställt att det var en skarp handgranat som kastades mot polisen, med efterföljande skador.

Det skriver leder av Alarm Ambulansförbundet, Henrik Johansson, i Dagens Samhälle.

Johansson etterlyser opplysning og beredskap. Ambulanser og politi skal rykke ut ved alvorlige hendelser. Kriminaliteten i Sverige tar seg uttrykk som minner om terror. Men hvorfor blir ikke personalet informert om hva som skjer?

ANNONSE

Ambulanspersonal har inte ens fått en notis om händelsen, vilket skapar stor osäkerhet och ett ohälsosamt stresspåslag. Även liknande händelser, där hot och våld skett direkt mot ambulanspersonal, har lyfts i respektive i skyddskommittéer och tidigare via hälso- och sjukvårdsförvaltningen utan åtgärd.

Resultatet er en ond sirkel, med høy gjennomstrømming av personale. De som kommer inn er unge og uforberedt på hva som venter dem.

Johanssons kravliste sier noe om hvor Sverige er på vei:

Förbundet kräver hälso- och sjukvårdsförvaltningen på svar på följande frågor:

  • Varför får inte ambulanspersonal information om säkerhetsläget i ytterområden när potentiellt dödliga våldshändelser med handgranater och skjutningar sker?

  • Varför ställs inte krav på prehospitalt omhändertagande vid exempelvis vård av skott-och splitterskadade personer?

  • Varför skickas ambulanser på uppdrag som de inte fått träning att hantera, eller ännu mindre skyddsutrustning för?

  • Har förvaltningen någon handlingsplan för hur ambulanspersonal ska kunna möta ett större attentat med tunga vapen? Många anställda inom ambulanssjukvården har inte skolats i den typ av sjukvård som blir aktuell vid eldstrid och granatattacker.

Ordene man møter gjelder ikke Midtøsten, men vårt naboland: «dödliga våldshändelser med handgranater», «ett större attentat med tunga vapen».

Hvordan påvirker disse belastningene personalet? De blir nedslitt, må medisinere seg selv og får traumer på jobb. Belastningen blir enda større av å føle seg overlatt til seg selv av myndigheter og politisk ledelse.

Förbundet har tidigare rapporterat om händelser där personal kommer hem till personer med skarpladdade vapen och där personal olovligen frihetsberövas och blir hotade till livet.

Samt den långa rad fall där ambulanspersonal vårdar skjutna, knivhuggna och grovt misshandlade personer. Sådana händelser sätter inte sällan djupa spår hos personalen.

Vi ser ökade sjuktal och självmedicinering på grund av posttraumatisk stress samt känslor av meningslöshet och rädsla hos personalen.

Advarslene har vært mange og vedvarende. Sverige virker å ligge noen år foran Norge, men utviklingen er den samme. Importen av titusenvis av mennesker fra konfliktområder vil sette opp tempoet.

Johansson har tidligere slått alarm: her.

 

 

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629