Våre «felles» verdier som i utgangspunktet programfastsettes av myndighetene i form av påvirkning i barnehave og skole kan være en ilddåp for nyankomne innvandrere og deres barn.

Vår etablerte nordiske likestilling mellom kjønnene, som vi ikke umiddelbart har tenkt å gi slipp på, er noe særlig muslimske patriarkalske familier vegrer seg for.

Jenter som kan bestemme over egen kropp, sjel, liv og fremtid er ikke til å spøke med og det er de færreste muslimske fedre som har noe ønske om å identifisere seg med Spelemann på Taket.

topol

Topol blir, av flere innlysende årsaker, aldri et forbilde for muslimske fedre.

I Sverige, hvor genuspolikken har fått sitt eget liv, er møtet med barnehavens insistente seksuelle identifisering av små barn, nærmest en sjokkartet opplevelse. I planen for den svenske förskolan står det:

”Förskolan kan främja lika rättigheter oavsett sexuell läggning genom att se till att homo- och bisexualitet blir en lika självklar och integrerad del i verksamheten som heterosexuella normer och förebilder är idag. … En konkret främjande insats är att se till att förskolan har barnböcker som synliggör olika typer av familjer. … En annan främjande insats är att inte slentrianmässigt spekulera i om Meja och Max, två och ett halvt år, fattat tycke för varandra och kan vara ett blivande par, att undvika att förstärka heteronormen som det enda självklara och naturliga i den egna verksamheten.” Senare i samma dokument talas det om vikten att ”få klart för sig om det finns lekmönster utifrån till exempel kön som behöver brytas”.

Den svenske debattanten Olof Edsinger skriver i Svenska Dagbladet:

ANNONSE

«Svensk genuspolitik är en tickande bomb i integrationsfrågan. Om vi fortsätter att blunda för svåra frågor när det gäller sexualitet, normer och tolerans, kommer klyftan mellan våra etniska och religiösa minoriteter och det offentliga Sverige att djupna»

Kontantstøtten skal avskaffes i Sverige og man vil at innvandrerne i større grad skal benytte seg av barnehavetilbudet. Dette mener Edsinger kan bli vanskelig:

Vad vi däremot kan vara säkra på är att de flesta av våra nysvenskar ställer sig frågande till denna sociala ingenjörskonst. Från flera politiska partier har man ondgjort sig över invandrarfamiljer som stannar hemma med barnen med hjälp av det snart avskaffade vårdnadsbidraget. Men tror vi verkligen att de kommer att bli mer intresserade av förskolan när de inser att man där läser sagor för barnen om mamma och mamma och pappa och pappa?

Indoktrinering av genuspolitikken virker avskrekkende på dypt troende innvandrere:

Faktum är att samhällets iver att indoktrinera sina medborgare visar sig redan på tröskeln till vår sociala gemenskap. I en nyligen utgiven bok om sex och samlevnad för nyanlända, finansierad genom medel från Allmänna Arvsfonden, får man bekanta sig med hela spektrat av relationer och sexualitet som hör till dagens svenska modell. Man får se grafiska bilder på könsorgan, på män och kvinnor som onanerar, på homosexuella par med adopterade barn. Ett ingående avsnitt reder ut begreppen kring hbtq i alla dess former. För nyanlända personer från exempelvis Syrien, Irak och Somalia, där majoriteten är djupt troende kristna eller muslimer, torde innehållet i boken kunna sammanfattas ungefär som: ”Välkommen till Sodom!”

For integreringens skyld må genuspolitikken vike, mener Edsinger. At inkluderingshysteriet har nådd et nivå hvor heterofile småbarn må spørre seg selv om de egentlig virkelig er heterofile, hva det er og om dette er «normalt» burde være nok til å stanse all videre diskusjon.

Om vi vill ha sann mångfald måste vi ju också acceptera att alla inte är beredda att köpa hela paketet och visa respekt för detta.

En sak är säker: Om vi fortsätter att blunda för dessa och angränsande frågor, kommer klyftan mellan våra etniska och religiösa minoriteter och det offentliga Sverige att djupna. Något som i praktiken kan ses som integrationspolitiskt självmord.

Integrasjonspolitisk selvmord må være den verste formen for selvmord en svenske kan tenke seg. Da sprekker livsløgnen i sollyset og alt håp er ute.

Det er noe litt skummelt med denne store interessen for seksualisering av småbarn. Kan de ikke bare få være barn? De som både har pappa og far hjemme får sikkert ørene tutet fulle om hvor naturlig det er. Dessuten ser man vel på «Modern Family»?

Barn er svært fordomsfrie uansett, det meste er naturlig for dem.

Frognerbadet i 1970:
Liten Hanne på fem år møter jente med thalidomide.

Hanne: -Så rare armer du har! (skrekkslagen mor i bakgrunnen)
Thalidomide-jente: -Jeg er født sånn, jeg.
Hanne: -Å, ok. Hva heter du, skal vi leke?

Det er foreldrenes holdninger det må gjøres noe med. Kanskje det hadde vært bedre å invitere muslimske foreldre til genustimer i barnehaven isteden?

Selv for oss feminister (vi som har egen drill og kan legge gulvflisene selv) er den svenske genuspolitikken et redselens kapittel. Ifølge Genusfokus så fødes ikke engang barn som kvinner og menn, de blir det.

Man undres om noen av disse ihuga genusforkjemperne har hatt småjenter hvor «rosakicket» trer inn i treårsalderen. De fleste vokser det heldigvis av seg, skjønt noen blir rosabloggere.

barn

Et ekte svensk genusmareritt

I valget mellom å tekkes dypt religiøse innvandrere og å gi opp genuspolitikken tror jeg at Sveriges genuspolitikk trekker det korteste strået.

Det er aller viktigst å tekkes innvandrerne. For de blir det stadig flere av. Her skal det prioriteres, må vite!

SVD

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629