Kommentar

Sannheten om Expressens avsløringer av «hatsajterna» er som en roman av Stieg Larsson.

Som i Milennium-trilogogien er det «bovar» som skal tas og de blir tatt. Men til forskjell fra romanen har ikke Expressen «koll» på konsekvensene.

En likhet er et sterkt element av vigilante, selvtekt. Lisbeth Salanders fremstår heroisk. Men det er lite heroisk over de personene Expressen har samarbeidet med og gitt frie hender. Det sier kanskje noe om romantiseringen av vold og selvtekt på venstresiden.

Når det kommer til stykket ser ikke mennesker som anvender vold ut som Salander.

Men mediene har i stor grad latt voldsvenstre slippe billig, som om kunstens fremstilling har noe som helst med virkeligheten å gjøre.

Disse vide rammene har gitt bestemte voldelige typer fritt spillerom. Resultatet ser vi i Danmark og Sverige.

To autonome kollektiv, Redox og Researchgruppen, har begge registrert opplysninger på 6.000 personer. Avisen Politiken publiserte fra det danske materiale og Expressen fra det svenske.

Vi gadd se reaksjonen hvis en høyreorientert gruppe hadde kartlagt motstandere.

Det er her Politiken og Expressen snubler. Personene de samarbeider med tåler ikke offentlighetens lys.

Nettstedet Frita Tider har en lang artikkel om personene bak Researchgruppen. Det er så man ikke tror sine egne øyne. Artikkelen er så detaljert at nettstedet må ha fått hjelp av politiet.

Noen innenfor ønsker vel å sette en stopper for at voldspsykopater som dette nå skal få blancofullmakt av offentligheten til å jakte på høyreorienterte.

 

”Våld är så jävla roligt” – möt männen bakom Researchgruppen

Fria Tider granskar Expressens nya underleverantör

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson beskriver Researchgruppen som ambitiösa journalister som han gärna samarbetar med. Men Fria Tiders granskning visar att gruppens frontfigurer – Martin Fredriksson, Mathias Wåg och Carl Tullgren – samtliga är kriminellt belastade extremister.
”Men… Våld är ju kul”, skriver Fredriksson under pseudonymen «1915» på Flashback.
När Expressen ville identifiera invandringskritiska människor på nätet valde man att samarbeta med den så kallade ”Researchgruppen”. I förra veckan hängde tidningen ut ett flertal privatpersoner som beskrevs som ”näthatare” och ”kvinnohatare”. Uppgifterna kom från ett åsiktsregister med över 6 000 personer som Researchgruppen hade sammanställt åt Expressen.
sverige.martin.fredriksson.researchgruppen
foto; Martin Fredriksson, innfelt Thomas Mattsson, redaktør av Expressen, i bildet av brannbomben som ble kastet mot McDonalds i Linköping.
Den drivande kraften i Researchgruppen är Martin Fredriksson, som är dömd för våldsbrott mot politiska meningsmotståndare och säger sig njuta av våld. Han har enligt egen uppgift varit aktiv inom terrornätverket AFA mellan 1999 och 2002, en organisation som han än idag vägrar att ta avstånd från. Flera av Fredrikssons kollegor inom Researchgruppen är även de vänsterextremister med ett brottsligt förflutet.
I media beskrivs Martin Fredriksson genomgående som ”journalist” eller ”researcher”. Hans tid inom AFA nämns antingen inte alls eller i form av vaga antydningar, som att han varit aktiv i den ”autonoma vänsterrörelsen”.
Verkligheten är emellertid en annan. Fria Tiders granskning visar att Thomas Mattsson har betalat ett kriminellt nätverk för att åsiktsregistrera tusentals svenskar. Och de ytterst känsliga personuppgifter som åsiktsregistret innehåller har med stor sannolikhet hamnat hos AFA, som Researchgruppen har ett intimt samarbete med.
Hur blev det så här? För att förstå Researchgruppens väg in i det svenska medie­­etablissemanget måste vi backa bandet några år.
Den 15 december 2000 ödelades McDonalds i Linköping i en anlagd brand som orsakade skador för 14 miljoner kronor. Senare samma dag anhölls tre män, som alla var aktiva inom AFA och bosatta i Linköping. Några dagar senare häktades de alla, på sannolika skäl misstänkta för mordbrand.
En av de häktade var Martin Fredriksson.

Vid husrannsakan i Fredrikssons bostad påträffades en rulle silvertejp som enligt en analys vid Statens kriminaltekniska laboratorium var av exakt samma typ som tejpen på en molotovcocktail som polisen hittat vid den nedbrända McDonalds-restaurangen. Vid tillslaget i bostaden påträffades även skriftliga instruktioner om hur man tillverkar molotovcocktails. Polisen hittade också en lista över lokala politiker i Linköpings kommunfullmäktige. Listan innehöll politikernas namn, adresser, personnummer, samt fotografier.
– Ingen kommentar, svarade Fredriksson gång på gång när polisen frågade honom om silvertejpen och om vad han skulle ha sitt register över politiker till.
Men i en intervju med TV4 Ost den 29 augusti samma år var Fredriksson mer talför. Han intervjuades som representant för vänstergrupperingar som legat bakom flera brott i Linköping, bland annat en husockupation, stenkastning och flera attentat riktade mot lokala politiker.
”Ett litet grillparty”
Ett av de allvarligaste attentaten var en mordbrand där socialdemokraten Lars-Erik Johnssons villa sattes i lågor med hjälp av en brandbomb. Enligt lokaltidningen Corren var både Johnsson och hans hustru nära att brinna inne.
På frågan om Linköpings politiker borde känna sig hotade, svarade Fredriksson att det ”beror på”.
– Vi ger oss inte på politiker personligt, förutom en incident kanske. Jag tycker väldigt synd om hans hustru som har en sådan man som är socialdemokrat och går i spetsen för privatiseringar. Han som inte ens kan hålla ett löfte i fem minuter, så jag skiter fullständigt i ett litet grillparty hemma hos honom, sade Fredriksson i intervjun.
Efter att ha suttit häktad i nästan två månader åtalades Fredriksson och de båda andra AFA-aktivisterna för mordbrand. Bland åklagarens bevisning fanns en skiss över McDonalds-restaurangen där det exakta stället där branden anlagts var särskilt markerat. Skissen hade påträffats vid husrannsakan hemma hos en av de tre männen.
Men när dom föll i målet frikändes alla tre. Domstolen fann bevisningen otillräcklig för en fällande dom, bland annat därför att det inte fanns någon teknisk bevisning som specifikt band någon av de tilltalade till brottsplatsen.
Senare samma år greps Fredriksson för brott mot knivlagen och dömdes för olaga innehav av farligt föremål på allmän plats.
”Jag ska döda dig”
Nästa gång Fredriksson begick brott var 2003. Då hade han överfallit en politisk meningsmotståndare och slagit honom i huvudet med ett järnrör. Den misshandlade mannen blödde kraftigt, fick sys med sex stygn och drabbades av svårigheter med att gapa och tugga. År 2006 dömdes Fredriksson mot sitt nekande för misshandel till villkorlig dom med 75 timmars samhällstjänst.
”Skulle inte tveka en sekund att spöa den där nassen igen idag om samma situation uppstod”, skrev Fredriksson om misshandeln i ett inlägg på Researchgruppens twitterkonto den 24 januari i år.
I september 2008 greps Fredriksson en sen kväll på Högdalens tunnelbanestation i Stockholm. En man som ringt polisen uppgav att Fredriksson hade hotat honom genom att vråla ”jag ska döda dig”.
Väktare som kom till platsen såg hur Fredriksson försökte göra sig av med en expander­batong genom att kasta ned den på järnvägsrälsen. De omhändertog Fredriksson och belade honom med handfängsel. Hans batong togs i beslag och i februari 2009 dömdes han återigen för olovligt innehav av farligt föremål på allmän plats.
Fredriksson har konsekvent vägrat att ta avstånd från AFA, eller från våld överhuvudtaget.
På diskussionsforumet Flashback, där han har skrivit ett flertal inlägg under användarnamnet ”1915”, förklarar han att han inte ”ångrar ett skit”. När en annan användare anklagar honom för att ha drivit en hemsida med rubriken ”Våld är kul”, svarar han ”Men… Våld är ju kul”. Enligt vad han uppger på Flashback var det först långt efter tiden i AFA som han lärde sig att  ”tycka om våldet i sig, för att det är så jävla roligt”.
Om sin tid i AFA säger han att han ”lärt sig så mycket”.

 

http://www.friatider.se/vald-ar-sa-javla-roligt-mot-mannen-bakom-researchgruppen