Sakset/Fra hofta

Statistiska Centralbyrån har produsert en rapport – Partisympatiundersökningen november 2013 – hvor de har analysert svenske velgere og deres partitilhørighet.

Sverigedemokraterna skulle få 9,3 ± 0,6 procent av rösterna vid val i november 2013. Det innebär en statistiskt säkerställd ökning både jämfört med maj 2013 och med riksdagsvalet 2010.
Sverigedemokraterna har i förhållande till maj statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 0,5 procent från gruppen ”vet ej” och cirka 0,4 procent från Moderaterna.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 1,9 procent från Moderaterna, cirka 0,4 procent från Socialdemokraterna, cirka 0,3 procent från Folkpartiet, cirka 0,2 procent från Centerpartiet, cirka 0,2 procent från Kristdemokraterna samt cirka 0,1 procent från
Vänsterpartiet.

Illustrasjonen nedenunder viser bevegelsene til velgerne fra riksdagsvalget i 2010 til november 2013

MP – Miljöpartiet,V – Vänsterpartiet, C – Centerpartiet, FP – Folkpartiet, M – Moderaterna, S – Socialdemokraterna, KD – Kristdemokraterna, SD – Sverigedemokraterna

SD - tar velgere

Hvis vi ser bort fra gruppen De Övriga, så er Sverigedemokratene er det eneste partiet som ikke har netto frafall til noe annet parti. Dette kan skyldes at folk tar en større beslutning når de velger å støtte Sverigedemokratene. Man har tatt steget fullt ut ved at man samtidig tar avstand fra de andre partiene.

Igår skrev Synna Rayman lederkommentaren «Borgerlig olycka,
nu och på sikt» i Svenska Dagbladet hvor hun fremhever at å gå over til Sverigedemokratene ikke er som annen partiovergang:

Att som väljare kliva över till SD är sannolikt ett mer avgörande sidbyte än alla övriga möjliga förflyttningar inom partifloran. Den sociala acceptansen inför just detta val är som bekant låg, att då välja SD och dessutom uppge detta i en telefonintervju är inte betydelselöst. Benägenheten att hålla fast vid ett sådant val är förmodligen högre än ett val som inte är förknippat med några sociala kostnader. Kort sagt: de här väljarna är, om inte förlorade, så åtminstone svåra att vinna tillbaka.

Det er store forskjeller mellom kjønn og politiske preferanser og Sverigedemokratene har sin største tilhengerskare blant unge menn. Hele 14,8% av menn i gruppen 18-24 år velger seg Sverigedemokratene som sitt parti. Blant kvinner i samme aldersgruppe er interessen derimot lav, bare 3,2%.

Ofte sammenliknes de nye innvandringskritiske partiene i Europa uten at det tas hensyn til de ulike lands befolkning og type innvandring. UKIP har for eksempel ikke vært villige til å inngå samarbeid med Marine le Pen eller Geert Wilders. Partigrunnlaget og velgerbasen er for forskjellig.

Velgerprofilen til Sverigedemokratene er svært ulik det britiske UKIP. Ifølge denne UKIP-rapporten er hovedtyngden av velgerne der også menn, men de er over 65 år. UKIPs basis er eldre, konservative menn.

Mens UKIP ble dannet for å løsrive Storbritannia fra EU ble Sverigedemokratene dannet for å stanse innvandringen. I Storbritannia har partier med kun en innvandringsagenda aldri klart å få noe fotfeste da de ikke når frem til middelklassen. Tradisjonelt er sinte, unge menn i Storbritannia tilhørende arbeiderklassen og de har ikke maktet å ta steget til å bli stuerene nok til å få politisk innflytelse. I Sverige er situasjonen en annen, både klassestruktur og ikke minst: De har andre innvandrergrupper.

De ulike innvandrergruppene skaper forskjellig holdninger blant den opprinnelige befolkningen. Det er, merkelig nok, mer sosialt akseptabelt å si nei takk til øst-europeere enn til analfabeter fra Afrika og Midtøsten.  Her er en interessant kommentar i The Guardian om Why British lefties should love patriotism som tar opp den britiske trangen til å elske «the underdog». Et fenomén som har spredd seg til andre, rike vestlige land.

Venstreorienterte har en tendens til å la omsorgen for de «undertrykte» overskygge alt annet. Dette kan lede til selvmotsigende prinsipper som å argumentere for immigrasjon og multikultur i Europa, men ikke i Amazonas. De vil ha like rettigheter for alle, men samtidig kjønnskvotering og positiv diskriminering.

De mener at alle mennesker har like stor verdi selv om menneskene de beskytter anser seg hevet over dem. De er forståelsesfulle overfor de intolerante. En konkurranse i godhet og naivitet. Men hva skjer når de intolerante ikke lenger er en liten, ubetydelig gruppe? Når godheten overfor de intolerante resulterer i at ens egen befolkning lider under konsekvensene må noen til slutt si stopp. Dette er punktet hvor svenskene går over til Sverigedemokratene.