Nytt

Den såkalte IB-affæren er ikke avsluttet. Nå offentliggjøres brevet som Jan Guillou skrev til palestinske DFLP høsten 1973 med beskjed om at den svenske agenten Gunnar Ekberg måtte pågripes og avhøres med dertil egnede metoder.

Han skulle tilbys en avtale om å få leve hvis han fortalte sannheten. Guillou satt inne med så mye informasjon om Ekbergs aktiviteter at DFLP kunne vite om han løy. Guillou anbefalte de metoder man pleier å bruke mot spioner. Av formuleringene i brevet er det liten tvil om at han mener tortur.

Guillou skriver:

Darför hade jag planer på att själv fråga ut honom (tilsammans med några andre kamerater i vårt parti – eftersom han också har infiltrerat partiet) och jag gjorde upp några planer på att verkställa detta forhör på ett ganska drastisk sätt. Det vill säga, att hota honom mycket strängt att välja mellan samarbeta och….. ja, du kan använda din fantasi.

Men Guillou sier de avstår fra å utsette Ekberg for en slik behandling i Sverige. Den vil være mye mer effektiv i Libanon, hvor svensk politi er langt unna. De er dessuten ikke ferdig med det kommende nummeret av Folket i Bild som skal avsløre IB, informasjonsbyrån, som var et etterretningsorgan under Det sosialdemokratiske partiet, i samarbeid med militær etterretning. Det var forsvarets e-tjeneste som var Ekbergs arbeidsgiver.

Guillou visste at Ekbergs informasjon hadde gått videre til Mossad, og det opprørte ham tydelig. Han ville vite hvem som var Ekbergs oppdragsgivere og hva som hadde vært hans egentlige oppdrag. Hvor dypt hadde Ekberg infiltrert «bevegelsen»? Guillou drev på denne tiden også som KGB-agent. KGB hadde kontakt med og støttet palestinske terrorgrupper. Fallhøyden for Guillou kan ha vært stor.

Guillou fortsetter lenger ned:

Han kommer att ha mycket mer skäl att vara rädd för konsekvenserna av ett icke-samarbete med dig, naturlig nog, då han är långt från den svenska polisen.

Du måste minsann göra klart för hånom, att om han inte talar, ska du gå till väga med honom på det sätt som är den normala behandlingen av spioner. Slut ett avtal med honom, om at han talar får han leva – men gör det också klart, att du inte kommer tolerera någå dubbelspel.

Klargör att om du ska hålla din del av avtalet (att låta honom leva) måste han hålla sin del.

Guillou forsikrer senere at dette ikke har noe med svakhet å gjøre. Det er en politisk kalkyle. Ekberg er mer verdt i live. Guillou oppfordrer til tortur, men er åpenbart klar over at det kan gå Ekberg ille. Utgangen er uviss. Hvis palestinerne får vite at Ekberg har forrådt dem, kan det være at de torturerer ham til døde.

Det kommer att ha en bättre politisk effekt för både dig og oss än att vi tar fysisk hämnd.

Guillou skriver at Ekberg kommer til å få det så ille etter avsløringene at han skulle ønske han var blitt skutt. Det kan være at Guillou også tenker på den personlige risiko Ekberg vil bli utsatt for.

straffet för att bli avslöjad med namn, foto och allt, och leva, är tillräckligt svårt för honom för att få honom att önska att du hadde skjutit honom i stället.

I den offisielle versjonen var avsløringen av IB-affæren våren 1974 et stort kupp for venstresiden, og Jan Guillou og Peter Bratt ble helter, selv om de måtte i fengsel. Men langsomt er bildet ved å endres. Det skyldes ikke minst selvbiografien til Gunnar Ekberg, «De ska ju ändå dö», hvor han beskriver hvordan han ble infiltratør av venstresiden på oppdrag for forsvarets etterretningstjeneste.

Sverige hadde på den tiden et betydelig innslag av palestinere som drev «frigjøringskamp» fra svensk territorium. Det innebar våpensmugling og terrorplanlegging. Svenske venstreaktivister som Guillou var innblandet sammen med en rekke andre.

Det var derfor en høyst legitim grunn til at svensk etterretning infiltrerte disse miljøene.

Den mørke siden er langsomt ved å komme frem. Det samme har skjedd i Danmark med Blekingebanden. I Norge holder man fast ved at AKP (m-l) tvert imot forebygget en utvikling i voldelig retning. Dette er en nok sannhet med store modifikasjoner. Lars Gule kunne på venstreekstremismeseminaret på Litteraturhuset 7. februar fortelle at da han var på treningsleir i Libanon, møtte han flere ML-ere. Det ble ikke stilt noen oppfølgingsspørsmål om hvor mange og hvem.

Ekberg lyktes i å vinne fortroligheten til DFLP-lederen Walid Haddad. Hadde det ikke vært for denne tilliten, ville ikke Ekberg sluppet levende fra sitt siste besøk i Beirut. Mens han var der, fikk Haddad vite om avsløringen, men Haddad valgte å tro mer på Ekberg enn på Guillou.

Det er denne oppfordringen om fengsling og tortur Ekbergs nåværende kone Lene Breitner avslører.

För att fler ska ta del av originalhandlingarna av Jan Guillous hemliga kurirbrev till den palestinske DFLP-ledaren Abu Leila där Jan Guillou instruerar palestinierna om att de ska gripa och förhöra en svensk underrättelseagent, Gunnar Ekberg, under dödshot så lägger jag ut länkar här.

Här är brevet i engelskt original samt i översättning. Brevet skickades med kurir vintern 1972/73, dvs strax före IB-affären briserar i maj 1973. Guillou hade kvar en fotostatkopia, som låg kvar på hans arbetsplats och hittades vid husrannsakan hösten 1973:

http://tankaromib.wordpress.com/2013/02/15/har-ar-guillous-hemliga-brev-till-dpflp-ledaren-abu-leila-om-att-ekberg-ska-gripas-och-forhoras-under-dodshot/

Sitatene er fra dokumentet som det er lenket til på Lena Breitners blogg.

Guillou undertegnet med dekknavnet Abu Iad.

 

http://www.vg.no/rampelys/artikkel.php?artid=10100591

http://www.tv2.no/nyheter/utenriks/guillou-ba-palestinere-paagripe-svensk-agent-3989606.html