Kommentar

Sverige er ved å utvikle vilkår som gjør det til et fristed for islamister og jihadister. Det burde uroe Norge.

For at en slik situasjon skal oppstå må en rekke vilkår oppfylles:

Masseinnvandring fra usiviliserte områder med liten eller ingen mulighet til kontroll med hvem som kommer.

Migrasjonsverkets, (svenske UDI) jobb med å kontrollere identitet ble enda vanskeligere, da det ble bestemt at asylsøkere ikke trengte papirer for å bevise hvem de var. Slik mister et land kontroll med hvem som oppholder seg på dets territorium.

I tillegg kommer en ideologi hos myndighetene og den skrivende klasse som nærmest vil en slik utvikling. Det er det «fasansfulle» ved det svenske eksperimentet.

Sverige utviklet folkhemmet, og nå ville man utvikle Sverige til det første folkehem i den globale tidsalder.

Pådrivere er skribenter som forfølger og håner tegn på opposisjon, og også håner spede forsøk på å bevare et minimum av lov og orden. Et eklatant eksempel er Jan Guillou som kaller svensk terrorlovgivning for raselover som systematisk forfølger en minoritet, muslimene. I Guillous optikk er svenske journalister noen knehøner som spiller på lag med påtalemyndighet og sikkerhetspoliti for å forhåndsdømme siktede muslimer.

En viktig del av psykologisk krigføring er å kunne slå motstanderen ut av balanse. Den radikale venstresiden brukte samme taktikk på 70-tallet som Guillou gjør nå, med den forskjell at Guillou idag sitter på innsiden. En hvilken som helst annen skribent skulle fått reisepass hvis han uttalte seg like ekstremt. Guillou har fripass. Det virker i seg selv både demotiverende og delegitimerende på ansvarlige myndigheter. De stamper i motbakke.

Guillous utgangspunkt er de fire «svensker» som i sommer ble dømt i Danmark for å ha planlagt å henrette så mange som mulig i Politikens Hus i København, fremst ansatte i Jyllands-Posten.

Guillou er ikke overbevist om at de var skyldige. De fikk jo aldri gjort alvor av planene!

Det är möjligt att de svenskar som i början av sommaren dömdes som terrorister i Köpenhamn faktiskt är skyldiga. Det föreligger en del bevisning i form av beslagtagna vapen och, givetvis, avlyssnade telefonsamtal och buggning av privatbostäder.
Ändå finns det skäl att hysa tvivel. Det handlar, som oftast, om ett brott som inte har ägt rum. Och det var en dansk terroristrättegång och i Danmark slutar alla sådana med fällande dom, ungefär som i svenska spionmål under det kalla kriget.

Guillous vulgaritet kjenner ingen grenser. «I Danmark ender alle slike tilfeller med fellende dommer». Guillou var KGB-agent. Han skriver som han fortsatt er agent, for de kreftene som ønsker å bryte ned rettsstaten.

Han påstår at journalistene står i ledtog med påtalemyndighetene. Mediene sørger for å utpensle blodige detaljer ved de påståtte terrorplanene, slik at aktor har lett match i rettssalen. Mediene stiller ingen kritiske spørsmål. De er:

lika ointresserade blir de av ett pågående justitiemord mitt under näsan i deras egen stad. Som förra året, när tingsrätten i Göteborg dömde två unga somalier till långa fängelsestraff för att de i sina telefonsamtal och hemma ­­­i köket fantiserat om olämpliga ting utan att förstå att de var avlyssnade. Eller i år när två nya liknande förmågor åtalades för att ha planerat att mörda en rondell­hunds­konstnär.
Det handlar om två processer som framstår som litterära mardrömmar i Franz Kafkas stil och där bevisningen mest bestod av politiska funderingar. Något tydligare exempel på hur vår bodströmska lagstiftning fungerar som ren förföljelse av den muslimska minoriteten blir svårt att leta upp

Planene om å drepe Lars Vilks under åpningen av kunstutstillingen i Göteborg var altså fri fantasi, og rettssakene mot de tiltalte er som Kafka-prosesser!

Hvorfor er journalistene så timide, er det av redsel for nettmobben eller Sverigedemokratene, spør Guillou.

Likevel. I Sverige har dommerne holdt stand og hevet ut saker de fant tvilsomme. Tvilen er altså kommet de tiltalte til gode. Men det skjer ikke i Danmark! Her har det åpenbart tippet over, og det er jo ikke merkelig slik danskene har utviklet seg.

Ändå – och nu kommer äntligen den goda nyheten – har Sverige klarat sig bättre från politiserad minoritetsförföljelse än vad Danmark har. I Danmark frikänns ingen terroristanklagad muslim. I Sverige har elva muslimer ställts inför rätta anklagade för terrorism. Bara två dömdes, de andra frikändes. Skandaldomen på 4,5 års fängelse för våldsfantasi i Göteborgs tingsrätt upphävdes av en enig hovrätt.

Denne anklagen/påstanden om Danmark er fri fantasi. Slik flere påpekte.

Men Guillou bryr seg ikke om fakta. Han er ute etter effekten, av løgnen, men også provokasjonen.

Han spiller for et publikum.

Guillou har en «motspiller», en som forholder seg til fakta, kommentator på Svenska Dagbladet Per Gudmundson. Han har en blogg der han systematisk dekker jihadist-virksomet i Sverige.

Her avtegnes et helt annet bilde. Sverige er ved å bli et fristed for islamister.

 

Förrymd terrorist gripen i Sverige, sökte asyl

 

När algeriern Said Arif först mötte rättvisan i Frankrike kallades han för «en av de mest erfarna jihadister som vårt land har mött de senaste åren». 2007 dömdes Arif, som tränats både i Afghanistan och av den tjetjenska gerillan, till 10 års fängelse för terroristbrott. Han kunde knytas till två olika terroristkomplotter i Frankrike – med planer att bomba julmarknaden i Strasbourg och ryska intressen i Paris – och påstods dessutom smuggla jihadkrigare till Irak.

Efter reguljär strafftidsförkortning släpptes han ur fängelse i vintras och sattes i husarrest på ett hotell i staden Millau, i väntan på utvisning. Verkställandet av utvisningen försvåras av att Arif riskerar tortyr i sitt hemland. Under tiden har Arif åtnjutit viss rörelsefrihet, begränsad av kontinuerlig anmälningsplikt hos lokala myndigheter.

I mitten av februari tillkännagavs att Said Arif hade försvunnit. Den 22 januari , enligt franska medier, var sista gången han hade inställt sig för kontroll, därefter fanns inte ett spår. Och bilder från hotellets övervakningskamera visade Arif med en stor resväska…

Den 2 maj dömdes därför Said Arif, i sin frånvaro, till 18 månaders fängelse för att ha struntat i sin anmälningsplikt och alltså rymt från husarresten.

Efter ett internationellt polissamarbete kunde Said Arif dock gripas den 21 maj. Han befann sig då i Sverige. Här hade han, enligt franska medieuppgifter, sökt asyl. Arif återbördades till Frankrike, där han bestred sitt nya straff, varför han ånyo ställdes inför rätta och den 27 juni fick sitt straff sänkt till sex månader.

Om detta har svensk press inte knystat, trots att det rimligen borde finnas ett nyhetsvärde i att en terrorist på rymmen dyker upp i Sverige.

Att Said Arif sökte sig till Sverige förvånar heller ingen som är bekant med ärendet. Här har han två barn med en svensk konvertit som kallas Um Anas. Hon heter egentligen Anna Sundberg och sitter i styrelsen för den så kallade MR-organisationen Charta 2008 där hon lobbar för en mjukare terroristlagstiftning.

I början av februari berättade jag, för första gången för en svensk läsekrets, historien om Said Arif, och avslöjade bandet till den svenska så kallade MR-aktivisten Um Anas. Jag förutspådde också att Said Arif skulle söka sig till Sverige, även om jag missbedömde hur lång tid han hade kvar av sitt fängelsestraff. Att han redan var på väg hit anade jag inte när jag skrev.

Den fråga jag ställde då, om huruvida Sverige bör ta emot en av Frankrikes «mest erfarna jihadister», är dock fortfarande aktuell. Tvivelsutan har han familjeband som räcker för att få uppehållstillstånd på anknytningsskäl. Personligen har jag svårt att se varför Sverige ska hysa fler terrorister än absolut nödvändigt, i synnerhet om det har visat sig att de är rymningsbenägna. Och rimligen borde väl brottsligheten – han har ju avvikit från arresten – ligga honom i fatet.

Om nu ansökan är inlämnad till svenska myndigheter, som fransk press säger, får vi väl tids nog veta (om än inte via svenska nyhetsförmedlare).

I väntan på besked kan man ju roa sig med att fundera på var Said Arif gömde sig i Sverige, vilka som kände till hans närvaro, och huruvida någon i Sverige har hjälpt denne dömde terrorist att hålla sig undan rättvisan.

av gudmundson kl 12:54

 

 

Svenska muslimer döms på förhand – och ingen bryr sig

Les også

-
-
-
-
-