Sakset/Fra hofta

Trond Giske rakk å oppnevne et utvalg som skal se på pressestøtten før han gikk av. Sverige har samme system. Det favoriserer aviser med politisk kontaktnett. Arbetet fikk to – 2 – milliarder kroner i pressestøtte før avisen gikk inn, skriver Jonny Stamming. Han har lang fartstid i svensk presse og skammer seg over alt arbeidet de nedla i å tappe skattekroner til avisene.

Det skjedde i tett samarbeid med topper i sosialdemokratiet og regjeringen. Det har ingenting med meningsmangfold å gjøre, skriver Stamming, og slett ikke i dag hvor det er så mange ulike plattformer.

Presstödet har aldrig varit till för annat än att använda skattepengar till egna politiska intressen. Partistöd alltså! Tidningen Arbetet fick under sina levnadsår närmare två (2) miljarder svenska kronor i presstöd. Till vilken nytta?

I dag kommer Efter Arbetet ut som veckotidning. Upplagan är cirka 3 000 exemplar. Socialdemokraterna har 3 000 medlemmar i sitt parti i Malmö. Presstödet blir cirka 3 miljoner kronor. Skattebetalarna ska alltså betala 1 000 kronor per tidning för att redan frälsta ska läsa det de redan vet och håller med om. Hur gynnar det demokrati och mångfald när man dessutom kan läsa det på nätet gratis – utan bidrag från skattebetalarna?

Stödet spelar i dag ingen som helst roll när det gäller demokrati och mångfald. Det är enbart de omoderna och gammelmodiga som hävdar motsatsen. Utvecklingen av hela medielandskapet skapar så många olika plattformar att ingen modern politiker anser att förutsägbara ledare förmedlade med trycksvärta är någon het opinionsbildare. Stora journalistpriset går till dem som håller på med blogg och twitter!

Till skillnad från många andra debattörer skriver jag med erfarenhetsbakgrund. Under mina 25 år i trycksvärtebranschen var jag vd, chefredaktör och redaktionschef på åtta presstödsberoende tidningar. Och när jag ser tillbaka på den tiden är det lite med skammens rodnad. Det gick inte rätt till och jag var en del av det.

Efter 12 år på Aftonbladet valde jag 1979 Smålands Folkblad som redaktionschef, blev snabbt ansvarig utgivare och vd. Det var enkelt att i debet- och krediträkningen se att presstödet var en väsentlig del av intäkterna. Det var följdriktigt mycket viktigt att lära sig reglerna för presstöd, tänja lite på dem utifrån aktivt lärande i möte med andra A-pressdirektörer. Att maximera presstödet upptog en stor del av agendan.

Det handlade om att fixa med upplagan, gratisexemplar, procentsatser på kraftigt rabatterade exemplar. Men också skriva kreativa ansökningar så fort man hittat en ny teknisk lösning som kunde effektivisera branschen. Utvecklingsbidrag hette det.

Men det räckte inte ändå. Centern hade ju veckotidningar som de fick presstöd för. Kunde vi som biprodukt till Smålands Folkblad göra veckotidningar och få bidrag utan att öka kostnaden alltför mycket? Då krävdes ändringar i presstödsreglerna.

Vi ville starta Höglandet i Nässjö och Finnveden i Värnamo med så lite unikt material som möjligt – alltså återanvända det lokala materialet från vår Nässjö- och Värnamoredaktion i veckotidningar. Vad göra då?

Om man var A-pressdirektör tog man kontakt med koncernledningen – under min tid var det Per Johansson och Allan Larsson – och hade plötsligt tillträde till kulturministern Bengt Göransson. Jag hade färdiga förslag med mig till rege­ringskansliet och efter en tid kunde vi starta veckotidningarna med nya presstödsregler, som gav företaget några skattemiljoner till. Utan en promille ytterligare mångfald eller demokrati.

När vi året efter tekniskt slog samman Smålands Folkblad och Västgöta-Demokraten gjorde vi samma reptrick med Skaraborgaren Öst och Skaraborgaren Väst! Med nya skattemiljoner.

Två år senare, 1984, tog jag erbjudandet att återstarta Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som sjudagars nyhetstidning. Ett mastodontprojekt med nytt tidningshus med eget tryckeri, men framför allt först i Europa med ett «helombrytningssystem» från USA där sidorna gjordes direkt på skärmen långt innan någon Mac-dator fanns. Vi fick dispens från Grafiska fackförbundet och Journalistförbundet. Tidningsutgivarföreningen lovordade det.

Vi fick inte en krona i utvecklingsbidrag från Presstödsnämnden. Det var en teknisk revolution i tidningsbranschen och presstödsnämnden vägrade att ge oss en krona. Efter ett tag förstod jag varför. Vi hade ingen partibeteckning i redaktionsrutan, vi hade inget politiskt nätverk. Vi skrev i redaktionsrutan «För ett fritt och framgångsrikt näringsliv».

När GHT efter ett halvår tvingades lägga ner därför att ägaren Kinnarp gav upp när drygt 10 miljoner var förverkade – jämför Stenbeck och Metros förlustmiljarder – hade tidningen cirka 11 miljoner i «innestående» presstöd. Men inte en krona fick vi. Vi hade inget politiskt nätverk.

Presstödet ges framför allt som driftsstöd till så kallade andratidningar på utgivningsorten. De som får mest är centertidningen Skånska Dagbladet och obundet moderata Svenska Dagbladet som 2008 fick 65 408 000 kr var. En rad före detta A-presstidningar inkasserade 15 328 000 kr: Arbetarbladet, Gävle, Dagbladet, Sundsvall, Dala-Demokraten, Länstidningen, Östersund, Värmlands Folkblad, Västerbottens Folkblad och Östra Småland. Den kristna partipolitiskt obundna tidningen Dagen fick 15 236 000.
Källa: Presstödsnämnden.

«Presstödet har spelat ut sin roll för demokratin»